Idag har det vart en sån här dag som jag bara känner att jag hoppas att den går över snarast möjligt. Isak har vart väldigt orolig flera nätter i rad, igår kom jag hem sent (ja, eller ”sent” 23.20 var jag nog i säng) och jag känner mig småhängig och grinig.
Allt är bara piss.
Sen blir jag på ÄNNU sämre humör för att jag slösar med mina dagar bara att önska att de ska försvinna snarast möjligt. Jag borde ta vara på varje dag och njuta av att vara ledig med småbarn.
Samtidigt så är jag så trött att det känns som att kroppen ska gå av.
Men, trötthet sitter väl bara i huvudet? Jag minns någon fotbollstränare som sa att när man känner att man är helt slut så har man 80% av sin kapacitet kvar. Fast det kanske mer handlade om fysisktrötthet och inte sömnbrist.
Fast nog skulle det vara skönare och säkert bättre för humöret om jag liksom bara gav efter och FICK tycka att den här dagen var piss och inte bli ännu surare för att jag känner så? Förstår ni vad jag menar?
Ärsch, nu ska jag slå ihop här och gå och lägga mig. Snart så ÄR det ju en ny dag. Och det kommer säkert starta betydligt tidigare än vad jag nog skulle önska… ;-)
Hoppas bara att JAG kan sova. Det är ju typiskt att JAG ska börja krångla med MIN sömn också. De här barnen har då att brås på… Men VARFÖR ska de där sömnkrånglargenerna vara så förbannat dominanta?!
(Ok, jag erkänner, dagens humör beror nog en aning på pms också)
Natti!
Usch vad jag förstår dig. Sömnbristen och det dåliga samvetet för att man tycker att det är så satans jobbigt ibland. Hade världens dipp förra veckan. Trött, småsjuk, sentimental över att tiden hemma med min förstfödde håller på att rinna ut och allmänt grinig. Insåg sen att även jag nog var påverkad av PMS:en…:-) Glömmer bort att jag har mens igen haha! Vilken lyx att ha sluppit den i ca 1½ år.
Till dig: hejja hejja hejja! Och till dig Isak: SOOOOOOOOOOOOOOOOOOV nu för f*n:-)!
Haha, ja, den där pmsen hade man glömt bort, jäklar vad grinig jag vart. Skönt att det inte är så lång tid, jag läste om någon som hade pms större delen av månaden, det var typ 1 vecka hon var ”vanlig”. Då hade jag nog hoppat framför tåget. ;-)