Hela natten inatt har jag drömt om bananpannkakor. Främst hur jag skulle få i Isak bananpankakor och varför han inte ville ha. Flera drömmar och om och om igen. Efter varje gång Isak vaknat och bökat så fortsatte drömmarna om de där förbaskade bananpannkakorna.
Inte konstigt att mina barn sover oroligt och verkar drömma mycket när de har en sån mamma att brås på?
Tuva har till och med sagt att det är jobbigt med så mycket drömmar och att hon helst inte skulle vilja drömma alls, för de nätterna är så sköna…
Googlade på bild efter bananpannkakor och fann den ovan här.
Alltså, jag gillar ju inte ens bananpannkakor!