Jag, tokig?!

Undrar hur många gånger Tuva har sagt saker liknande som det jag fick höra här omdagen:

Tuva: Du får leka med mig* idag.

Jag: Åh, får jag!

Tuva: Ja, det får du.

Jag: Tycker du att jag är bra på att leka då?

Tuva: Ja, det är du. Fast du är lite tokig också.

Det är ofta hon påpekar att jag är ”lite tokig” så jag antar väl att jag är det. Men det är väl inte så tokigt (haha) att vara en lite tokig mamma? Låter ju rätt kul tycker jag. :-)

Nu ligger Tuva och sover. Hon somnade någongång innan 11, och nu är klockan 13.15. Vet inte hur länge jag ska låta henne sova, men hon behöver ju sömnen också. Hon är ju febrig och sov ur dåligt inatt. Nu när hon sover så har hon i stort sett sluppit hostan så det kanske är lika bra att låta henne samla lite kraft och energi ifall om det blir en jobbig natt igen.

Jag sitter inne och tittar ut på solen… Åh så härligt det hade vart att kunna gå ut en sväng. Men det är väl lika bra att vi tar en inne rehabiliteringsdag idag. Min fot kan jag ju fortfarande inte gå på. Får liksom gå på sidan av foten, ser lite skadat ut, men, men.

* Det hon brukar säga när hon är arg är ”Jag vill inte leka med DIG!”. Nehe ok, inte mig emot!

Hörs!

Opererad idag igen

Så där ja, då var man opererad igen då. Dock inte av mig själv den här gången utan av en doktor under lokalbedövning och med skalpell. Så ska jag få gå på 10 dagars antibiotikakur också.

KUL! ;-)

Eftersom det blödde rätt mycket (för att vara ett ”litet” sår i foten) och inte ville sluta blöda sa sköterskan ”Nu åker du hem och lägger dig och vilar med foten i högläge”.

”Nej, jag ska tillbaka till jobbet och sen ska jag hämta på dagis” svarade jag, och då kikade sköterskan lite konstigt på mig. När jag sen sa ”Ärsch, nu måste jag skynda mig tillbaka till jobbet så att jag hinner gå innan bedövningen släpper” så kikade sköterskan ännu lite konstigare på mig.

Fot i högläge på jobbet.

Haha! Men vad gör man? Fast jag ringde världens bästa pappa ♥ sen och jag får skjuts av honom idag igen. Och antibiotikan får världens bästa pojkvän hämta ut på vägen hem.
– Posted using BlogPress from my iPhone

En favoritdag + operation

Fettisdagen är definitivt en favoritdag, den här synes mötte jag på jobbet tidigare idag:

Bild lånad av lillasyster Emma.

Annars så har jag precis opererat mig själv. Kommer ni ihåg att jag sparkade in en mega-sticka i foten? NU, efter snart 1,5 vecka så har det blivit inflammerat till tusen och hela främre delen av foten värker och är svullen ut i tårna. Not so mysigt. Så nu har jag opererat lite, fått ur en hel del var (men misstänker att det är en hel del kvar… :-( ) och lagt spritomslag.

Kommer ni ihåg att jag skar mig också? Hudfliken kommer uppenbarligen inte växa ihop igen så jag har visst skurit av en del av mitt finger. Snyggt. Vågar inte pilla i det så får väl se hur lång tid det tar innan den ramlar av. Hudfliken alltså.

Det går bra nu… Or not. ;-)

Men jag är glad ändå. För jag har så mycket att vara glad över i mitt liv! :-)

Bland annat så är jag glad över att min snälla pappa ♥ skjutsat hem mig och Tuvis från dagis både idag och igår så att vi sluppit gått när jag både är halt och mår lite kasst.

So long!

Blod to the bad

Ok, note to self:

När du tänker att du ska ta den super vassa kniven för att skära mat (eller vad som helst), GÖR INTE DET.

Glöm inte bort att du är du, och DU SKÄR DIG.

Igår satte jag kniven i fingret när jag skar halvfrysta kycklingfiléer. Precis sekunden efter jag tänkte tanken ”Ojojoj, vad bra och VASS den här nya kniven är” så satt kniven i fingret. Jag blev inte så värst uppjagad, men min kropp blev visst det. Helt plötsligt blev jag helt svimfärdig och fick varva med att sitta med huvudet mellan knänen och skära klart resten med en hand. Jag hade ju börjat med maten och den måste ju bli klar!

Men det är ju spännande med lite action så här i mitt just nu totalt händelselösa liv. ;-)

Nu: MAT!

Halt och ändrade planer

Idag är jag halt.

Gissa vad jag lyckades med igår kväll?

Jo, jag gick precis där på golvet där jag tidigare på dagen sett (och då fastnat med min socka) att det stack upp en liten bit av trägolvet som en vass syl, och som jag då tänkte att ”Oj, det där måste vi fixa, går man barfota på det där så kan det nog sluta lite illa”. Senare på kvällen så gick jag ju där, då så klart barfota och jag slår in den där förbannade änden i foten och den åker in och fastnar.

En sylvass sticka som är över 5 mm bred och 2,5-3 cm lång. Rakt in i foten. Mys. TUR att Simon var hemma så att han fick pilla ut den (med pincett och nageltång, den satt så hårt att det inte gick att dra den med pincetten).

