Och om det inte räckte med sjuka barn så är ju de här ”vem ska vabbadiskussionerna” bra tröttsamma. Vem har mest på sitt jobb? (Simon) Vem tycker att den vabat tillräckligt? (jag) Vem kan vara hemma? (ingen) Vem får mest ångest av att vara hemma? (båda) Vem förlorar mest i lön? (Simon) Vem försöker kämpa för lite jämnställdhet? (jag)
Ärsch. Tur att både jag och Simon har kort minne, förhoppningsvis så tar vi all vårens vab på en och samma gång och då kommer vi vara helt harmoniska om några veckor (dock inte när nästa lön kommer) och glömt alla såna här diskussioner.
Idag kom iallafall vårat badkar och om en vecka kommer rörmokarna och kopplar in det! TJOHO!!!
Min stackars lilla sjukling som fick åka hem tidigt från dagis igår, idag har hon legat stadigt på 39.1 graders feber hela dagen och Isak hade 38.9 när han gick och la sig. Fast han fortfarande äter penicillin för scharlakansfebern… KUL.
Hej,
Ville bara tipsa om hur vi har kommit runt de där eviga vabdiskussionerna. Vi har bestämda dagar helt enkelt! Nu är jag ledig på fredagar och får automatiskt en dag extra men den bjuder jag på. Annars är vi stenhårda på ”våra” dagar såvida den andra inte har nåt superspec på jobbet. Funkar bra för oss som ofta har mkt på jobbet båda två.
Tack för en superbra blogg!
//Emmy
Tack snälla du!
Jo, bestämda dagar kanske skulle vara något faktiskt. Tack för tips!
Jobbigt läge! Vi har ju inte vabbat så mycket här hemma, förrens nu då.. På 2,5 år har vi max varit hemma med Minna 10 dagar. Och på 2 veckor 6 dagar med Moa! Men det är iaf skönt att vi båda har jobb som vi kan vara borta från utan problem. Alltså, våra jobb rullar ju på även om inte vi är där.. Det samlas liksom inte massa saker på hög. Hittills har vi typ kört varannan dag ändå..
Det är ju skönt när bådas jobb är så. Men ändå skönt att köra varannan dag, det är ju inte så att det är helt über kul att vabba heller…