Åh, jag satt och skrev ett inlägg om hur uttråkad jag var. Men så tänkte jag att det är i helvete vad jag gnäller. Men jag känner mig så under isen! För att vara jag iallafall. Jag är ju rätt glad till vardags. Och ännu gladare till fest. ;-)
Men nu sitter jag mest här och är sur och små bitter. Det mesta känns för jäkligt trots att det verkligen inte är det. Antar att det är hormoner (allt går ju att skylla på graviditeten när man är gravid…) som spelar ett spratt.
Jag har ju tamigtusan bara en dag kvar till semester och solen skiner ute!
Jag just nu, en små sur gnällkärring med ansiktsmask.
Nej, nu är det dags att jag rycker upp mig. Därmedbasta.
Update: Jag googlade lite på gravid humör, och kom då på att så jag känner nu är ju precis som jag känner typ en dag i månaden (pms alltså) annars. Att det mesta är förjäkligt och inget är särskilt kul. Så det är hormoner alltså, och inte livet det är fel på. Det kändes ju skönt att få det bekräftat. Som att jag inte visste det… ;-)