Vilken helg!

Pojken är äntligen frisk från sin höftsuva även om han får ytterst tillfälliga problem ibland ”Mamma, jag har ont i benet, jag kan inte leka själv!!!” ”Mamma, jag har ont i benet, du måste bära mig till dörren!”. Hmmm…

Sen har det vart fullt ös medvetslös hela helgen, och lite får jag väl skylla mig själv. Två rullskidespass (varav ett på 2,1 mil. Tjoho!), pw’s, storstädning hemma (DET behövdes), ridskola, husvisning, middagsbesök, Eurovision, fotbollsträning, playdates, förskoleklasspicknick (där den ena bajsade på sig och den andra blötte ner sig inpå bara trosorna. Inte så tjoho. Hm), början på köksrenovering, bygglovsansökningar, fix i trädgården och ja…. Puh.

Skönt med måndag så att man kan få jobba och få lite lugn och ro. ;-)

IMG_5750.JPGPojke som kan gå, springa, hoppa, klättra, balansera, slå sig, ramla, härja och ja… En pojke som är precis som vanligt alltså. Här på förskolans sommarfest. Taggad till tusen. :-)

Slut på lunch, tillbaka till semestern jobbet. ;-)

Urnsättning och höftsnuva

Det har vart lite mycket helgen som var. Vi kickade igång kristihimmelsfärd genom att urnsätta mamma i onsdags. Känns skönt att hon är på plats, även om jag hellre hade sett henne i livet hemma så klart, med dammsugarn i högsta hugg skällandes på barn som drar in massa skit på de alltid kliniskt rena golven. Eller i stickhörnan, massproducerandes urfina babyplagg till alla bebisar hon någonsin hört om ska komma till världen. DÄR är hennes plats. Inte nergrävd i jorden. Snyft.

Torsdagen så var det fullt ös med diverse aktiviteter, och sen på natten mot fredag så vaknade Isak och hade panik ont i benet. Efter mycket om och men så fick jag honom att somna om. Men på fredagen så kunde han inte gå! Jätte läskigt! Så det blev bara att åka in till barnakuten där det konstaterades att de inte hittade något, och att vi fick komma tillbaka på måndagen om han inte blev bättre.

Och ja, han blev inte bättre så även måndagen spenderades på akuten där de inte hittade något heller. Dock kunde de utesluta en massa ”farliga saker” (enligt läkaren) efter alla tester, röntgen, ultraljud osv, så de satte diagnosen till höftsnuva. Har det inte blivit bättre efter ytterligare en vecka så ska vi åka in igen. Eller om han blir sämre.

IMG_8932.JPGIsak är ju ett väldigt aktivt barn så det känns väldigt konstigt att han inte kan gå!

För att höftsnuvan ska gå över så ska han vila. Helst sängliggande.

Hur lätt tror ni det är med en speedad 3,5-åring?! Han är helt vild hemma och nästan så att mina ansträngningar med att han ska vara lugn gör att han istället blir helt understimulerad.

Men han är vid gott mod och säger ”Jag kan inte gå, men jag kan krypa!” ”Jag kan inte gå, men du kan bära mig!”. Och just den där sista meningen är väl det som gör det lite extra jobbigt. Jag funderade i morse varför det kändes som jag hade träningsvärk i ryggen när jag inte tränat… Men men, det bästa i det hela är att lillpojk är så tapper och glad ändå. ♥

Men nu tycker jag ju att det borde lugna ner sig med allt ett tag. Kan vi inte bara få vara och landa i allt som hänt under våren nu? Mitt huvud känns lite väl snurrigt nu. Tur att man är van att vara snurrig ändå. ;-)

Blåbärshoppning!

I söndags var Tuva på sin livs andra hästtävling. Tidigare under våren så var hon med på debutantdressyr, och nu så var det som sagt dags för hoppning. Första gången så fattade vi inte alls vikten av en tävling och kom helt oförberedda i vanliga ridkläderna, men nu så visste vi hur det kunde gå till! Tuva var snygg i sina nya vita leggings och kavaj som hon fick i födelsedagspresent, och vi borstade hästen så fint vi kunde innan.

Man var tvungen att rida felfritt (inte riva, eller att hästen stannade, att göra om vägen (?) fick man göra. Och så fick man hjälp med banan om man behövde) för att få rosett, under debutantdressyren så fick alla rosett, så Tuva var väldigt nervös innan.

Men hon klarade det! Trots att hon fick tjurskalligaste shettisen i stallet. Haha! Tuva var väldigt missnöjd innan med att hon fick Emil, men efteråt så var det annat ljud i skällan. Då var hon och Emil kompisar igen efter att ha bråkat på lite för många lektioner tidigare. ;-)

IMG_9400.JPGSista hoppet avklarat!

IMG_9418.JPGStoltare än så här blir man nog inte. ♥

Shopping i Nice!

