Vilket drag det är nu för tiden…

Jag börjar bli små less på att vara så begränsad. Men jag försöker att inte fokusera på det så mycket, jag menar, vad kan jag göra åt saken nu? Nada.

Men iallafall, ikväll har vi blivit bjudna på super gott grillat hos storasyster Malin! Blev en mycket trevlig kväll. Kidsen leker ju så bra också, iallafall Erica och Tuva. Stackars storebror Calle får inte vara med och leka prinsessa. Då säger små-bitcharna ifrån. Haha!

Nu ska jag nog bädda ner mig i sängen, har ledsnat på att försöka hitta en bekväm position i soffan. ;-)

God natt!

Vecka 33

Bebisen är livlig som sjutton, bökar och liksom spänner ut ryggen utåt. Känns som att den tar spärn med armar och ben mot min ryggrad och skjuter ut ryggen. Ni ser kanske hur sne magen är på bilden som är tagen framifrån? Det är för att hon ligger på den sida som magen petar ut som mest (vänstersida sett på kortet, men det är min högersida). Lilla crazy baby! ♥ Än har jag inte kännt någon hicka, minns att Tuva hickade jätte mycket men det kanske var senare? Tydligen ska bebisen väga ca 2 kg och vara ca 45 cm lång.

Jag mår ju inte så jätte bra, jäklar vad tungt det börjar bli. Nu har jag kommit till det där stadiet att det mesta är obekvämt. Det går knappt att ligga, sitta eller stå bekvämt. Sammandragningar till tusen har jag också, och ibland får jag plötsliga attacker av super illamående och svimfärdighet. Ska prata med med barnmorskan om det när jag ska dit på tisdag. I måndags var jag ledig för att skriva teoriprovet, och i tisdags försökte jag jobba men var tvungen att åka hem… Trots att jag bara jobbar halvtid nu. Och sen har magen vart i uppror så jag har inte kunnat jobba sen dess. Bestämde med jobbet att jag ska vara hemma tills på tisdag så får vi se sen vad barnmorskan säger. Eller om allt lugnar ner sig nu när jag får vila lite mer… Det är väl en enda lång klagovisa, och det ÄR jobbigt nu. Men jag är ju inte mindre glad för lilla räkan i magen för det. ♥

Förberedelser fortsätter jag med. Simon har fullt upp med byggandet! Men det är ju en förberedelse det med iofs, för det kommer ju göra att bebisen får ett eget rum när det är klart (och vi flyttat in i vårat nya sovrum, Tuva flyttat in i vårat nuvarande sovrum och DÅ ska bebisen få Tuvas nuvarande rum). Idag har jag iallafall fixat med vagnen och bytt från sittdel till liggdelen, sufletten håller jag på och färgar svart (måste köpa mer färg bara) och bilbarnstolen kikade jag till så den var ok.

God morgon bättre dag!

Igår var en tung dag. Tuva var viserligen hur snäll och duktig som helst men jag får dåligt samvete när jag är hemma med henne och jag inte orkar med mer än att hon får kolla på film efter film och sen spela på iPhonen. Viserligen lekte hon själv väldigt fint bitvis också med sitt lego och My little ponys.

På eftermiddagen så sprack iallafall himlen upp och jag tog mig samman och så gick vi ut en sväng. Jag låg på solstolen och Tuva plockade blommor och lekte sen i sandlådan hur bra som helst.

Klockan 16.00 kom Simon hem, ungefär 2,5 timmar tidigare än en vanlig dag. Puh! Då tog han med sig Tuva och handlade och jag tok slocknade i sängen. Sen blev det god mat och en inte lika bra film (The Tourist med Angelina Jolie och Johnny Depp).

I natt har jag fått sova hyfsat, inget spring upp på Tuva och bara ett par toalettbesök och några sammandragningar som väckte mig. Sovmorgon fick jag också, och frukost på sängen med tillhörande nymålad teckning. ♥

Så idag är jag glad igen ville jag bara säga. Ifall om någon undrade. ;-)

God morgon!

Hemma idag igen

Japp, jag är hemma idag igen. Kanske ska försöka ringa mvc och se vad jag ska göra… Fast jag har ju tid på tisdag, och imorn är vi ju lediga ändå. Och jag vet ju egentligen vad jag ska göra, och det är ju att vila. Några mer Bricanyl får jag visst inte ta.

Problemet är ju mina miljarders sammandragningar (får jag inte en lätt förlossning efter all den här träningen så vet jag inte HUR MYCKET träning en livmoder kan behöva. ;-) ) som gör ont. Och även fast de inte gör så ont så mår jag till slut riktigt dåligt, blir svimfärdig och kräkfärdig efter ett tag när magen vart hård mycket och länge.

Men idag är det ”bara” 7 veckor kvar! Och ännu mer spännande är ju att Annelie bara har 3 veckor kvar, tänk, snart får jag kanske snosa på en liten baby ändå! Mys. :-)

God morgon på er och hoppas ni är aningens mer pigga och energiska än vad jag är.

Att älska två barn lika mycket?

En sak som jag märker i bloggar där bloggerskan väntar sitt andra barn är att de är rädda för att de inte ska kunna älska sitt andra barn lika mycket som det första eftersom de älskar de första SÅ mycket.

