Det går bra för mig att skriva ett inlägg om dagen va? ;-)
I torsdags när jag skulle hämta Isak på förskolan så lyckades han ramla i backen på väg mot grinden och han föll rakt på pannan! Jag känner i hela mig att det där gick inte bra, så jag springer fram och lyfter upp honom, lyfter på mössan och ser världens bula växa fram.
Han mådde verkligen inte bra då, men jag kände också att vi behövde komma hem, och i bilen så blir han illamående och vill kräkas, men som tur är så kommer det inte något kräks. Hemma är han väldigt yrslig och kan inte gå, så efter ett samtal till 1177 så åkte vi upp till barnaktuen där de gjorde massa undersökningar och vi blev kvar för observation några timmar.
Isak piggnade dock på sig snabbt, även om han var lite vinglig på benen nästan ett dygn efter. Jag hade nog mer ont av bulan (sånt gör ju ont i ens egna kropp att se på) än vad Isak hade, och att få honom att ta det lugnt dagen efter var en riktig utmaning! Haha!
När man börjar mecka sönder sjukhussängarna så är man redo att åka hem. ;-)
Men snacka om att det tar på krafterna som mamma när det är såna där grejer. Jag blir nästan alldeles skakis och mör (kan iofs bero på att jag hade hoppat över lunchen och glömde att äta sen) efteråt även om man så klart gör allt man kan för att ta hand om sin lilla plutt. ♥
Skönt ändå att det gick så bra, och något säger mig att det inte var Isaks sista akutenbesök. Han är en riktig liten olycksfågel! Näsan hade ju precis läkt från att han slog i den och kinden på rutschkanan på förskolan… (TUR att han gör många av olyckorna på förskolan, vad hade de misstänkt annars?!)
Meeeen, hjärnskakningen är ju inte det största som hänt sen sist. Isak har ju fyllt år också! Min bebis är nu FYRA år. ♥ Men mer om det i ett eget inlägg. :-)
Kram