Det blev lite shopping i Nice. Jag hade väl räknat med mer, men på själva stan så var väl inte shoppingen så där jätte bra. Jag läste att det fanns gallerior någonstans med, men jag var inte så pass shoppingsugen att jag skulle ha haft lust att hänga i en galleria när solen sken ute. ;-)

Iallafall, detta kom jag hem med:

IMG_9428.JPGVita Nike airmax som faktiskt var 500:- billigare än hemma. Tjoho!

Ballerina och sandaler för 10€ styck.

Väska i skinn för 40€, jag gillar den super mycket och det var en jätte gullig liten affär i gamla stan som bara sålde skinnväskor.

Handgjorda tvålar från blomstermarknaden i Gamla stan. Luktar underbart!

 

På uppvaket

Precis just nu sitter jag och väntar brevid en sovandes Isak. Klockan 10 hade vi tid för operation för att sätta i rör och när vi kom hit gick allt i en rasande fart. Perfekt med en trilskandes treåring utan tålamod för sjukhus. Och jag förstår honom, han förstår ju inte att det är något bra. Jag sa till honom ”Vi ska operera så att dina öron blir bra”, och fick till svar ”men de ÄR ju redan bra!”. Klart att man inte förstår att man hör dåligt om man inte vet något annat. 

Nu är rören dock på plats och läkaren som opererade sa att han hade fullt med tjock, seg vätska bakom trumhinnorna och att det inom 3-4 veckor kommer att försvinna. Ska bli så spännande och se om det blir någon skillnad. 

  Min syn just nu. <3
(Ja, man fick ha telefonen på om den inte lät något, jag frågade. :-) )

Nice!

I torsdags så åkte Simon och lämnade barnen hos deras farmor och farfar i dalarna, och jag började packa. För klockan 17.20 lyfte planet mot Nice! Simon överraskade mig med att boka resan i vintras, men sen fick vi flytta fram den en gång eftersom jag inte kände för att åka precis när mamma hade dött. Men nu så kändes det mycket bättre! Så skönt att få komma iväg och tänka på något annat för en stund.

Och kul att få spendera qualitytime med Simon!

Här kommer en liten (läs stor) bildbomb. Enjoy. ;-)

IMG_9114.JPGVi flög in mot Nice över Alperna (gissar jag på?) så häftigt! Flyplatsen i Nice var också sjukt häftig. Den låg ute på en udde, och landingsbanan gick liksom från vattenkanten till den andra vattenkanten. Trodde ett tag att vi skulle landa i havet. ;-)

IMG_9163.JPGFörsta dagen så var det lite dåligt väder, men det var vi förbedda på.

IMG_9167.JPG IMG_9176.JPG IMG_9165.JPG IMG_9168.JPG IMG_9171.JPGFörsta målet för dagen var att hitta gamla stan och en blomster marknad som fanns där. Så mysigt och fint! Dock kändes det lite ironiskt då jag åkte för att tänka på annat än mamma, och så var hela Nice översållat med liljekonvaljer. Mamma ÄLSKADE liljekonvaljer. Det visade sig att 1 maj är liljakonvaljensdag i Frankrike, och man ska ge varandra liljekonvaljer. Så det såldes liljekonvaljer precis överallt. I vartenda litet hörn av Nice, och alla bar runt på blomman med. När vi kom upp på hotellrummet så låg den även en liljekonvalj där. Så jag tänkte att det måste vara mammas sätt att säga att hon är med mig, och så köpte jag två plantor som jag smugglade hem (googlade dock först för att se om man fick göra så, och det fick man.)

IMG_9193.JPG IMG_9189.JPG IMG_9186.JPGEfter blomstermarknaden så hängde vi runt i gamla stan och åt god glass (tydligen ett känt ställe, som gjort sin egna glass sen urminnestider. Typ. ;-) ), konstaterade att affärerna i Nice är stängda på 1:a maj och satte oss för att äta lunch och planera om eftermiddagen som inte kunde bli en shoppingeftermiddag som planerat.

IMG_9228.JPG IMG_9222.JPG IMG_9242.JPG IMG_5540.JPG IMG_5536.JPGVi bestämde oss för att gå upp på ett berg som ligger mellan gamla stan och hamnen, men gryyyyyyym utsikt. Super mysigt! Sen köpte vi med oss snacks och öl med oss på vägen hem till hotellet. På kvällen blev det middag på ett jätte mysigt ställe i gamla stan. Det kryllade av mysiga ställen där. :-)

IMG_9270.JPG IMG_9142.JPG IMG_9274.JPG IMG_9281.JPGDag 2 så blev det äntligen shopping och ännu mera häng i mysiga gamla stan. På vägen hem så hittade vi en mysig uteservering på stranden precis vid havet. Så då spenderade vi ett antal timmar där, och brände sönder oss totalt. Vi glömde visst bort att huden inte har sett sol på ett tag.. ;-) Havet var kallt och sten stranden var fin, men gjorde sjukt ont i fötterna att gå på. Så det var inte direkt så att man ångrar att man glömde bikinin. Haha!

