Såna här ”mamma är bäst”-tröjor kan jag bara inte låta bli att köpa till Isak (Tuva är lite för cool för sånt). Det måste bli en beställning från Next snart. De har så mycket fint såg jag nu när jag var in, och barnens sommargarderober behöver faktiskt uppdateras.
Isak
Urnsättning och höftsnuva
Det har vart lite mycket helgen som var. Vi kickade igång kristihimmelsfärd genom att urnsätta mamma i onsdags. Känns skönt att hon är på plats, även om jag hellre hade sett henne i livet hemma så klart, med dammsugarn i högsta hugg skällandes på barn som drar in massa skit på de alltid kliniskt rena golven. Eller i stickhörnan, massproducerandes urfina babyplagg till alla bebisar hon någonsin hört om ska komma till världen. DÄR är hennes plats. Inte nergrävd i jorden. Snyft.
Torsdagen så var det fullt ös med diverse aktiviteter, och sen på natten mot fredag så vaknade Isak och hade panik ont i benet. Efter mycket om och men så fick jag honom att somna om. Men på fredagen så kunde han inte gå! Jätte läskigt! Så det blev bara att åka in till barnakuten där det konstaterades att de inte hittade något, och att vi fick komma tillbaka på måndagen om han inte blev bättre.
Och ja, han blev inte bättre så även måndagen spenderades på akuten där de inte hittade något heller. Dock kunde de utesluta en massa ”farliga saker” (enligt läkaren) efter alla tester, röntgen, ultraljud osv, så de satte diagnosen till höftsnuva. Har det inte blivit bättre efter ytterligare en vecka så ska vi åka in igen. Eller om han blir sämre.
Isak är ju ett väldigt aktivt barn så det känns väldigt konstigt att han inte kan gå!
För att höftsnuvan ska gå över så ska han vila. Helst sängliggande.
Hur lätt tror ni det är med en speedad 3,5-åring?! Han är helt vild hemma och nästan så att mina ansträngningar med att han ska vara lugn gör att han istället blir helt understimulerad.
Men han är vid gott mod och säger ”Jag kan inte gå, men jag kan krypa!” ”Jag kan inte gå, men du kan bära mig!”. Och just den där sista meningen är väl det som gör det lite extra jobbigt. Jag funderade i morse varför det kändes som jag hade träningsvärk i ryggen när jag inte tränat… Men men, det bästa i det hela är att lillpojk är så tapper och glad ändå. ♥
Men nu tycker jag ju att det borde lugna ner sig med allt ett tag. Kan vi inte bara få vara och landa i allt som hänt under våren nu? Mitt huvud känns lite väl snurrigt nu. Tur att man är van att vara snurrig ändå. ;-)
På uppvaket
Precis just nu sitter jag och väntar brevid en sovandes Isak. Klockan 10 hade vi tid för operation för att sätta i rör och när vi kom hit gick allt i en rasande fart. Perfekt med en trilskandes treåring utan tålamod för sjukhus. Och jag förstår honom, han förstår ju inte att det är något bra. Jag sa till honom ”Vi ska operera så att dina öron blir bra”, och fick till svar ”men de ÄR ju redan bra!”. Klart att man inte förstår att man hör dåligt om man inte vet något annat.
Nu är rören dock på plats och läkaren som opererade sa att han hade fullt med tjock, seg vätska bakom trumhinnorna och att det inom 3-4 veckor kommer att försvinna. Ska bli så spännande och se om det blir någon skillnad.
Min syn just nu. <3
(Ja, man fick ha telefonen på om den inte lät något, jag frågade. :-) )
En liten bloggkris… (varning för långt inlägg)
Ja, det har då verkligen ekat tomt här inne under december och början på januari! Men jag har haft en liten bloggkris i samband med dåligt med tid.
Bloggkrisen består av att jag inte vet vad jag känner att det är ok att jag delar med mig av. Och när jag dragit av alla saker jag inte tycker känns bra så återstår det så lite. Och själva grejen med min blogg är ju att jag vill skriva personligt! Inredningsbloggar, modebloggar, barnklädersbloggar och allt sånt finns det ju betydligt bättre och jag har inte intresset att kunna fylla en hel blogg med något av det ämnena.
