…i DITT hus!”
Inatt vaknade jag av att Aslan for som en tok i sovrummet och sen ut i vardagsrummet.
”Vad i HELEVETE, kattjävel” tänkte jag och försökte somna om. Sen hör jag hur han far omkring ännu värre i vardagsrummet.
”Vad i helvetes jävla KATTHELVETE!!!” tänker jag då och går upp för att kolla vad han håller på med. Min starkaste misstanke var ju bara att han fått spel och då är det ju bara att kasta ut honom.
Men.
Nej, Aslan hade en liten mus som han lekte med. Och lekte var verkligen rätt ord. Lilla livrädda musen var helt intakt, inte en skråma, utan bara lite katt-salivig. Jag vill ju helst inte ha någon mus i mitt hus så jag ville ju att Aslan skulle äta upp den. Men Aslan var nog mycket gladare över att ha fått en ”lekkamrat” än en mumsbit.
Efter mycket om och men, framdragna bokhyllor och allt annat som en liten mus kan gömma sig bakom så far musen in i skåpet där varmvattenberedaren står och försvinner ner i ett hål där rören går ner (ja, vi ska stänga igen där SNARAST).
Aslan verkade mycket besviken över att hans lilla kompis är borta och vi går och lägger oss (ja, jag var ju tvungen att väcka Simon så att han fick hjälpa till) igen. Efter ett tag så hör jag livet i vardagsrummet börja igen, och på morgonen så hade vi fina små musinälvor (helt otroligt egentligen, de äter upp ALLT utom typ levern (tror jag) som de lämnar kvar helt oförstörd) på golvet.
Duktig Aslan.
Men kanske borde vi skaffa en till katt. Om det händer igen, så att Aslan kanske känner lite press på sig att äta upp den lite fortare.
Jag hade väldans svårt att somna om sen på resten av natten, det kändes som att det kröp möss i hela sängen… Blä.
Så nu jävlar ska det mus-säkras i huset.
Slut på fika, over and out.