Oro i kroppen

Igår opererades mamma, det gick inte riktigt som det skulle och blev mer komplicerat men med tanke på omständigheterna så har det ändå gått bra.

Det enda jag kan tänka på nu är min mamma och jag längtar så tills någon (lill-sis Emma förmodligen som är med henne på sjukhuset) får träffa henne och sen berätta hur hon mår och hur hon tagit det. Tycker ju så synd om min mamma, hon gillar ju inte alls sjukhus, doktorer, nålar och allt sånt där. Hon är ju så rädd för nålar och att inte ha kontroll (man kan ju bli groggy av lustgas) att hon fött alla 10 kids utan minsta bedövning. Det säger väl en hel del tycker jag. ;-)

Men iallafall, alla mina tankar är hos min ♥ mamma ♥ nu och jag har himla svårt att fokusera på annat.

Åh, jag vill bara ha det där samtalet om att hon kommit upp till avdelningen och träffat Emma och att hon mår bra fysiskt och psykist. Att hon inte tyckt att det vart allt för jobbigt och att hon är glad över att hon har det överstökat… Snälla, låt det bli ett sånt samtal snart.

Nope, nu ska vi packa ihop oss för dagis sen ska jag förbi big-sis en sväng.

Ciao!