En sak som jag märker i bloggar där bloggerskan väntar sitt andra barn är att de är rädda för att de inte ska kunna älska sitt andra barn lika mycket som det första eftersom de älskar de första SÅ mycket.
Innan jag var gravid så undrade jag lite om jag också skulle känna så vid ett eventuellt syskon. Men nu när det börjar närma sig så är det inte alls något jag är rädd för. Inte minsta lilla! Klart man kommer att älska sina barn, gränslöst! Kanske beror det på att jag är uppvuxen med 9 syskon och kan se att alla barn blir älskade. Trots att det är 10 stycken som ska dela på kärleken. Det blir ju liksom bara mer kärlek. :-)
Den enda lilla rädsla jag känner är att OM det blir en lättare bebisperiod (Tuvas första år var jobbigt. Otroligt jobbigt. Om man bortser från kolik och uppvaknaden var 10: minut hela natten bitvis så var det så mycket skrik, gnäll och kinkighet. NU vet jag ju att Tuva är en person som kan gå och muttra för sig själv, gnälla och vara små sur över saker som jag inte rår för. Det går inte som hon vill helt enkelt, och även fast hon inte vill ha hjälp eller något från mig så hörs det. Men när hon var liten bebis så uppfattade jag det som att jag var en dålig mamma som inte ens kunde hålla mitt barn nöjt.) så är jag rädd att jag kommer få dåligt samvete mot Tuva.
Sen är jag ju så klart rädd för att det ska bli lika som med Tuva, men den här gången är jag iallafall förberedd på det och vet att det GÅR ÖVER. När Tuva var liten fick jag panik och tänkte ”Är det så här det ska vara nu?!?!”. Glömde liksom bort att bebisar växer och blir stora barn. Och det rätt snabbt!
Jag är glad att vi har fått förmånen att få skaffa (eller skaffa och skaffa, det var ju bara att göra ett. ;-) ) ett syskon till våran stora älskling (som är så glad över att få bli storasyster! Ja, så låter det nu innan bebisen kommit iallafall. Haha!).
Som sagt så har jag ju 9 syskon, och de är bland de viktigaste personerna i mitt liv. ♥ Alla nio! ♥
Bjuder på några bilder på mig och min storasyster från mitt bebisalbum. Jag är ju ”tvåa” i syskonskaran. Precis som bebisen i magen kommer att bli. ♥
Tror som du, det blir bara MER kärlek! Och åh vilken söt unge du var, trodde seriöst att ungen på bilden t höger var tuva! Skitlika!
Haha, jag var inte så söt. Bilderna är noga utvalda. ;-) Jo Tuva som bebis brås mycket på ”Djurströms”, men jag tycker att hon blir mer och mer lik Simon. :-)
Min söta söta Lilla Sara & söta söta storasyster Malin !!!! Ja ni va ett radarpar ni !! ha ha ha !!
SV: åh, tack snälla :D
Håller med dig i inlägget. Om alfie skulle få ett syskon skulle jag absolut känna att jag älskar det minst sagt lika mycket! Sånt nojjar jag inte för:)
OJ, 10 barn!!! Härligt. Ni måste haft finaste jularna och mysigaste kalasen:) o allt däremellan. Syskon är underbara.
Kramis !:)
Tänk att vi varit så små!! Får jag hjälpa dig öppna
paket i år oxå?
Kram på dig <3
Haha! Det kan du FETGLÖMMA!
Kram! <3
Inte lika lätt övertalad längre :)
Bara hjälpa, lite? Med snörena? Mmm ;)
Vet du, jag har ett precis likadant kort på Gustav och Oscar när Gustav hjälper Oscar!
Och ett på Calle och Erica när Calle hjälper Erica. Gulligt <3
Ok då. Men då får du ju sätta snören på paketet också. ;-)
Men vad sött! Jag har kort från när Erica hjäper Tuva också. Hihi! Kram!
Jag kände faktiskt en gnutta oro för att jag inte skulle älska barn nummer två lika mycket.
Den oron var ju heeeelt obefogad.
Jösses vad mycket jag älskar Nathalie OCH Nicole!!!
Som du skriver då får man ju bara mer kärlek ju mer man ger och ju mer man får :).
Tänk att du snart har en till att älska – mysigt!
Kram
Shit va lik Tuva är dig!!! har inte alls sett det så tydligt förut men bebisvarianterna är ju toklika:)
kram kram och hoppas verkligen magen kan bli lite bättre helst på en gång.