Avanna har fått in babykläder, eller än så länge så finns det en body med texten ”Today I’m wearing this” Men jag har sett i bloggen att det ska komma en massa mer… Tjihoo säger jag!
Kommer sitta som en smäck till framtida mini-mini-dagens. ;-)
De finns i lite olika färger, och i tre storlekar (6, 12 och 18 månader). Priset ligger på 199:-. (länk)
Är nog ett måste på att klicka hem den sen när räkis blivit lite större, och först och främst så klart, kommit UT! ;-)
Shit pommesfrites! Nu rullar det på! 
Bebisen mår bra, det visar alla tester på bedömningsmottagningen jag vart på. Hon börjar bli en livlig liten rackare där inne. Kika in den här videon bara. Enligt barnmorskan så ligger hon med huvudet neråt också. Tjoho! Helst av allt så vill jag ju ha en ”vanlig” förlossning den här gången. Kejsarsnitt har jag ju provat på nu, så då kan det ju vara kul (fel ord kanske? ;-) ) att testa på nå annat. Och framförallt så är det ju rehabiliteringen och sjukhustiden efter jag tänker på… Blir ju lite annat när man redan har ett barn hemma också. Magen mätte 31 cm i vecka 32+6.
Jag mår ju som jag mår. Orkar inte gå in på det här med onda sammandragningar, svimnings- och spykänslor nu igen eftersom jag avhandlat ämnet en del senaste dagarna. Men nu är jag sjukskriven på heltid iallafall. Skönt att slippa fundera nå mer på det… Blodvärdet har stigit från 105 till 112, så järntabletterna ger visst lite resultat ändå. +10 kg stannar vågen fortfarande på, men jag tycker jag känner mig tjockare? Alltså magen är ju så klart större, men jag tycker jag blivit större i övrigt med.
Förberedelserna börjar ju bli lite mer på allvar nu. Vi har köpt det mesta och det är bara lite ”småpill” kvar och att ställa iordning allt. Det hade jag tänkt att börja med efter vecka 35, då ser man ju också lättare om det är något som behöver kompletteras och så. Främst är det väl nappflaskor, skötgrejer, blöjor, nappar och sånt där. 3 amnningsbehårar och en gördel (har läst så mycket bra om det på bloggar så jag kunde inte låta bli) har jag köpt iallafall. Men det tänkte jag ta i ett eget inlägg sen. Vagnen står redo med liggdelen på och bäddad med fårskinnet. Ska ”bara” fixa bromsarna.
Ja, det gick bra hos bedömningsmottagningen idag. Jag blev sjukskriven på heltid fram till 30 sept. Man får inte vara sjukskriven längre pga av sammandragningar än v37, för sen gör det ju inget att bebisen kommer.
Men det är ju ok, för det är så jag själv hade tänkt det om jag hade jobbat.
Fick lite svar om det att jag helt plötsligt kan bli kräkfärdig och svimfärdig också, kommer inte riktigt ihåg vad det var. Något med olika sorters nerver som gör olika saker. Haha!
Fick göra mitt ”mvc-besök” på bedömningsmottagningen så jag slapp åka runt på flera ställen också. Men mer om det imorn.
So long!
I början av sommaren så läste jag en artikel i UNT om att gravida ska sova på vänster sida under den senare delen av graviditeten för att sänka risken för att barnet ska dö i livmodern.
”Risken för att en graviditet ska sluta med att det väntade barnet dör kan halveras om kvinnan sover på vänster sida. Att sova på rygg eller på höger sida mot slutet av graviditeten ökar däremot risken för att barnet avlider redan i livmodern.”
Det där har verkligen satt sig i mitt huvud, och kanske kan det vara en del av det som gör att jag sover dåligt. Jag får ju tamigtusan dåligt samvete om jag vaknar och har vänt mig till höger! Tänk om jag dödar lilla bebisen där inne nu? Och har man svårt att somna och hitta en bekväm position när man ligger där på vänster sida så kanske man vänder på sig och tycker att det blev mycket bättre. Tills man minns att man måste sova på vänster sida för ANNARS DÖR BEBISEN.
