Är det något som gör mig matt så är det diskussionen om att man ska införa en lag (?) om att man är tvingad att dela lika på föräldraledigheten. För att få det med ”jämnställt”.
Men vad fan… Allt är ju ojämnställt när det kommer till föräldraliv, kom igen sen när man kan dela på graviditet, förlossning och amning. DÅ tycker jag att man börja diskutera om att dela på föräldraledigheten också.
Men det är väl inte mitt första argument till varför det är ren idioti.
Hade vi vart tvungen att dela lika då hade vi inte kunnat skaffa barn nu. Då hade vi fått vänta till Simon kände att han kommit så långt i sin karriär att han kände sig mogen att vara hemma. Simon har ju pluggat och precis fått sitt jobb när vi blev oplanerat gravida med Tuva. Simon hade provanställning, och jag hade hade jobbat sen jag gick ut gymnasiet så efter att ha jobbat i 7 år kände jag att jag kunde gå på föräldraledigt. Simon däremot kände ju inte att han skulle kunna säga till sin arbetsgivare under provanställningen att han skulle behöva vara föräldraledig i mer än ett halvår.
Samma sak nu, jag har ju valt att gå ner i arbetstid för att Tuva ska kunna gå kortare dagar och bara ha 4 dagars vecka på dagis för att jag VILL det. Det betyder jätte mycket för mig att kunna göra så. Simon som fått ny tjänst som chef har inte den möjligheten, och samma sak till kommande bebisen, skulle vi kunna skaffa ett till syskon så hängde det ju på att jag skulle vara hemma största delen.
Sen så är det ju det här med ekonomin också. Simon tjänar ju betydligt mer än mig. Vi hade inte haft råd med vårat liv om Simon var heltidsledig en lång tid. Och då menar jag med hus osv, såna saker som känns viktiga för våra liv och barnens liv.
Kort sagt, hade vi vart tvugna att dela lika så hade två barn aldrig kunnat komma till världen.
Sen kan man ju fundera på hur man gör om den ena har en hög lön och den andra föräldern är arbetslös? Den ena är egen företagare och den andra har ett fast jobb? Den ena föräldern VILL vara hemma och den andra INTE VILL?
Men där har jag ju ingen erfarenhet, så jag kan inte riktigt uttala mig. Jag kan ju bara se det utifrån vår situation.
Någon som tycker olika?
jag vet inte ens om jag orkar tänka på detta, för jag blir så JÄVLA ARG!!!! ska folk i regeringen sitta och bestämma att alla familjer ska leva på ett och samma sätt. herregud…jag blir alldeles stum, det är så jävla korkat! folk kan väl för sjutton göra upp och bestämma hur man själva vill göra i sin familj. Ta egna beslut.
jävla översittar fasoner.
Så himla bra skrivet!! I framtiden kommer det nog inte födas många barn om den där lagen går igenom. I min familj hade det varit ekonomiskt omöjligt. Lika omöjligt är det att pappan är hemma lika mkt när barnet är sjuk för att lönen är ju inte lika.
Suck, bara suck!
Jag håller absolut med dig! Vi hade inte heller kunnat skaffa barn om Lars skulle varit hemma för han tjänar betydligt mer än mig, plus att jag är arbetslös. Det är såå löjligt att det ska vara en lag på det där. Dem kan ju börja med att se till så lönerna till kvinnor blir mer jämställt innan dem inför en lag om líka föräldraledighet!
Jag tycker precis som dig. Nu har jag ju många år tills jag blir mor, men tycker det är ett idiotiskt förslag. Lönerna borde vara mycket mer jämnställda innan dem för in en sådan lag. Dessutom – om ena föräldern är arbetslös då, hur har dem tänkt då? Äh, idiotiskt förslag. Håller med dig helt och hållet!
Ja det här är komplicerade grejer som jag också tycker att familjerna själva måste få bestämma om. Familjer har så himla olika situationer att jag har svårt att se att man skulle kunna lagstifta 50/50 utan att skapa problem för vissa familjer.
Tack förresten, gillar bilderna själv och det är inte så ofta jag säger det:-)
Ang. förlossning så är jag glad att jag inte visste innan hur det skulle kännas och det spelar ingen roll vad andra säger om hur smärtsamt det är, för man upplever säkert smärta olika, har olika hög smärttröskel etc. Sen blir det ju himla olika beroende på om man tar tex ryggbedövning eller inte och HUR den tar. Otroligt häftigt i alla fall även om det inte var en smekning att föda barn:-) Jag ser fram emot att göra om det fler gånger hihi:-)
Ha en superskön kväll och härligt att se att bygget tuffar på!
Hej ja både håller med dig att man ska få bestämma själva med också att det kanske krävs en lagändring. Vi bor ju i ett land som jobbar för att det ska vara jämnställt. Och just det här med föräldraledigheten är ju väldigt ojämnställt. Det är mycket fler kvinnor än män som är föräldralediga och jobbar deltid. Varför är det så att männen är så svåra att ersätta under en viss tid? Varför tjänar nästan alltid män mer? Och hur förändrar man detta? Svåra frågor…
Ja, det är ju jätte svårt! I vilken ände ska man börja liksom? Jag tror att det är fel att börja med föräldraledigheten, sen tycker jag iofs inte om när lagar ska styra oss i såna frågor heller…
Oj, håller inte med dig för en sekund. Jag är normalt sett inte för kvotering och jag skulle inte vilja dra det så hårt som att tvinga på 50/50 men min åsikt är att någonting måste ske för att vi ska få det mer jämställt för i den takten vi har nu så kommer det ta många många år innan vi har det jämställt. Grejen är ju att så länge kvinnor tar största delen av föräldraledigheten och VAB-dagar kommer inte heller löneskillnaderna minska.
