Jag skulle egentligen ha gått till Malin för att dricka lite vin och snacka skit medans Simon sövde Tuva. Nu blev det så att Simons kompisar kom hit och de började spela spel, så jag tänkte väl att jag kunde vara snäll och lägga Tuva trots att jag gjort det flera kvällar i rad (+ att jag tagit henne 4 av 5 nätter i veckan). Men eftersom vårat lilla minihus är ganska lyhört så tog det Tuva 1,5 timme att typ somna. Hon är fortfarande orolig. GAH. Fatta hur drygt det är att ligga 1,5 timme i ett mörkt rum och låtsas sova medans hjärnan tänker ”SOV NU DÅ UNGE JAG SKA JU IVÄG!” (och av någon konstig anledning så känner ju alltid Tuva av att mammans hjärna tänker så och blir ännu mer svår sövd).
Fast hon är ju söt, hon myser, donar och grejar. ”Mamma ska jag sjunga för dig?” ”Mamma, klappa mig på magen.” ”Mamma håll mig på knäet.” ”Mamma bädda om mig” ”Jag vill inte ha täcket” ”Imse vimse spindel klättra upp för trååååååååååååån…”.
Ja ni förstår.
Krasch, bom, bang.