Gah. Ibland önskar jag att jag hade lyckats undvika att läsa den där artikeln.
Risken är väl minipytteliten att bebisen faktiskt dör om jag sover på höger sida, och forskningen är ju inte helt fastställd att det verkligen stämmer som jag uppfattade det.
Men samtidigt, mozzarella/gravad lax/parmaskinka/1000 andra saker får man ju inte äta. Och hur stor risk är det att bebisen dör av det? Ändå äter man ju inte det för den lilla risken.
Och skulle det vara så att bebisen dog, då skulle man ju aldrig kunna förlåta sig själv för att man sovit på höger sida.
Ärsch, snurrigt inlägg. Tror jag kanske ska fråga min barnmorska om det idag.
So long!
Idag gör vi ett nytt försök med att åka in till mvc.
Men igår ringde min barnmorska upp mig (jag gillar ju faktiskt henne, och att hon råkade bli sjuk är ju inte hennes fel) och då bokade hon även in en tid till bedömningsmottagningen. Så först ska jag upp dit, till ackis och sen har jag en tid två timmar senare på mvc.
Men först, KAFFE. Jag sov dåligt inatt (onda sammandragningar, kissnödig, Aslan som bet mig i tårna för att han ville gå ut, osv), Tuva sov HELA natten (!) och Simon drömde mardrömmar om spöken. Kanske måste ringa och fråga vad det var egentligen. Galet roligt när han drömmer tycker jag. Haha!
Och hur lätt är det att vila? ;-)
Vi fortsätter fundera på babynamn.
Vårat favoritnamn som båda tycker är Julie.
Sen har ju jag Molly som Simon fortfarande är lite skeptisk mot. Han tycker att det är för ”gulligt” och inte kommer att passa på en vuxen.
För några dagar sen såg jag namnet Bianca så det håller jag på och funderar lite på nu också. Simon tyckte också att det lät bra, men att det var lite ”Bernard och Bianca”.
Ruth är gulligt också, och då skulle hon bli döpt efter Simons farmor. Men det är ett lite för ”hårt” namn tror jag… Jag vet inte. ”Lilla Rutan” skulle det bli, och det är ju sött. :-)
Sen har Simon föreslagit Tilde också, för att då kommer de heta efter hans ”favorittjejer” Tuva Novotny och Tilde de Paula. Namnet är gulligt, men motiveringen tycker jag känns sådär. ;-) Tuva och Tilde, det låter väl bra?
Simon har gett förslag i still med Asta (där kan vi snacka hårt namn!), Lena, Hanna, Meja, Thea, Ellalis, Althea och Dorothea.
Men njae, för det första vill jag inte ha ett namn som jag vet någon som heter (kändisar räknas bort) för jag vill inte att min bebis ska förknippas med någon annan. Och sen vill jag inte ha ett namn som är ”inte tillräckligt gammalt”. Antingen så får det vara ett riktigt gammalt namn, som våra far och morföräldrars (eller äldre) eller så ska det vara ett ”nytt namn” så som barn heter nu. Jag vill heller inte ha ett namn som är långt, utan ett som är kort och passar med Tuva.
Mellannamnen kommer att bli Sibylla och Elisabeth. Jag gör inte som mamma och döper alla lika. ;-) Fast Simon sa igår att han tyckte att hon skulle heta Albertina också, som jag, Tuva och resten av tjejerna i våran familj heter. Men, nej, hon får ju Elisabeth (Jag heter så i mellannamn och det är ju för min mamma heter Elisabeth) från min sida och Sibylla (som Simons mormor heter) från Simons sida.
