Jodå, det var en fullkomligt livrädd liten kisse som vi lämnade in. Hon som springer och gömmer sig bara det kommer folk utanför familjen hit, och som fortfarande känner sig osäker i vissa delar av huset uppskattar ju inte direkt att bli körd till främmande folk någon annanstans.
Mammahjärtat värkte ju något kan jag säga, kändes som att hon blev så besviken och ”varför gör du så här mot mig?! Jag litade ju på dig!”. Aslan har jag inte haft några problem alls att lämna in hos veterinären, han är ju så social och obrydd. Efter att han hade legat inne ett par dagar förra året så sa sköterskan ”Åh, vi kommer att sakna Aslan! Vi har aldrig haft en gosigare katt!”. Lite skillnad mot rädda och hysteriska lilla råttan Sessan.
Men operationen hade gått bra och jag fick tillbaka en kastrerad, nyvaken katt som HATADE tratten. Och det kan jag förstå! Den var ju så stor! Så jag googlade snabbt på andra lösningar och till slut så blev det detta:
Efter att ha kasserat två strumpor som blev för små så klippte jag av ett ben på Tuvas leggings och klippte fyra hål för tassarna. Hon var ju inte så värst nöjd över den heller kan jag ju meddela. ;-) Men bättre än tratten iallafall.
Min lilla skruttkatt! Jag hoppas att det läker snabbt så att vi kan ta av den där. Det känns som att hon går runt här hemma och skäms. ♥
Men skönt att ha det gjort! Efter att vi haft den här kattungen så är jag inte så värst sugen på fler. ;-)