Haha, jag älskar (ironi) mina superspeedstädningar när jag lyckats lägga ner en sovandes Isak och springer (smygandes då, nog för att det är bra att vänja dem vid ljud, och tro mig, han är van men ibland vill man inte riskera att väcka den björn som sover…) runt som en tok här hemma i tron om att han ska vakna precis när som helst. Man hör lite bök och gnyenden och tänker ”Ojojoj, nu vaknar han! Jag ska bara kasta in Tuvas vikta tvätt i hennes garderob, jag kommer Isak” och så gör man det i superspeedfart för att springa fram till en Isak som somnat om… Och så börjar man på nästa sak och hör då lillen börja böka och så fortsätter det.
Haha, tur att man kan ge sig själv hjärtinfarkter. ;-)
Nu kaffe, sen prommis!
Ha ha ha ja du så lika vi är ha ha ha. ……kram på er på berget! !
Haha, jag var likadan när Teo var liten. Han sov bara korta stunder och då ska man hinna med a l l t, inklusive sitta ner och slappna av. Den där avslappningen var nog det som fick stryka på foten mest… ;)