Ursch, inatt drömde jag en så hemsk dröm.
Jag drömde att jag låst in Tuva i en liten stuga för att hon skulle sova, och sen gick jag iväg och glömde bort det! När jag kom på att hon fortfarande var inlåst där så fick jag panik och sprang så fort benen bar mig till den lilla stugan, på långt avstånd (jag hade visst hunnit väldigt långt) kunde jag höra hennes förtvivlade gråt. Och när jag kom fram så hade jag inga nycklar! Tuva stod på insidan och grät och grät och jag försökte lugna henne.
Till slut så slet jag ut fönstrena (det var typ som en lekstuga så det var nå plastiga fönster) och klättrade in.
Ursch. Jag var alldeles förstörd när jag vaknade.
Jag förstår inte folk som kan lämna sina barn (bebisar också) hemma för att gå till affären, eller till tvättstugan långt bort. Jag får nästan dåligt samvete (kanske därför drömmen kom) för att jag igår gick till soptunnan, till förrådet och gäststugan (med stopp inne mellan varje såklart) medans Tuva satt inne och lekte.
Första gången jag gick förbi vardagsrums fönstret så satt Tuva och lekte så fint, andra gången så står hon i fönstret och skriker ”Mamma!!! Det ringer!!!” med telefonen i handen. Sen kom hon och mötte mig i hallen ”Det ringer! Det ringer!” och visst ringde det. :-)
Sötnosen min. ♥