I torsdags hände något stort. Vi hämtade hem en liten kattjej från Skokloster!
Barnen var överlyckliga! Kattungen var dock mindre överlycklig och var fullkomligt livrädd och första dagarna fick vi plocka fram henne från de mest konstiga ställen… Vad sägs om under varmvattenberedaren eller inifrån armstödet på soffan? Fullkomligt livrädd kattunge! Men i söndags släppte det och nu far det omkring en mindre rädd och super busig kattunge här hemma.
Namnet, Sessan Pink Albertina Djurström, kommer av att Tuva inte ville att hon skulle heta Pink som ju lätt kan förväxlas med kiss i barns värld, så hon frågade vad mina katter hetat, och då fastnade hon för ”Sessan” som min katt hette när jag var liten (Sessan var dock en monsterkatt, på pricken lik katten i Stephen Kings film Jurtjyrkogården, så jag får lite onda vibbar av det namnet, haha!) och bestämde snabbt att hon skulle heta det. Känns lite fint då jag minns att jag frågade samma till min mamma och hon tyckte att min katt skulle heta lika som hennes som hon hade när hon var yngre. Det här blir alltså tredje generationen Sessan. ♥
Albertina säger sig själv, alla tjejer i min släkt heter Albertina. (alla killar heter Erik :-) )
Aslan är inte direkt supernöjd över att ha fått en kompis, lite nöjd över att mer mat står framme, men åt kattungen fräser han och vill helst inte vara inne (inte jätte konstigt, han är i stort sett bara inne och äter när det är sommar ändå). Men idag ösregnar det så Sessan och Aslan är inne samtidigt. Få se hur det går…