Och just det, om det mot förmodan blir en pojk så blir det nog en Isak. Där är vi överens Simon och jag. :-)
Efter en rätt bra natt så mår jag rätt hyfsat här där jag sitter i soffan.
Började jag skriva tidigare idag, sen började jag må pyton och nu funderar jag på att gå och lägga mig igen. Åh, jag börjar bli less på att vara hemma och inte göra något… Men jag försöker att inte tänka i dom banorna. Inte fundera på vad jag INTE kan, utan istället har att SE FRAM EMOT.
En av fördelarna med att vara gravid är ju att man verkligen har ett slut datum på besvären och att man sen får världens bästa belöning för det dessutom! ♥
Nu på förmiddagen så har jag knåpat ihop två collage till Melba och då såg jag att de fått in ett par ur snygga klackisar!
Dessa ska in i min garderob i höst. Bannemig! ;-)
10 cm klack inte mer. Tjoho! Lär ju vara rätt bekväma med tanke på den rejäla platån. Och ja, jag VET att de inte kommer användas förrens räkan är ute. :-)
Och hörrni, TACK ♥ för peppen i inlägget nedan. Kanske ska skriva ett brev till min barnmorska istället. För det är ju 100 gånger lättare att formulera sig i skrift.
Nope, nu ska jag packa väskan och sen bege mig mot bussen.
Hörs!
Idag är det mvc-besök som står på schemat. Jag ser fram emot att få höra hjärtljud, att kanske få veta hur hon ligger i magen (känner oftare och oftare en stor kroppsdel som trycker uppåt… Lite nervös att det KAN vara huvudet…) och kolla om mitt järnvärde stigit från 106 nu när jag äter järntabletter så magen skriker ”SLUUUUTAAAA!”.
Det jag inte ser fram emot är att berätta hur jag mår. Jag HATAR att berätta hur jag mår om jag mår dåligt. Jag vill bara säga ”Bra!” och inte få några följdfrågor på det. (Pappa brukar skoja om när jag var liten och var in till doktorn när jag var sjuk/gjort mig illa/brutit något och doktorn frågade hur det var med mig, ”Bra…” svarade jag varpå doktorn undrade vad jag gjorde där… Haha!).
Känns som att jag är liten, klen och värdelös när jag säger hur jag egentligen mår. Att jag bara är ute efter att bli sjukskriven så att jag kan slappa hemma för att jag är för lat för att jobba. Och det att man verkligen måste ta i och beskriva allt. Kan de inte bara se på mig att jag inte mår bra och läsa mellan raderna av det jag beskriver? ;-)
Problemet är ju att jag inte kan jobba, det gör på tok för ont. Jag får ihålliga sammandragningar som inte släpper av vila, vilket gör att jag inte kan sova (Vem kan sova med kramp som kommer med jämna mellanrum hela natten), vilket gör att jag blir tröttare och det blir ÄNNU värre med sammandragningarna. Sen har jag ju det här med svimnings/kräkfärdigheten som kommer helt akut helt plötsligt. Oftare om jag inte har möjlighet att vila. Och då är det verkligen akut, för det känns som att jag är 1 sek från att svimma och spyan sitter i halsen.
Och jag har faktiskt försökt allt jag kan med att jobba, för det är inte det att jag inte vill. Hur kul är det att sitta hemma helt själv och inte kunna göra något? Men det funkar inte att åka in till jobbet för sen åka hem gråtandes i panik över hur man ska lyckas ta sig hem utan att föda barn, svimma eller kräkas.
Jaja, halvtidssjukskriven är jag ju men jag skulle ju behöva bli heltidssjukskriven. Kanske skulle behövt ha med mig Simon som lite stöd, så man slipper sitta där själv och känna sig minst i hela världen. Men, men, så är det när man har en kille som pendlar till Enköping. Då kan man inte bara åka hem huxflux för ett litet mvc-besök mitt på dagen.
Önska mig lycka till och att barnmorskan inte bara säger ”men man kan ha ont…”.