Blåtira

En sak är rätt dryg och jobbig med Isak. Och konstig! Han är ju mammas pojk, och han är verkligen mammig, och svartsjuk om jag närmar mig andra barn.

Ändå ska han hålla på och göra illa mig!

Om det har vart en liten krånglig dag med Isak så kan jag känna mig helt mörbultad efter. Han är ju rätt stor och tung, och när har tar all sats han har för att kasta sig bakåt och skalla mig så gör det ju ont! Dessutom rivs, slåss och sparkar han. Och krånglar, kastar sig och sliter.

Unge!

Idag vid nattning så tog han i för kung och fosterland och sprakade mot mig (vi satt i soffan och krånglade med pyjamaspåtagning osv), och hans lilla fot lyckades träffa mig rätt i ögat och SATAN vad ont det gjorde. Jag ser fortfarande suddigt, men jag ser nu iallafall, det tog ett par timmar, och det värker som attan i ögat!

UNGEEEE!!!

Tre veckor gammal och betydligt mer lätthanterlig… ♥

Självklart tolererar jag inte att han beter sig så, utan säger till varje gång. Men ändå, ungjäkel. Tur för honom att han är så söt och gosig annars!