Jag grinade självklart som en tok, gjorde ju AS ont. Men jag hade ju ingen vidare lust att åka upp till akuten för en sticka heller, vilken prio kan de vara på det? 12765? Och jag ville ju inte lägga mig att sova med den heller med tanke på hur infekterat det kan bli… Så det var bara att bita ihop. Dock kom det bara pytte lite blod, så vi tänkte att det låg rätt ytligt ändå. Att jag låg med foten i högläge i 30 min just då tänkte vi inte på. Sen när jag skulle gå och hämta plåster och grejer så står jag på foten och när jag flyttar den så är det en blodpöl med tjockt blod lika stor som halva foten.

Så att åka till Fyrishov och bada idag var ju bara att ställa in, det blöder fortfarande från såret… Inte lika mycket, inte mycket alls, men det blöder. Lite töntigt att ställa in för en sticka i foten kan tyckas…

Jag hade kvar stickan för jag tänkte ta ett kort på den och lägga upp här, men nu har jag tappat bort den… Ligger väl här i soffan någonstans så snart får jag väl plocka den ur rumpan. ;-)

Så idag är jag alltså halt. Hela främre delen av foten värker som sjutton och jag hoppas verkligen inte att det blir infekterat! Det är iallafall fint omlagt med miniplåster med djungeldjur på och näsduk under som ett litet tryck förband. Haha, det var allt vi hade hemma. Kanske borde fixa någon form av första hjälpen låda här hemma. Kan ju vara rätt bra att ha om man heter Sara Djurström. ;-)

Nu sover dock Tuva, allt har blivit försenat idag eftersom jag försökte få henne sova så länge som möjligt imorse då jag fortfarande trodde att vi kanske skulle kunna åka och bada.

Mot kaffebryggaren!

Jag måste byta lampa på toan.

Jag måste verkligen ändra belysningen vid spegeln på toaletten. Den håller på att knäcka mitt självförtroende totalt. Man ser HEMSK ut i den. Jag vill inte ta kort på mig (såna ”liggerpåsoffanunderminChillifiltochfotarmedPhotoBoothen-bilder” eller ”skid-bilder” räknas inte) för att jag ser ju bara det där hemska ansiktet som möter mig i spegeln (enda spegeln som jag fixar mig framför) där varje dag.

Det där ansiktet som är liblekt med en nyans av grönt/gult, med porer som ser ut att man skulle kunna gömma något i, ringar som inte går att dölja under lager med smink och röda prickar som fullkomligt lyser.

Men så laddade jag in foton nu som jag tagit i veckan och såg en bild som jag tagit på mig och Tuva ändå och då blev jag nästan lite chockad. Hallå, så farligt var det ju inte? Jag ser ju ut som jag brukade göra ju!

Bild som dessutom är tagen på eftermiddagen precis innan vi ska iväg på gympa och då jag sminkat mig någongång runt 06 på morgonen, stått ute och fryst och gått 1000 mil.

NU SKA DET DÄR FÖRBANNADE LYSRÖRET VÄCK!

Dag 29 – Mina ambitioner

Oj shit vad svårt.

Jag har inga direkta mål.

Mina ambitioner är att jag ska utvecklas, gå frammåt i livet och vara lycklig.

Att stå kvar och stampa på samma plats är inget för mig, men dock behövs det inte så mycket för att jag ska känna att jag rör mig frammåt. När jag lär mig nya saker på jobbet tex… Då trivs jag.

När vi kände att vi var ”klara” med att bo i våran lilla tvåa i stan men hade skit svårt att hitta något nytt, då var jag olycklig. Fick tamigtusan magkatarr på det där. Nu bor vi i vårat lilla hus och har massor av projekt framför oss. Byta tak, bygga ut, göra iordning nytt sovrum/badrum/klädkammare, flytta Tuvas rum, göra iordning gamla toan till tvättstuga, fixa massa i köket (köpa köksbord, kökssoffa, byta bänkskiva, kakla, måla, nytt kylskåp som ska byta plats, ta bort skåp, byta plats på skåp, sätta upp ny fin fläkt osv), göra klart i vardagsrummet och sen har vi projekt fixa tomten som vi vill ha det. Mycket att göra med andra ord, men inget vi har bråttom med (förutom att få till utbyggnaden).

När vi är klara om 100 år så får vi väl se vad som händer… ;-)

Sen har jag 4 miljarder idéer i mitt huvud som jag skulle vilja göra verklighet av… Men vi får se hur det går med det. Haha!

Luddiga ambitioner, men så är det. Jag är lite luddig. ;-)

Vardagskvällside

Här ligger jag på soffan i vanlig ordning.

Jag funderar allvarligt på att gå i kvälls(åtminste vardagkvällarna)ide fram tills att våren är här. Jag har ingen som helst lust, ork eller ambition till något annat än soffhäng efter att Tuva lagt sig.

Skulle jag gå i ide på riktigt så tror jag att jobbet, Simon och Tuva skulle ha en del invändningar… Så det får bli kvällside. Vardagkvällside rättare sagt.

Jag trivs ju så bra här under min korkek chillifilt där jag kan lukta på blommorna knappra på min lilla älskling (macen).

Hörs!