Börja med nappen igen kanske?

Nej då, det ska vi inte. Men ibland så saknar man ju den där sövande ploppen. Som i natt tex.

Tuva vaknar och kan inte somna om, hade man haft nappen så blev ju de så sövande i sig så då behövdes det oftast bara att man stoppade om och stoppade i nappen för att hon skulle somna om.

Nu vaknar hon viserligen inte lika ofta, men när hon vaknar finns det en stor risk att hon är vaken ett bra tag innan hon kan somna om. Hon ville kissa, hon var rädd för skuggor och ville sova i våran säng, sen ville hon sova i hennes säng igen, sen var täcket krångligt, hon var snorig, hon hade smuts i ögonen (antar att det var för att hon var trött, och jag förklarade att det kan kännas så när ögonen är trötta och de vill sova), hon hade ont i lillfingret och lite överallt, sen blev hon ledsen för att hennes hår var lockigt och inte rakt men då lyckades Simon övertala henne om att komma in och sova hos oss ändå.

Snark. Och skönt att vi har våran stora säng numera! Bara hon somnade så sov jag också som en stock utan att någon låg och sparkade på mig. Eller nja, i magen har jag ju en vilde som aldrig verkar sova som kickar på rätt bra oftast. ;-)