Haha, jag har alltid undrat lite över de som säger att det jobbigaste med att få barn är att man aldrig hinner tänka klart en tanke, för jag tycker nästan att det har vart tvärtom. Nackdelen är att man hinner tänka FÖR mycket och att man blir rastlös av allt tänkande.
Fram tills nu. NU vet jag vad de menar. ;-)
Isak har helt plötsligt hamnat i någon sorts trots (trodde vi skulle slippa det med honom, men nu är ALLT tvärsemot…) och som vanligt så blir det andra barnet väldigt uppmärksamhets trörstande när det ena barnet kräver mycket. Och så är det klart att det är lite jobbigt att vara själv då. Hade jag fått en krona för varje gnäll och varje ”mammaaaaaaa!!!” de här senaste dagarna hade jag vart snorrik! ;-)
Sen kan det ju vara så att jag har lite mycket tankar i mitt huvud också. Det händer saker på jobbet, och de har hittat mer cancer hos mamma… Bara det liksom.
Men nog klagat! Annars idag så har vi hunnit med att vara på ridskolan (ej att rekommendera med trotsig tvååring som vanligtvis är skraj för allt men nu helt plötsligt ska rida största hästen?), dumpat av Tuva hos en kompis och sen hängt på Funbo plantskola som öppnat för våren (inte heller att rekommendera med trotsig tvååring…) (undrar dock vad man rekommenderar att göra med trotsig tvååring?) och medans vi väntade på att Tuva skulle leka klart så hängde vi hemma hos mamma och pappa i underbara vårvädret. ♥
När varken muta (choklad) eller traktor funkar står mamman helt handfallen.
När Minna var en trotsig 2-åring kunde vi inte ta med henne någonstans typ… Antingen fick en av oss åka eller så fick vi fixa barnvakt.. Hon ville absolut inte sitta i vagnen (hoppade ur) och var helt orädd, dvs. kunde dra iväg lite hit och dit.. Även om Moa nu är en trotsig 2-åring så går det lättare att ha med henne, hon är inte lika orädd. Hon gör lite som hon vill, men håller sig vid oss (just för tillfället iaf..). Kram
Ellen har också varit trotsig. Sticker, lyssnar INTE, kastar grejer vilt omkring, vägrar klä sig och så allmänt NEJ till allting. Men min förhoppning är att det nu börjat bli lite bättre, (törs knappt skriva det) för hon känns gladare o mer lättsam att ha o göra med sista veckan här.
Ett av Moas favoritord just nu är också NEJ..
Haha, nej, skriv inget! Så fort jag skrivit här att de sovit lite bättre så är de vakna varje natt i en veckas tid. Minst! ;-)
Ja, det är ju läskigt hur orädda de blir helt plötsligt. Isak är ju rätt snabb nu också… Hoppas han bara har en snabb släng av trots. ;-)