Största problemet (utöver tidsbrist) är väl egentligen Tuva. Hon läser ju bra nu, och hon har kompisar som läser, så rent teoretiskt så skulle de ju kunna läsa min blogg (även om jag misstänker att så många 6-åringar INTE gör det) och jag märker på Tuva att så mycket saker är känsliga, och så mycket saker som hon inte vill att jag pratar med andra om. Och då kan jag ju inte skriva ut det på nätet heller… Jag vet att jag la upp ett inlägg om henne tidigare i höstas, och direkt när jag publicerat så kändes det bara SÅ fel. Jag kände mig som en hemsk mamma. Tidigare har jag tänkt mycket på hur JAG skulle känna om jag var mitt barn och jag blev bloggad om, och då har jag känt att det är ok. Men Tuva är en betydligt mer eftertänksam, fundersam och känsligare person än mig.
Sen vill jag inte blogga om mitt jobb, om Simon eller om andra personer. Så vad finns kvar? Isak, katten och kaninen? Blir ju lite konstigt också att utesluta Tuva från bloggen. Det känns ju heller inte bra. Förstår ni dilemmat?
Sen är det ju så att sen jag fick min nya tjänst på jobbet i början på sommaren så krävs det mycket mer av mig på jobbet (= SÅ KUL!), jag lär mig massor av saker varje dag och hjärnan får verkligen jobba på när jag är på jobbet. Det jag gjorde innan kunde jag ha gjort i sömnen i stortsett (jag har ju jobbat med prepress sen jag tog studenten 2001, så det var väl dags för lite utmaningar… ;-) ) så när jag tokstirrat in i en datorskärm under hela jobbdagen så är man ju inte så där jätte sugen på att slå på datorn hemma när man kommer hem.
När bloggen känns som ett betungande måste så får man ju fundera lite varför man håller på. Men samtidigt kan jag inte släppa bloggen heller. Jag känner inte att jag vill sluta (för det är ju där jag hamnar nu känns det som, efter att ha haft bloggpaus under hösten med) men jag vet inte hur det blir i framtiden. Det får väl bli lite hattigt och så får jag kanske tänkta kvalité istället för kvantitet som innan. ;-)
Men ja, ja. Bloggkrisar kan ju ältas i en evighet. Vad har hänt sen sist då? Jag har fokuserat på min lilla familj, tränat, åkt skidor, vart förkyld, fyllt 32 år, hittat nya hobbys, haft en mysig jul i Bastuträsk och vad som känns som en evighetslång julledighet och nu är jag sjukt pepp på 2015!
Julafton! Från att ha vart panikslagen när tomten kom året innan så förstod Isak att tomten = paket, och en mycket nöjd Isak gav till och med tomten en kram.
Nyårsfin Tuva!
Nyårsfin Isak! (De svarta chinosen hade han vuxit ur upptäckte jag samma dag, så det fick bli jeans till kavajen..)
Jamen, vi hörs väl då! Kan bli förr, kan bli senare… ♥
Isaks rum
Äntligen har jag fått upp postrarna jag köpte hem från Mokkasin, så jag tänkte bjuda på lite bilder från Isaks rum. Rummet är väldigt litet, så det är svårt att möblera så att det känns ok. Nu efter att ha möblerat om 700 (ca) gånger tror jag dock att jag är nöjd!
Tavlorna på plats över sängen. Köpte lätta ramar från Ikea med plast istället för glas så att det inte ska göra något om de råkar ramla ner… De andra tavlorna vid huvudänden har jag gjort tre och bästa Britt har sytt doptavlan. Sängen är väl inte den snyggaste, men vi köpte den till Tuva och att köpa en ny bara för att man inte tycker att den man har är ”snygg” känns ju lite väl slösaktigt.
Svårt att få till en bild på tavlorna när de ser raka ut, haha! Bättre än så här blev det inte.
Fullproppad liten bokhylla.
