I mars så hade jag planer att komma igång med bloggen igen, marsmånad började nämligen hur bra som helst då jag och pappa var upp och åkte halvvasan tillsammans, och så hejade jag från sidan dagen innan då pappa åkte öppetspår (ja, han åkte öppetspår på måndagen och halvvasan med mig på tisdagen. GALNING! Haha!).
Snygga som få efter att ha gått i mål efter halvvasan. Haha! :-)
Vi hade det riktigt mysigt! Första natten bodde vi på en skola, och andra natten hos ett urgulligt par i Nusnäs och blev behandlade som kungar. De var även de enda som jag misstänker följde oss i spåret, för direkt när vi hade gått i mål (vi fick precis samma tid, trots en liten spurtstrid. Haha!) så fick vi ett sms av dem. Gulligt!
Men sen då. Slutet på mars.
23 mars kl. 20.50 så dog min mamma. Så otroligt ofattbart och sorgen är TUNG. Nog för att hon vart sjuk i 3,5 år, men att det skulle gå så här snabbt och att läget skulle ändras så drastiskt på bara ett par timmar hade ingen kunnat förutse. Vi trodde att hon skulle vara med många år till! Som tur var så hann vi upp till akuten och fick vara med henne när hon tog sina sista andetag. ♥
16 april så begravdes hon. Och att komma in i kyrkan och se kistan och hur fint det var kändes som att någon sparkade värsta karatesparken både i ansiktet och magen samtidigt. Men begravningen blev fin, och när hon som sjöng, sjöng ”Om” med Niklas Strömstedt så sken solen upp hela kyrkan och det kändes verkligen som att mamma var med oss. Och det kändes skönt att ha det gjort. Jag hade bävat mig för så mycket innan, och när man hade gjort det och insåg att det blev bra och att jag inte missat något så kunde man andas ut.
♥ Älskade mamma, så ofattbart att du inte längre finns bland oss. ♥
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer, men jag hoppas att det här var ett startskott till att börja blogga igen och att det inte dröjer lika länge tills vi hörs igen.
Kramar på er!
