Kan trotsen bero på sömnbrist?

I torsdags natt så började Tuva böka tidigt, så jag bar över henne till våran säng och där sov hon som en stock fram till 07.30! Det är helt galet länge. Tex så ville hon upp vid 05 både i lördags och i dag. Och Tuva var som ett helt annat barn hela dagen på fredagen! SÅ glad, SÅ snäll och inget gnäll och skrik. Hon lekte lekar som hon hittat på själv här hemma på förmiddagen (hon  bäddade ner sina dockor på badrumsgolvet, och sen sprang hon och bäddade ner sig själv på soffan och låtsades sova, sen skrek hon till och då suckade hon lite och sprang upp till sina bebisar och sövde om den innan hon la sig igen, och efter ett tag så skrek hon igen och så var det samma visa. SÅ sött!) och jag fick packa, dona OCH duscha ostört. Jag fick till och med duscha henne utan allt för vilda protester!

När våran skjuts kom (världens bästa Boman) så gick hon snällt på pottan och klädde sen på sig de kläderna som jag hade tänkt att hon skulle ha på sig och tog på sig sin lilla ryggsäck som hon packat själv med böcker och leksaker.

När vi kom fram till tågstationen så var vi 30 min tidiga, och eftersom jag släpade packning + bilbarnstol så fick Tuva gå själv hela tiden. Och det gick så bra! Hon gick där med sin ryggsäck på ryggen. Inne på pressbyrån så köpte vi tidningar (hon valde en bamsetidning och en HelloKittytidning) och godis. Och hon var så glad och snäll. När jag satt mig för att packa ihop allt så att det gick att bära bra så gav hon mig en puss och en kram till och med. ♥

När vi kom på tåget så fick hon sitt kinderägg och utbrister ”Tack SNÄLLA mamma!”. Och jag kände mig som världens bästa förälder med världens underbaraste unge.

Hela tågresan upp till Säter (ca 1,5 timme) var hon så duktig och snäll. Inte minsta problem! Och eftersom hon var utan blöja (hon är ju alltid utan blöja på dagarna, men jag var ändå lite orolig när man är ute och reser i flera timmar) så gick hon och kissade så fint på tågtoaletten, trots att vi lyckades gå i kurvigaste biten och tågtoan var i sunkigaste laget som vanligt. Inte minsta lilla mini olycka blev det!

När vi kom fram så kom vi av tåget med all packning utan att Tuva flippade ur och ville att jag skulle bära henne. Hon bar sin egna ryggsäck så fint då med. :-)

Sen somnade hon i bilen, och i de ca 45 minutrarna det tog att komma till Söderbärke så sov hon som en stock, och det var inte en lika glad Tuva som blev väckt när vi var framme. Då var hon som vanligt en liten argbigga och ville sova mera.

Men nu så undrar jag så klart, kan det mesta av hennes humör bero på hennes sömnbrist?

Jag menar, det är klart att hon också lär ha sömnbrist när hon sover så dåligt. Och natten till i fredags så sov hon både bra (att jag inte sover bra med henne i sängen är ju en helt annan sak, Simon tar ju upp en hel del plats när han sover, Tuva ligger helst på tvären och vi har bara en 140 cm säng så det blir ju inte så mycket plats över till mig) hela natten och länge på morgonen. Det var ju bra länge sen det.

Kanske ska vara något som man borde ta upp och fråga bvc om.

För tänk, tänk, tänk om hon skulle kunna vara så som hon var i fredags. Så mycket enklare saker och ting skulle vara om man slapp alla dessa konflikter och all denna gråt.

Nu låter det ju kanske som att Tuva är helt hemsk i vanliga fall, men det är ju inte så jag menar. Hon är ju min lilla underbara argbigga och jag skulle inte byta ut henne mot någon annan. Inte ens någon som sov 17 timmar om dygnet. ;-)

Liten Tuva både sov dåligt och var väldans arg redan från första början.

Våran älskade lilla argbigga! ♥