Alltså. Jag har i hela mitt liv vart en sån som tyckt att sömn är något nödvändigt ont. Klart man inte klarar sig utan, och det är kul att vara utsövd, men själv sovandet liksom? Inte så värst kul.
Men nu, efter 8 års störd sömn så kan jag se fram emot att gå och lägga mig! ÄNTLIGEN har det vänt! Och kroppen är som i chock. Jag får SOVA. Bara en gång per natt är jag upp med Isak och kissar, och bär över hans grejer till vår säng. EN YNKA GÅNG. Sen somnar vi om gott tillsammans i vår säng.
I slutet av graviditeten med Tuva så hade jag jätte svårt att sova, eftersom jag hade så mycket sammandragningar under dagen och de oftast släppte när jag lagt mig så tyckte väl Tuva som legat hårt omkramad större delen av dygnet att det var dags att sträcka ut och köra ett par kickboxningspass. ;-)
Lagom till att Isak föddes så började Tuva sova mer ok och bara vakna runt 5-6 gånger/natt och att det då bara var att stoppa om henne och att man inte behövde söva om varje gång. Och då kom som sagt Isak. Isak som till en början sov helt ok bortsett från att han åt med 1,5-2 timmars mellanrum DYGNET RUNT. Att han gick upp ett halvt kilo i veckan var inte särskilt konstigt… Men när Isak var två månader så blev han förkyld och sen höll det i sig, förkylningar, rossel (vid tre års ålder konstaterat astma), öroninflammationer, blod i bajset och ja. My god. ALLT. Jag minns att det var många nätter när han liksom aldrig sov helt. Slumrade lite så länge jag skumpade honom, men så fort jag råkade somna och slutade så vaknade han igen.
Sen har sömnen med Isak sakta men säkert blivit lite bättre, även om han fortfarande vaknade mycket och ville ta morgon vid 04 fram tills han var tre så är man ju glad över att man får sova överhuvudtaget.
Nu i efterhand så vet man ju att man klarar sig på typ ingen sömn i rätt många år (även om jag också undrar HUR jag klarade mig?), men lyckan över att få sova nu är ju STOR! 8 år med ångest inför natten som plötsligt bytts ut mot en längtan till skön och underbar sömn (skönhetssömnen verkar dock uteblivit. SKIT. ;-) ) är fasiken oslagbar.
En bild som inte har något med texten att göra då… Men hittade ingen passande. ;-)