Tuvisen tog min telefon och smög upp i vagnen som jag kört in i hallen över natten. Helt plötsligt hör jag en glad Tuvis ropa ”Pappa! Pappa!” och när jag kom dit så satt hon och pratade i telefonen som hon brukar, inget konstigt med det tänkte jag först, men nog verkade hon lite väl överlycklig, och mycket riktigt så hade hon ju lyckats ringa sin pappa som är i Tyskland! ”Jag saknar dig” sa hon och ville inte alls lägga på. Men Simon kunde ju inte prata särskilt länge eftersom han ju var på jobb så när han lagt på så var det en mycket, mycket ledsen tjej här.
Men imorgon kommer han hem. Som vi längtar!
Men imorgon kommer han hem. Som vi längtar!
ps. bilden har väl inget med texten att göra egentligen… :-)