IMG_9299.JPG IMG_9308.JPGUtsikt från vårt hotellrum! Sämre länge kan man ju ha. Och bättre framsida kan jag ju hotellet som visst var under renovering ha. Haha! På kvällen dag 2 så blev det ännu en mysig middag i gamla stan, och sen ringde klockan 04.45 för att vi skulle hinna med flyget hem igen.

2 intensiva men mysiga dagar blev det!

Och en liten nyhet, men den kräver ett eget inlägg tycker jag nog. :-) Ni som följer mig på instagram och facebook vet ju redan.

Kram. ♥

 

 

7 år! SJU ÅR!

Kan inte fatta att min stora lilla tjej fyllt hela sju år!

Igår blev det självklart sång och paket på morgonen och sen kom Uppsala-sidan av släkten och firade på kvällen.

IMG_9029.JPGSpexig nybliven 7 -åring i en klänning som jag stickat och som blev klar samma dag.

IMG_9079.JPGSpexig var det ja. Hon är tacksam att fota den här tjejen. :-)

IMG_5500.JPG

IMG_9078.JPGFödelsedagscupcaksen matchade klänningen fint. Jag är sjukt nöjd med utseendet, och födelsedagsbarnet med, men vi kände att vi behöver jobba lite på smaken… Haha!

IMG_9018.JPGEgna maränger blev det också. Roliga att göra och barnen älskar dem. Jag älskar att spritsa ut dem, trots att det alltid börjar med snygga fina maränger och slutar misslyckade urspårade former. Försökte mig på en massa 7-or, men skulle nog hållt mig till de runda och hjärtanen.

IMG_9012.JPGEn treåring och en sjuåring och båda är MINA! Tänk va? :-)

På kvällen så ropade Tuva på mig och sa ”Tack mamma för en jätte bra födelsedag, jag är så glad för den!”.

Det är faktiskt sant! Även fast det låter för bra för att vara sant, med tanke på att de flesta som har barn nog vet att barn inte är så där överdrivet tacksamma för det de får. ;-) Så ni kan ju förstå nöjdhetskänslan som landade i min kropp där på kvällskvisten. Älskade unge. ♥

Ute i sista minuten…

Väldigt olikt mig så är jag ute i sista minuten med det sista till Tuvas födelsedagspresenter. I vanliga fall brukar jag alltid vara ute i väldigt god tid och längta lika mycket till födelsedagen som själva födelsedagsbarnet då jag äntligen får ge det jag så omsorgsfullt valt ut.

I år så har ju mars och april vart kantat av tråkiga saker, så orken och energin har inte riktigt funnits där. Samtidigt som jag inte hunnit med alls att våren är i full gång. I mitt huvud är det fortfarande slutet på mars, och när jag påminner mig att det faktiskt är slutet på april så får jag vårångest och tänker att jag måste NJUTA AV VÅREN! Och fixa i trädgården! Och njuta av våren! Och tänk om sommaren försvinner i lika rasande tempo! Hjäääääääälp!

;-)

Men imorgon är det faktiskt så att det är 28:e april och exakt 7 år sedan min Tuva föddes! Heeeeelt sjukt.

Egentligen hade jag vart sugen på att köpa några bra uteleksaker till henne. Hon har inte så mycket såna grejer, men där har det tagit stopp. Jag vet faktiskt inte riktigt vad hon skulle vilja ha!

Så, jag bestämde mig för att köra på säkra kort och då blev det playmobil med hästtema.

7105Det här ”hoppningssetet” blev det, samt en dressyrryttare.

Sen, och det är det jag måste fixa idag, ska hon få tävlingskläder (kavaj och vita byxor) och en säkerhetsväst. Och senaste Märta-boken kommer förhoppningsvis med posten idag!

Sen ska jag fixa fika till kalaset också. Jag hade funderingar på att dra ner på ambitionerna lite, men vi får se. Kommer att få baka tills imorgonbitti. Haha!

Nackdelar och fördelar

En sak som både är en nackdel och en fördel är att mamma var så aktiv i sociala medier och på bloggen. 

Nackdel att man påminns om att mamma är borta väldigt ofta. Bara man loggar in på Facebook.

Fördel att hon ändå finns kvar på någotvis och när man känner för att grotta ner sig så finns det minnen väldigt lättåtkomligt.

Bara som idag när jag loggade in på bloggen på första gången på länge, vem hade skrivit en av de senaste kommentarerna? Jo, mamma så klart.

 
Och hjärtat brister ännu en gång. Jag hade ju inte ens sett kommentaren… 

Kram.