Hos sjukgymnasten

Ja, igår hade jag alltså tid hos sjukgymnasten. Tuva som var hemma med feber och hosta (men som plötsligt gick över så där vid lunchtid) så hon fick helt enkelt följa med! Vi köpte med oss Non stop, världens dyraste Hello Kitty tidning (79:-!!!) och ett kinderägg. Och hon var faktiskt ganska duktig och satt på sin stol och kletade in rummet i choklad medans sjukgymnasten undersökte min nacke. Tuva var ju förresten grymt nervös att det var med henne som jag skulle till doktorn med, och sa gång på gång att hon minsann INTE hade ont i magen och att hon är en stor och duktig tjej nu. Tokfia. ♥

Och nu är det ju så att min nacke är i GRYMT dåligt skick. Katastrofalt närmare sagt. Har man så ont att man inte kan sova för att det gör FÖR ont att ha huvudet på kudden då är det ju liksom inte bra och att jag dessutom inte kan röra huvudet ordentligt.

MEN, han trodde iallafall att det ”bara” sitter i musklerna (jajamensan, jag har visst såna, wiho!), så nu ska jag töja, töja, töja och åter töja för att se om jag kan få ut musklerna igen. Sen kanske man kan börja med återuppbyggande träning, men det är mycket långt dit sa han.

Och så måste jag fixa anledningen (hur jag sitter på jobbet, pga av att mitt skrivbord har någon stålställning under så får jag inte in benen hela vägen, vilket gör att jag måste luta mig fram med överkroppen) till varför nacken blivit så dålig på MOMANGEN.

Annars kan jag töja till förbannelse (vilket jag ändå ska göra iofs) utan att det någonsin aldrig kommer att bli bra, och nacksmärtorna snarare kommer att bli kroniska. Jippiyey, jag som tycker att det är så kul att tjata… :-(

Men det är ju spännande iallafall, att såna rörelser som man tagit för givet (att titta åt sidan tex) kan få en att vilja kräkas av smärtan. ;-)

Nope, nu är lunchen slut.

Auf wiedersehen!