T to the rött

Gah. Jag sa till Simon för någon dag sen att ”vill du ut och dricka öl någongång i veckan så är det ju bara att göra det” så igår blev det av lite så där spontant som det kan bli på sommaren. Inge konstigt med det.

MEN,

Tuva valde att vara supertrotsig/superilsk just den kvällen. Trots muta om att kika på film innan det var dags att sova. Fyra plåster gick åt till obefintliga sår på lill-fingrarna. De två första skulle hon promt fixa själv, men det klistrade ju ihop osv så då bröt helvetet löst. ”Mamma är dum och pappa är dum!!! OCH JAG HAR INTE FÅTT NÅGON MAT PÅ HEEEELAAAA DAAAAAGEEEEN!!!” (Eh, jo, bara sen jag kom hem så hade hon ätit en vuxenportion pasta carbonara, glass och två tallrikar yogurt)

Och sen gick världen under när jag inte lät henne sätta på fler plåster själv, utan att om hon skulle ha plåster så skulle jag sätta på dem. Lite nöjd blev hon dock efter att jag satt på plåster på varje lillfinger.

Efter mycket om och men så somnade hon vid 21-snåret.

Fast hon sov oroligt, och vid 03 så vaknade hon och hade drömt mardröm och ville sova i våran säng, jag sa att vi kunde lägga oss med henne i hennes säng. Att det blir för trångt (VI MÅSTE KÖPA STÖRRE SÄNG!) i våran säng (jag hade ingen lust att lägga mig på soffan, börjar ju känna av foglossning och det blir inte bättre av att sova på soffan) men då bröt ju helvetet löst igen.

Så, det slutade ändå med att jag la mig på soffan och sa till Tuvis att om hon ville sova i våran säng så fick hon ta med sig sitt täcke och kudde och lägga sig brevid pappa. Och det gjorde hon glatt och när jag kikade in efter ett par minuter så sussade de sött brevid varandra.

Jag däremot hade svårt att somna på soffan (det är ju rätt ljust där vid 03.30 och vi har många stora fönster mot där solen går upp) och när jag somnade så drömde jag om att det spökade. Jag drömde liksom att det var där och då som det spökade. Super läskigt och väldigt verkligt. Ursch. (Note to self: Titta inte på Det Okända på Tv4+ innan du ska sova).

När klockan ringde 06.30 så var jag inte död. Men det hade ju vart skönt, för då hade jag sluppit stiga upp. ;-) (Och nej, man ska inte skämta om döden… Sorry.)

Men idag skiner solen ute, jag slapp springa till bussen, det är ännu en dag närmre våran gemensamma semester och livet är ju rätt bra ändå.

God morgon!