Efter gårdagens lite intensiva dag med 18 km skidor i Sandviken på dagen och sen julbak, och allt som hör till när mamman var borta större delen av dagen så var jag däckad när jag la mig i sängen.

Isak vaknade hysterisk och drömde mardrömmar, men jag tvingade upp pappan som fick lyfta över honom till oss och så somnade jag om som en stock. Vaknade nog bara 5-6 gånger efter det! Kan inte minnas när jag sov så mycket sist? Eftersom jag är så lättväckt vanligtvis så är det ju jag som oftast springer upp även fast Simon ska ta Isak, Simon vaknar ju inte och ibland är det ju jobbigare att väcka honom än att springa in till Isak och bädda om. Det tar ju inte så lång tid, men att vara uppe och kuta runt 10 gånger/natt (ibland är det 5 gånger, och ibland slutar jag räkna vid 15…) är ju ändå lite jobbigt i längden.

Jaja, jag försöker att hålla sömnen utanför här så mycket som möjligt för det gör mig bara bitter av att tänka på skiten. ;-) Men det jag egentligen jag skulle skriva är att vad konstig man blir när man väl får sova! Natten till söndag var Isak extra bökig, med långa vaken perioder + att min klocka ringde 05.50 för att jag skulle iväg och åka skidor, då vart det inte mycket sömn alls men då funkade jag mycket bättre! Idag har jag vart heeeeeeeeeelt död.

Jag är väl inte gjord för att sova tungt helt enkelt. ;-)

(Två nätter i mitt liv så har jag sovit hela natten, när jag somnade på kvällen och vaknade först på morgonen. Skit skum känsla! Och tyvärr så har ju mina kids ärvt mina sömngener. ;-) )

Annars idag så har dagen flytit på som en helt vanlig måndag. Jobb 8-17, sen handling på väg hem och så mys ett tag innan det var nattning av kids på schemat. Dock hoppade jag det vanliga måndagsfriskispasset, alldeles för trött och för mycket träningsvärk från gårdagen för det. :-)

Och så här har jag sett ut…