BIT IHOP.

Tuva har sovit katastrofalt den senaste veckan, och värre än värst under helgen. Gah. Hon verkar drömma jätte mycket, hon ropar/skriker på ”Maaaaammmmmmaaaa!!!” på nätterna och när man går upp får man höra de mest tokiga sakerna ”Mamma, jag trodde att du var ett monster!” ”Mamma, jag vill ha klänning!” ”Mamma jag trodde att mamma var pappa” Eller helt enkelt bara ”Jag vill upp!”. Mitt i natten. Snark. I natt var jag upp runt 7 gånger innan 01.30 då jag bad Simon gå upp, och då ville hon över till oss. Så resten av natten var bök, bök och åter bök. Jag behöver ju mitt space när jag sover också. Jag pallar inte att ligga intrasslad i andra personer. Oavsett om det är dom jag älskar mest.

Sömnbristen gör mig bitter och irriterad, och Tuva gör den till den envisaste argbiggan i hela världen.

Nu ligger hon och illvrålar inne i sin säng. Inte skriker och är ledsen, utan bara vrålar.

Men jag blir bara så himla matt, mest för att jag VET att hon egentligen kan vara världens duktigaste, underbaraste, bästa och söta unge. När hon sätter den sidan till så tror jag inte det finns något bättre barn i den här världen.

Och jag, jag biter ihop, biter ihop, biter ihop, blir as förbannad, biter ihop, biter ihop, biter ihop, blir as förbannad och sen biter jag ihop lite mer.

Dock så kanske jag skulle bli asförbannad hela tiden? För alltid efter det så blir hon snäll igen. Biter jag ihop så testar hon vart gränsen går för att jag ska bli asförbannad.

Kul att man känner sig så himla bra som mamma ibland. ;-) Men jag vet att jag är rätt bra, och tänk om bara lill-Tuvisen kunde fatta hur bra hon har det. Bara det att hon har sina föräldrar hemma (Eller hemma och hemma, Simon är ju i Belgien för tillfället). Fick hem ett brev idag från dagis om att en pappa omkommit i en olycka… :-(

Tänk om den här lilla crazybabyn visste hur älskad hon är. Fast det är väl det hon gör antar jag. Jag har läst att barn trotsar för att de känner sig trygga och älskade.

Men tänk ändå, att något som kan göra en så matt och bara vilja… Jag vet inte vad. Sova? Och få andas? Känna sig bra? Ändå kan vara värt det hundra miljarder gånger om.

♥