Åh, idag har det inte vart någon vidare dag för Tuva, iallafall inte sen vi kom hem från dagis. Gråt, gråt, gråt, gråt, och återigen mera gråt. Först nu kunde hon komma till ro och somna när jag satt brevid, sjöng godnattvisor och strök henne på ryggen. Fast hon uppenbarligen var super mega trött.
Grinat efter nappen har hon gjort också, idag var nog värsta dagen. Men det kanske är som med rökning? Brukar de inte säga att tredje dagen som är värst efter man slutat? Jag vet ju inte, jag har ju varken börjat eller slutat.
Nackdelen med att vi slutat med nappen är att Tuva måste lära sig att somna utan den, nätterna blir ju inte så där mega roliga, speciellt inte natten till i natt (antagligen också därför en aningens tröttare Tuvis). Men för varje dag som går utan så kommer ju ljuset i tunneln närmre också.
Ursch, jag mår kasst idag jag med. Kanske också ska lägga mig och grina ett tag. ;-)
Hör imorn!
Åh, stackars Tuvisen. Det måste vara jättejobbigt, både för henne och er. Men som du säger, en dag i taget, ett steg närmare målet.. Hon är ju så duktig hittills! Min kollegas dotter lämnade sina nappar på en djurpark, och hon sörjde i tre dagar och tre nätter. Sen med några återfall. Det är nog kanske som vilket annat beroende som helst. (Fast inte lika farligt!) :) Tänk att snart är hon nappfri, när hon bara lärt sig sova och somna om utan den, då kommer hon kanske sova bättre om nätterna? Who knows? Stor kram till dig och lilla räk-trollet i magen!
Ja, alltså det har inte vart så jobbigt fram tills igår. Det var en sån dag som det var igår som jag hade väntat mig första dagen. Inatt sov hon iallafall mycket bättre, lite orolig och efter att hon behövde upp och kissa en gång så somnade hon om direkt. :-) Min plan är ju också att hon ska sova bättre utan nappen eftersom hon (tids nog… ;-) ) inte behöver den för att somna om.
Kramar!