Äntligen fredag igen! Den här veckan har känts både kort och sjuuuuukt lång. Anledningen till att den känns lång är för att jag ”missade” helgen förra veckan iom att jag var ut och roade mig på träningsläger i Orsa, så jag borde inte klaga… Men jag hoppas verkligen på att Tuva ger mig sovmorgon imorgon! (Simon och Isak åker till dalarna ikväll, vi ska med upp efter ridskolan imorgon). Så skönt att få vakna i sin egna säng och inte behöva stressa upp…
Lite halvstressad dock över att jag kommer efter så hemma när jag inte är hemma på helgerna. Nästa helg så åker vi ju till Orsa igen, fast den här gången med familjen. Igår slängde jag ut sista intorkade hyacinterna som stått och skräpat och försökte plocka iordning bland alla saker som bara rörs om i huset men som jag inte har tid att ta tag i och lägga på rätt plats (och ni skulle se tvätthögen… OMG. Där har jag att göra. Till och med Simon har reagerat och sagt ”Är det mycket kläder i tvätten eller?” eftersom barnens garderober ekar tomma… Pust, pust. Haha!).
Som jag sagt förut. Jobbstress är ingenting mot vad resten av livet kan stressa en. ;-)
Jaja, det får bli fokus superstädning ikväll när den minsta orkanen åkt iväg, och så får jag göra resten imorgonbitti innan ridskolan (ärsch, där rök visst sovmorgonen. ;-) ).
Det är ju så konstigt det där också. Är jag lugn och avslappnad hemma så stör det mig inte med lite stök, men ju mer stressad jag blir över att inte hinna med att städa – Desto mer kliniskt rent och exemplariskt undanplockat vill jag ha. Hade ju vart mycket mer praktiskt om det vart tvärtom tycker jag. Haha!
(Lägger till städhjälp på önskelistan)
Så här kan det se ut när det är städat… Nu är det igengrott. (hade jag kunnat lägga in smileys så hade det vart en bedrövad smiley här)
Sorry för stressinlägg så här på fredagen. Men sånt är livet. ;-)