Anledningen till att jag kallar Isak för bebismonstret är för att han får vara med att leka med Tuva om han är bebismonstret som PollyPocketarna/MyLittlePonysarna/Barbisarna/MonsterHighdockorna/Mjukisdjuren/etc/etc flyr ifrån. Så han får vara bebismonstret rätt ofta här om dagarna, och han tycker det är toppen!
MEN, de senaste dagarna så har han verkligen vart bebismonstret. Testar verkligen sin mammas tålamod… Det är gråt, gråt och gråt. Ska bara krångla och klättra på mamman. River i kläder, river i huden (jag har bra många rivmärken kring halsen…), gnäller och är missnöjd mest hela tiden. Hoppas efter mamman i vartenda fotsteg och försöker att ställa sig upp mot benen.
Jag undrar om det kan vara så att han fått reda på att han ska skolas in på förskolan i januari… VEM har sagt det till honom i så fall?!?!
Ärsch, det är dom där faserna. Jag vet ju det, bara att härda ut, inte ha för stora ambitioner och låta pojken klättra, krångla, mysa och pussas. Och så får man försöka ignorera ”lite” bebismonstergråt när man faktiskt måste göra något (laga mat, gå på toa, tända eld, ta hand om storasystern… Ja sånt där).
Bebismonstret him self.
Annars idag har vi haft det bra! Kusin Erica fick hoppa över sin dagisdag och åka direkt hit på morgonen för att Tuva hade planeringsdag på sitt, och som de lekt småtjejerna! Super bra! Så när mamma/moster Malin slutat jobba så dumpade jag alla tre barnen där och åkte och handlade på Boland City (hann förbi Cubus och hittade några godbitar också… :-) ). Skönt att få ett break från grinollen. ;-)
Leker hos kusinerna innan middagen serverades. ♥