Innan jag var gravid så undrade jag lite om jag också skulle känna så vid ett eventuellt syskon. Men nu när det börjar närma sig så är det inte alls något jag är rädd för. Inte minsta lilla! Klart man kommer att älska sina barn, gränslöst! Kanske beror det på att jag är uppvuxen med 9 syskon och kan se att alla barn blir älskade. Trots att det är 10 stycken som ska dela på kärleken. Det blir ju liksom bara mer kärlek. :-)

Den enda lilla rädsla jag känner är att OM det blir en lättare bebisperiod (Tuvas första år var jobbigt. Otroligt jobbigt. Om man bortser från kolik och uppvaknaden var 10: minut hela natten bitvis så var det så mycket skrik, gnäll och kinkighet. NU vet jag ju att Tuva är en person som kan gå och muttra för sig själv, gnälla och vara små sur över saker som jag inte rår för. Det går inte som hon vill helt enkelt, och även fast hon inte vill ha hjälp eller något från mig så hörs det. Men när hon var liten bebis så uppfattade jag det som att jag var en dålig mamma som inte ens kunde hålla mitt barn nöjt.) så är jag rädd att jag kommer få dåligt samvete mot Tuva.

Sen är jag ju så klart rädd för att det ska bli lika som med Tuva, men den här gången är jag  iallafall förberedd på det och vet att det GÅR ÖVER. När Tuva var liten fick jag panik och tänkte ”Är det så här det ska vara nu?!?!”. Glömde liksom bort att bebisar växer och blir stora barn. Och det rätt snabbt!

Jag är glad att vi har fått förmånen att få skaffa (eller skaffa och skaffa, det var ju bara att göra ett. ;-) ) ett syskon till våran stora älskling (som är så glad över att få bli storasyster! Ja, så låter det nu innan bebisen kommit iallafall. Haha!).

Som sagt så har jag ju 9 syskon, och de är bland de viktigaste personerna i mitt liv. ♥ Alla nio! ♥

Bjuder på några bilder på mig och min storasyster från mitt bebisalbum. Jag är ju ”tvåa” i syskonskaran. Precis som bebisen i magen kommer att bli. ♥

Hel-hemma

Idag är jag hemma hela dagen. Magen säger ifrån totalt och jag vill inte riskera något. Efter att jag mådde som jag mådde igår och efter jag inte direkt mått bättre igen (jo, jag mådde ju bättre, men inte så ”bra” som innan) och jag vaknat av illamående attacker och onda sammandragningar hela natten så funkar det inte att gå till jobbet.

Nu har jag sovit bort halva dagen på soffan och ska istället koka mig en kopp kaffe och sätta mig ute i solen ett tag.

Så hoppas vi att det här lugnar ner såg så att jag kan åka och jobba i imorn då?

So long!

Vecka 32

Bebisen har vart sjövild där inne senaste veckan. My god. Hon bökar ibland så att magen ser helt missbildad ut och sparkar så att det gör ont. Starka ben har hon då iallafall. Om hon ligger med huvudet ner (de sa så när jag var på bedömningsmottagningen i onsdags, men jag litar ju inte riktigt på det) så är det rumpan som ibland trycks ut så mycket det går. Vet inte riktigt vad hon försöker göra? Bygga ut sitt lilla bo med att tänja ut det? Ibland kan jag inte sova för att hon härjar på där inne så mycket. Jag ska verkligen inte klaga, för hellre en bebis som rör på sig än en som inte gör det, men ibland kan det faktiskt kännas liiiiiiite mycket. Nästan så att man kan få grepp om en liten fot. Eller har jag bara väldigt ”tunn” mage? Jag som läste om att i ”vecka 32 så börjar det blir trångt i livmodern och bebisen lugnar ner sig rejält”. Sure. ;-)

Jag mår ju sådär, sammandragningarna blir värre, värre och värre. Smärtan har ju ändrats lite, förut satt dem mest i magen men nu spänner det och gör ont ända ut i ljumskarna. Det är liksom jobbigt och jag får ont av att gå de 500-600 metrarna till bussen. Nu har jag ju blivit sjukskriven halvtid, och kan jag bara få jobba så som jag tänkt så ska det nog gå vägen att jobba september ut. Dock hade de lite andra förslag på hur jag skulle jobba på jobbet, och det vet jag inte kommer bli bra. Så vi får väl hoppas på det bästa.

Förberedelserna fortsätter och jag samlar på mig mer och mer. Babybjörnen är hemma, och i helgen får vi kanske hem korgsängen som vi får låna av Sara och Adam. Idag har jag köpt textilfärg som jag ska testa och färga vagnens suflett med. Ska nog ta och fixa iordning vagnen i veckan också, för den kommer inte Tuva att behöva nå mer nu som det ser ut.

Nu är det inte så långt kvar tills lilla räkan är här hos oss! ♥

Första eftermiddagen som sjukskriven avklarad

Sådär, då var min första eftermiddag som sjukskriven avklarad. Jag har vilat, pluggat teori, sovit lite och små plockat. Dock gick det så där med teorin, gravidhjärnan vandrade iväg på andra spår hela tiden och efter att ha läst ett par sidor inser jag att jag inte tagit in NÅGONTING. Hur ska detta gå? Men jag har bara ett par sidor kvar i boken, jag har märkt ut det jag behöver läsa mer om och sen är det till att öva på testet tusen miljarder gånger.

Jaja, nu ska jag ta min hårda mage (tänk om magen ändå kunde vara lika hård ogravid också ;-) )och åka och hämta hem lill-älsklingen som gått sin första dagis dag på 6,5 veckor. Glad tjej som fick komma tillbaka imorse. :-)

Jag gör som mina bloggande småsyrror och avslutar inlägget med en ego-bild från photoboothen. :-)