Jag är verkligen en orolig mamma. Nu tassar jag runt här i lägenheten och smyger in till Tuvisen titt som tätt och känner på en skållhet panna.
Jag vill att hon ska vakna!
För då kan jag ge henne alvedonen som Simon hade med sig när han kom hem efter åtta. Så kan jag fråga henne om hon har ont någonstans.
Det låter ju så illa när hon andas…
Kommer nog bli en natt med mini lite sömn för mig. Kanske kommer Tuva vakna mycket pga av febern, men gör hon inte det så kommer jag ligga och lyssna efter hennes andetag.
Jag skulle nog behöva en till bebis så jag inte är så nojig. För inte kan man väl bli DUBBELT så orolig om man har två? Om man blir det så är det nog bäst att jag inte skaffar en till för då kommer jag gå sönder av all oro.
Nope, nu ska jag åtminståne lägga mig i sängen.
Natti!