Jag håller med i ganska mycket med i det som står här:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article12470544.ab
Jag förstår ändå att du tycker som du tycker men vill bara berätta att det finns många som är för och som kämpar superhårt för att det ska bli en förändring. Och då är det lite surt att höra om sådana som du som ”låter” din kille slippa undan av vad som låter mest som bekvämlighetsskäl. Jag lever hellre fattigare ett par månader (kom igen, man har ju 9 månaders graviditet plus rätt många månader under första delen av föräldraledigheten om man kör på ”standardsätt” att hinna planera / spara ihop) för att låta min kille få samma nära relation till vårt gemensamma barn. Vad jag har sett själv på nära håll så är det enormt stor skillnad på de killar som tagit en större del föräldraledighet jämfört med de som inte gör det, de kommer liksom aldrig riktigt in i det hela förrän de varit hemma en längre tid och fattar precis vad det handlar om. Och som jag förstod det på er med de första åren med Tuva var det inte helt lätt för dig där heller när du blev hemkallad från utekvällar för att hon ”var jobbig” enligt Simon. Jag tror ni hade haft en annan relation om han kunde ta precis lika mycket ansvar för henne som du. Det borde vara mer värt än att kunna shoppa så mycket du vill…. (ja jag tar i lite och hårddrar för jag blir så upprörd över sånt här!)
Iaf, Jag hoppas att Simon iaf kommer ta några dagar i veckan med nya bebben?
Det var kul att läsa dina åsikter, fatiskt. :-)
Klart Simon hade klarat av Tuva mycket bättre om han hade vart hemma mer, och det är klart att det inte var så himla kul att bli hemringd för att Tuva var ledsen när man väl tagit sig ut på festligheter (jag har inte riktigt samvetet att säga åt honom att fixa det själv heller när jag hör ett skrikande barn i bakgrunden).
Men grejen är ju den också, att om vi hade vart tvugna att dela lika på föräldraledigheten så hade förmodligen det inte funnits någon Tuvis. Då hade vi fått vänta tills Simon kände sig redo att vara hemma. Men förhoppningsvis så kommer Simon att ta fler dagar den här gången iallafall. :-)
Håller helt med dig Sara!
vi hade inte heller kunnat skaffa barn om martin varit tvungen att vara hemma halva tiden, han är ju egen med egen maskin, ska den stå ett halvår???
däremot har ju han möjlighet att istället köra in fredagar så barnen kan vara hemma nu, ta med dom till jobbet osv.
Tror alla familjer kämpar för att få det att gå ihop på sitt sätt!
Sen blir det ju iaf inte jämställt för mammam lär ju vara hemma första halvåret pga amning och pappan får då det lite ”roligare” halvåret då barnet lär sig krypa mm
Lycka till med utbyggnaden
Jag håller med dig, och vi har lite samma situation, för att inte tala om att jag VILL vara hemma och mår bra av det, medan han mest blir rastlös. Det kan man inte säga till någon som är för, för då tycker dom bara att han är lat och inte bryr sig, men alla har ju olika intressen. Framför allt så är jag emot kvotering, öht. Jag tycker det är fördummande för befolkningen med för mycket regler, och i denna diskussionen så måste PAPPORNA ta största ansvaret för förändring och våga säga ifrån på sitt jobb om dom nu vill vara föräldralediga. Varför ska man vänta på en lag som gör att dom kan gå till chefen och säga ungefär ”alltså jag vill egentligen inte vara pappaledig, men jag måste ju, tyvärr”. För det är ju ett vanligt argument nu, att pappor inte vågar ta ut FL för att det blir dålig stämning eller dom hamnar i kläm på jobbet, kom igen! Då kan jag lika gärna säga att jag INTE vill ha kvotering för att jag vill kunna vara hemma heeeeela tiden med mina barn, och sen om det drabbar min personliga ekonomi/pension/status i arbetslivet, ja då är ju det mitt val. När jag är hemma innebär det för oss mer pengar till hushållet och mer tid med familjen då sambon inte har någon pendlingstid och kan komma hem och äta lunch varje dag och inte jobbar sena kvällar som jag gör. Folk måste få vara så vuxna att dom väljer själva.
Hej igen, vet inte om du tittar tillbaka på gamla inlägg men jag tänkte att detta inlägg (+kommentarer) kunde intressera dig på samma tema:
http://www.coolapappor.se/bloggen/att-inte-kunna-vara-foraldraledig/
och ett gammalt:
http://www.coolapappor.se/bloggen/tvinga-pappor-att-vara-hemma/
Jodå, jag får mail vid varje kommentar så jag ser de vid gamla inlägg också. :-) Jag har läst, och det var intressant att höra det ur hans synpunkt. MEN, jag har fortfarande lite svårt att förstå varför man ska TVINGA någon att vara hemma om den andra vill vara hemma? Skillnad är väl om mamman VILL tillbaka till sitt jobb, eller tvärtom i några enstaka fall. ;-)
Han skriver även att man ska hinna planera för barnet ankomst, annars så bör man inte skaffa barn utan vänta. Men hur gör man när det blir som för oss då när vi fick reda på i v10-11 att jag var gravid? (jag åt p-piller och misstänkte att jag var gravid och tog två test som visade negativt fast de borde vara positivt). Anser han (du?) att jag borde gjort abort då för att inte Simon var redo för att vara hemma?