Trädet i Isaks rum har jag klippt ut själv på frihand ur dekorplast. Blev bättre än väntat! Att skissa upp och planera innan är överskattat. ;-)
Möbeln är en gammal furuhallmöbel jag fått av min storasyster och spraymålat om, tallrikshyllan för böcker är ett loppisfynd som också fått ett par lager sprayfärg på. Hängaren är egentligen en stor klädhangare från Kids Concept som jag köpte på UnderbaraBarn-mässan, men när jag kom hem och skulle montera ihop så saknades underdelen! De hade dock grym service och skickade ut en ny till mig så jag monterade ihop en liten och den passade ju faktiskt bra i Isaks rum. :-)
Piggare
Idag frågade Isaks fröken hur det går med astmamedicinen, och när jag svarade att det går bra så sa hon att det verkligen har märkts de här två dagarna i början på veckan. Han är piggare och har inte alls lika kraftig dipp vid 10-tiden som han brukar ha. Så skönt! Jag märker det också eftersom jag inte hör alla hans rossliga andetag in till vårt rum under natten heller. Så även om han inte vaknat av det, så kanske han ändå får bättre sömn nu.
Hoppas, hoppas, hoppas att det verkligen är så att det blir bättre!
Tokig grabb som tvingade hela familjen ta på sig morgonrockar för att mysa (härja för vissa… ;-) ) runt i.
Astma och hopp om vabfria månader
Igår fick vi hämta hem Isak tidigare från förskolan. Han var trött, rosslig och hostig. Orkade inte med verksamheten… Som så många gånger tidigare. Som tur var är att sist vi var till läkaren så var det äntligen en som tog oss på allvar och inte bara skrev ut ännu mer mollipect, utan gav oss bricanyl och en remiss till barnspecialisten. Så idag hade vi tid. Bra timing. :-)
Där konstaterades att Isak har astma (förkylningsastma?) och så fick han ta pricktest för att utesluta allergi mot olika djur, och det klarade han som tur var! Jag var ju inte lite rädd där ett tag att vi skulle få göra oss av med Aslan och Mimmi Kanini. Men det behövdes inte! Hund och häst visade inget heller. De pratade om mögel i huset, men fasiken, vi har ju byggt om halva huset och bytt hela taket sen vi flyttade in 2010, dessutom så var det ju inget i besiktningarna vi gjorde då heller.
Pricktestet tyckte han var sjukt roligt. Han skrattade och fnissade! Men att mäta sig, det gick INTE. Tokbarn!
Med oss hem fick vi en inhalator och två mediciner. En dos av den ena, och två doser av den andra som ska inhaleras två gånger om dagen, morgon och kväll.
Ska bli spännande att se hur det går, första gången gick dock bra! Han tycker ju såna grejer är spännande och vi hjälps åt att fixa och greja med den. Hur det går imorgonbitti är nog en helt annan sak…
Medicin och inhalator.
Nu hoppas jag att vi kan få fler vab-fria månader! Sen Isak började förskolan i januari 2012 så har jag klarat två stycken såna (bortsett från sommarsemestern då). TVÅ! Mycket vab alltså, och då delar ändå jag och Simon så mycket som det bara går.
Liten grabb på väg från doktorn.
Så duktiga personer vi fick träffa idag. Så otroligt värt när de verkligen tar sig tid (nästan så att jag blev stressad över att vi pratade mycket och länge!) och lyssnar på en, och allt man säger. Undersöker noga och gör extra tester och visar noga hur mediciner ska användas.
När de tittade i öronen så såg de att hans trumhinnor inte såg bra ut, och de misstänkte att han hör dåligt. De tyckte även att han pratade lite för otydligt för att vara tre år, och det är ett tecken på att han inte hör som han ska.
Så nu ska vi hålla koll, och fundera på det, så när läkaren ringer för uppföljning om två veckor så ska vi ta upp det om vad vi tror om det. Isaks fröken han hade i våras sa ofta att hon tror att han hör dåligt… SÅ dåligt kan han inte höra iallafall tycker jag. Han reagerar mycket snabbare än sin storasyster på tilltal, och hon hör perfekt (men är något mer disträ… ;-) ).
Nope, klockan är mycket! Jag har utöver doktorsbesök, en snabbvända på jobbet, massa mys med Isak, plantering av sista fyra påsarna tulpanlökarna i trädgården, uppsättning av tavlor och ljusslinga och vanliga vardagsbestyr dessutom hunnit med ett pass rullskidor på kvällen. Det var inte igår! :-)
Natti, natti!
Ju snällare förälder, desto snällare barn?
