>
Ja, det är ju det här med Tuvas sömn. Mitt tålamod på nätterna med hennes sömn har sjunkit något så otroligt. Jag bara orkar inte längre känns det som. Om man NÅGONGÅNG kunde se någon ljusning så skulle kännas bra, men nu är det ju bara mer eller mindre tok dåligt hela tiden och har vart så sen hon föddes nästan (hon hade ett par månader när hon var 4-6 mån gammal som hon faktiskt sov ok) och nu är hon 10 månader.
Inatt så vakande hon 01.20 och ville upp (men hon hade faktiskt inte vaknat innan dess!) och när hon faktiskt vaknat och inte bara bökar så är det ju jätte-jätte dåligt för den natten. När man väl får henne att somna om så brukar hon sova otroligt dåligt och vilja upp igen tidigt.
Så inatt höll jag på att smälla av. Efter en timmes bök, skrik, gråt, brottningsmatcher och ännu mera gråt och ganska mycket mera skrik så får jag henne att somna om. Men jag var totalt nere och tänkte "nej, nu orkar jag inte mer". Men så! Vet ni! Viserligen bökade hon ett par gånger mellan dess men hon vaknade 07.05! Fatta vad bra!!! Så länge var det lääääänge sen hon sov, senaste tiden så har det ju mer vart att hon vaknat 05.
Simon som ska åka hemifrån klockan sju bryr sig ju inte ens om att ställa klockan eftersom Tuva alltid vaknar innan. Så nu fick jag slita upp han ur sängen med ett "SIMON! Klockan är fem över SJUUUUU!".
As nöjd är jag. Och hoppet har kommit tillbaka. Och idag kan vi köra på de dags-rutinerna jag vill ha. Dvs att bara sova två gånger under dagen iställer för tre.
Snälla, rara, söta, bästa, vem det nu är som bestämmer, låt det fortsätta så här! Jag kan ta att hon är vaken en timme på natten då. Ok? Snälla!
Nu vaknade lillan från sin första sömn, 1,5 timmar sov hon oavbrutet. Lovely.
.jpg)