Min största rädsla är att någon av mina nära ska dö. Jag är himla orolig för mina småbröder som kör lastbil och pappa som är ute och far på vägarna (och pappa som dessutom fick problem med hjärtat för några år sedan och fick hjärtstillestånd hemma, TUR att mamma visste vad hon skulle göra!!!) hela tiden. Och för Simon så klart! Jag är rädd för att någon ska drabbas av en sjukdom och dö. Känns som att var och varannan person får dödliga sjukdommar nu förtiden. :-S
När Tuva var liten var jag GRYMT rädd för att hon skulle dö i plötslig spädbarnsdöd. Fram tills hon var ca 2 månader och jag oroat ihjäl mig på det så googlade jag hur länge man skulle behöva vara orolig, och då stod det att den största risken är mellan 2-6 månader. GAH! Då var det nära ett pyskbryt. ;-) Jag kan fortfarande vara rädd att hon ska dö och ibland springer jag in till henne bara för att se att hon andas när hon sover… Ibland då när jag kommer in och hon sover så där tungt så att man knappt andas och bara ligger helt avslappnad så fryser hela min kropp till is och jag står och tokstirrar på hennes bröstkorg för att se att den rör sig. Jag har iallafall kommit ifrån det att jag petar på henne för att se att hon lever. ;-)
Efter att jag fått Tuva så har jag också blivit rädd för att jag själv ska dö. Jag vill ju se henne växa upp!!! Jag vill inte överge henne. Förut så kände jag mest så här ”Ok, skulle jag dö nu så är det ju jag som lider minst och jag har ju haft det grymt skoj hitills!”.
Nej ursch, döden är verkligen hemsk och jag vill inte mista någon av mina nära! Aldrig, aldrig någonsin.
♥
Sen så är jag ju rädd för älgar, spöken, varulvar och psykon också. ;-)
Jag störtböla när jag läste ditt inlägg för det är precis jag också känner!!
Livrädd att det ska hända mig nått, att Danne blir ensam med 3 barn. Att mina barn blir utan mamma..
Livrädd att det ska hända Danne nått..
Hua, nej du man ska rädd om sina nära och kära helt enkelt!
Ta hand om dig:)
Det där med psd tänker jag på rätt ofta nu faktiskt..läste också att risken är som störst mellan 2-6 månader..tack för den liksom!
Jag har inga problem att peta lite på henne när hon är för sömnig.. ;)
Hon får ju kramar av mig så att hon somnar om igen!
Men de där rädslorna kan jag instämma i, sitter och tänker på det jämt nu för tiden och precis som du skriver..att inte få se henne växa upp..usch och fy :/