Alltså. Isak gör livet i den här huset aningens kämpigare för tillfället. SÅ SJUKT TROTSIG. Och jag blir ju ledsen på riktigt i hjärtat av att jag inte bara kan få vara snäll. Det är inte min grej att vara arg och sträng. Tänk om det var så lätt att ju snällare man var som förälder, desto snällare och mer väluppfostrade barn skulle man få.
Nej, så funkar det ju uppenbarligen inte. Känns lite som att de utnyttjar det istället. ;-)
Och det är klart. Jag hade lite otur. Simon var ute och svirade igår, och jag hade skräckfilmskväll med bigsis. Älskar våra skräckfilmskvällar och igår fick vi se en film som kvalar in på min topp av läskigaste filmer jag sett; ”The Conjuring”. SJUKT läskig! Så ja, jag hade lite svårt att somna. Somnade kanske efter midnatt någongång. Ungefär samtidigt som Isak började hosta och snörvla, sen sov han nog inte längre än 20 min i streck, fram till 05 då han vaknade.
SNARK.
Isak – pre-trots.
Idag har dagen vart upp och ner. Trött som ett as, men jag och Tuva hade en väldigt mysig stund på ridskolan då vi tittade på voltigeuppvisning. 1,5 timme långt var det, och Tuva satt som ett ljus. Hon ville inte ens följa med och köpa något att fika… Så nu är det voltige den stora grejen här hemma. På ridskolan träffade hon sin klasskompis som hon lärt känna i höst (började både i samma klass och på ridskolan i höst) och det är så kul att se dem tillsammans. Två små hästtjejer. ♥ Och sen åkte vi in till Hööks och köpte nya ridbyxor (de som jag köpte i våras sitter som ett korvskinn nu, hon kunde inte ens sitta på huk i dem… Oups) och ett par ridstövlar. Behöver jag säga att det blev en lycklig Tuva? ”Åh, mamma, jag har velat ha ridstövlar sen jag började på ridskolan!”
Och sen kom vi hem, och fick börja tampas med den trotsiga lillebrodern igen. ;-)
Men nu är det söndagkväll och båda kidsen sover. Så jag ska krascha på soffan…
Mini Rodini Snow leopard
Isak är inte jätte kräsen på vad han har på sig, utöver att han har vissa favoriter och gärna har kläder med bokstäver. Men den här tröjan fungerar INTE!
Den är ju såååå mjuk och sååå fin! Jag kan inte förstå varför han inte vill ha den. Det enda som jag kan tänka mig är att han sett något annat barn med en sån tröja, för han säger bara ”Jag vill inte ha den, den är inte min” och vägrar ta på den.
Så nu säljer jag den på Tradera (HÄR FINNS AUKTIONEN), endast provad en gång och tvättad en gång.
Funderar på att sälja Tuvas snöleopard klänning med, hon har ju vuxit ur den och hon har använt den max ett par gånger… Hon är för varm av sig för att ha sweatshirtklänningar…
Plötsligt händer det!
Isak vaknade på helt rätt sida imorse och allt gick riktigt bra på morgonen. I vanliga fall så brukar han inte vilja åka, och definitivt inte ha på sig skalbyxor (just skalbyxorna är tydligen hemska). Men idag gick det bra! Vi pratade och han var på riktigt bra humör. När vi kom till förskolan så ville han gå in på förskolan och jag slapp jaga en unge som försöker smita kors och tvärs över hela parkeringen.
Väl inne på avdelningen så fick jag en kram och en puss, och sen tvingade han ut mig genom dörren och stängde. I vanliga fall så får jag tvinga ner honom i någon frökens knä under protester, och gå därifrån med ont i hjärtat. Så jag är i chock! Trodde absolut inte att det skulle svänga så där hux flux. Tjoho!
Sen har jag ju läst massor om det här med hur dåligt det är med små barn som går på förskolan och vars hela integritet blir förstörd av att de ”tvingas” tas hand om vuxna de kanske inte skulle ha förtroende för i vanliga fall. De blir apatiska och saknar egen vilja och kan öppna sig för vem som helst, och visst, kanske har Isak till slut också blivit förstörd, men SATAN vad skönt det känns att lämna så som det var idag!
Mina godingar! Den äldsta som var ett dagisbarn från dag 1 och alltid ÄLSKAT dagis. Och den lilla som helt utan problem gärna skulle vara hemma och mysa med mamman hela dagarna om han fick.