Måste man vara hemma när man har gnällsjukan?

Hmm… Så svårt det är när barnen liksom är friska, men ändå inte känns riktigt 100. Isak är ju fortfarande gnällig till tusen, sover lite kasst (kassare än vanligt) och har inte riktigt kommit igång att äta. Men han har vart feberfri, och kräktes sist i söndags. Hur gnällig kan man vara för att man ska vara tvungen att vara hemma från dagis?

Idag fick iallafall Isak gå. Det kändes liksom lite så där att skicka i väg honom. Men det var ju bara idag, imorgon är vi lediga igen och sen är det ju helg. Plus att både jag och Simon hade körigt på jobbet, så vi kände ju inte så där jätte gärna för att ta en fjärde vab-dag.

Vi sa dock till fröknarna att det bara var att ringa om han inte orkade till fröknarna (tar ju bara 15-20 min dit för mig) och jag började tidigt och jobbade första timmarna i racerfart i väntan på samtalet som aldrig kom (eller jo, de ringde och frågade om de fick lägga honom tidigt eftersom han var så trött), men annars hade det gått bra! Visst, han hade vart trött (som viserligen också kan bero på att han var uppe och nattvakade inatt också… Unge!!!) men han hade ätit och haft skoj också.

Men ändå, det där dåliga samvetet att lämna honom på dagis när han kanske bara är till 95% på topp är inte så skoj. Men då kommer man till samma fråga igen, hur gnällsjuk kan man vara för att man måste vara hemma från dagis?

Den gnällsjuka pojken har dock tagit igen all förlorad gnällighet mot sin mamma under eftermiddag/kväll.

Ärsch, svammelinlägg. Nu ska jag krascha lite framför tvn och lugna mitt arma huvud.

Vi hörs imorgon igen!

Så fin bild på gnällspiken och vilden. Men det var visst den enda jag hann ta idag… Nyhemkomna från dagis.

Älskade barn. Tänk att två personer så kan gå en på nerverna men ÄNDÅ vara det bästa som hänt en. ♥