Världens bästa tandläkare

Idag har jag vart och lagat ett hål, och som jag grämt mig innan dess! Jag skulle liksom ha lagat det för 2 år sedan (det var därför den där förbannade visdomstanden togs bort, för att den skavde på tanden framför så att det blivit ett litet hål) men jag har skjutit upp det och lämnat sjuttioelva återbud (senast var det dock befogat eftersom jag hade halsfluss) men idag tog jag alltså tjuren vid hornen och gick dit.

Jag har ju absolut inte haft tandläkarskräck innan jag drog ut visdomstanden, men efter det så kände jag ”aldrig mer, aldrig i helvete mer” och ”behövs någon mer visdomstand dras ut, ja, då får den tamigfan ruttna bort av sig själv”.

(Jag tror att det var i slutet av juni 2008 som jag drog ut tandhelvetet, om det är någon som är intresserad av att gå tillbaka i arkivet och läsa hur man hanterar extrem smärta, inflammation, inte kunna varken äta, dricka eller sova samtidigt som man har en helammandes två månaders kolik baby. Att ens fundera på att kunna producera mat åt någon annan när man själv mår så, det funkar ju inte.)

Tidigare så har jag tyckt att min tandläkare var lite mesig, jag har ju trots allt dragit ut 4 tänder hos henne innan jag fick tandställningen (när jag var 18 år) och tyckte liksom ”men ta i och dra ut tandjäkeln någongång då!”.

Men nu tycker jag om ”daltandet”. Hon var så bra, så försiktig, lugn och berättade precis vad hon gjorde. Och jag fick bedövning innan där de skulle ta bedövningssprutan! För det är ju själva sprutan i munnen jag har mest problem med, om tandläkaren inte är sjövild och hårdhänt (som han som drog ut min visdomstand. Grrr…) sen så har jag inga problem med lite borrande.

Puh. Skönt att ha detta över. Men jag känner mig ju som en liten tönt som gått och grämt mig så över detta, när det gick så bra!

Jag ska aldrig byta tandläkare.