Igår när jag duschade Tuva så ville hon sitta kvar (hon sitter på sin pall) ett tag till och duscha själv. Så hon drar för duschdraperiet och jag står kvar utanför och fixar med lite saker när jag hör detta:
”Jag är alldeles ensam… Alldeles ensam…” med väldigt ynklig röst, så jag kikar in och där sitter Tuva på sin pall alldeles ihopsjuken och ser ledsen ut.
”Men är du ensam?” frågar jag och får till svar ”Jaaaa… Jag är alldeles ensam i djungeln…” med samma ynkliga röst. ”Alldeles, alldeles ensam i djungeln…”
”Men nu kommer det apor!” och så blev hon glad igen.
”Och nu kommer det lejon, och DINOSAURIER!!!”
Så var hon tvungen att hoppa ut ur duschen, så dinosaurierna åt upp aporna istället för Tuvisen.
Tänk att det kan hända så mycket spännande i en dusch. :-)
Snälla rara, stanna tiden nu. Jag vill ha henne så här rar, go, mysig och rolig för alltid. Eller trotsen kan få växa bort förresten. ;-)
♥