Igår var en stor dag! I en veckas tid har Tuva haft ångest över att hon vill göra hål i öronen, men inte vågat för att hon är rädd. Det har vart så mycket gråt och prat om det där så att jag blivit halvt tokig och vänt ut och in på mig själv över hur jag ska hjälpa henne.

”Jag viiiiiiill ta hål i öronen!”

”Ja men då gör vi det då!”

”NEEEEEEJ!!! Jag VÅGAR INTE!!!”

”Ja, men då väntar vi ett tag, du behöver inte ta nu…”

”Men jag viiiiiiiiiiilll!!!”

Sen när hon sa ”Jag blir så ledsen på mig själv för att jag inte vågar” så kände jag att det nog är dags att peppa henne lite mer. Så jag bestämde att vi skulle åka in och iallafall kika på örhängen och bestämma vilka hon skulle vilja ha OM hon ville ta hål i öronen.

Sagt och gjort. Direkt efter jobbet igår så åkte vi in till Mattsons guld, där vi fick toppen bra mottagande. Tuva var SÅÅÅÅ nervös och nästan skakade. När de skulle ta hålen och jag stod bakom henne och höll om henne så kände jag hur lilla hjärtat pickade snabbt. Men hon vågade! Och hon var så glad efter så att det inte fanns ord för det. ♥

Så sa hon stolt: ”Och jag som trodde att jag var en fegis… Men det var jag inte!”

Älskade unge!

Sen var det bara gasen i botten hem för att hämta upp pappa och lillebror och åka hem till en familj här i trakterna som praktiskt nog har barn i Tuva och Isaks ålder (de går till och med på samma avdelningar, och Isak och hans kompis är riktiga bästisar) för lek, bus, god mat och ett par glas vin. Mycket mysigt! Och väldigt praktiskt då barnen leker, leker och leker så att mammorna och papporna kan sitta och äta i lugn och ro. En härlig sommarkväll!

Den här veckan har jag alltså börjat jobba. Känns kanske lite jobbigt med tanke på det fina vädret och även om jag var tvungen att jobba en del min första semestervecka så har jag ju ändå haft hela fem veckor, varav tre med toppen väder! Så, det känns ok ändå.

Det är ju faktiskt rätt skönt att kunna gå på toa utan att det står folk och drar i dörren (om man hinner stänga den vill säga) samt äta upp sin mat i lugn och ro på lunchen… ;-)

Men så igår kväll när jag skulle ut och åka lite rullskidor så säger Tuva:

”Men mamma, måste du åka rullskidor nu igen? Vi hinner ju knappt vara med dig nu när du jobbar!”

Och iochmed att den här mammans hjärta är så känsligt för dåligt samvete så var det lite jobbigt att ge sig iväg efter den kommentaren. Men iväg kom jag, hela 16 km. Dock hade jag hoppats på längre, men det blev mörkt och de hade grävt upp vägen på den sista biten.

Pappan och barnen har semester den här veckan med, och sen börjar allvaret för hela lilla familjen igen. Jag får ont i magen på att tänka att Tuva ska gå själv på stora skolan och att Isak kommer att lämnas själv på förskolan, han som är så van att bli lämnad med Tuva och som är så noga att hon ska med. ♥