Trots

Den här fredagen alltså. Bra skönt att det värsta lilla trotsmonstret sover nu!

Han är så sjukt trotsig bitvis just nu, och idag hade han inte velat sova på förskolan, så när jag hämtade honom vid 14 så såg jag på honom att det inte skulle bli någon rolig eftermiddag. Han har vara varvat mellan att ligga på soffan med min telefon och att vara totalt ohanterbar. Gah.

”Ja jill springa iväg… Det är roligt att springa iväg… Man fååååååår springa iväg…” (byt ut ”springa iväg” mot valfri sak som 3-åringar inte för göra. Banka på tvn och slå sin syster tex…). Det går liksom inte att få kontakt med honom när han är så där. Även om Tuva trotsade mycket hon med så var det mycket lättare att få en reaktion av henne. Det räckte oftast att säga något i stil med att ”Jag vill inte vara med dig om du ska vara så där” så bröt hon ihop. Isak verkar vara lite mer säker på sig själv, för sånt där biter inte riktigt. Och att resonera med honom går ju inte, tro mig, jag försöker och försöker och försöker…

Jaja, värre blir det ju självfallet när mamman är lite trött också. Isak var vaken inatt igen så han tog sovmorgon = vi försov oss. Man räknar ju liksom med att han ska upp i ottan så när han inte gör det ställer det lite till det. Och de flesta som har barn vet nog att stressade föräldrar har motsatt effekt på barnen… ;-)

Nä, slut på klagovisan. Nu ska jag få i säng den lite mer lätthanterliga.

Hoppas ni haft en fin fredag!

Galna lilla trotsunge! Som jag längtar efter att den här trotsperioden ska gå över..