Precis i detta nu befinner jag mig på min favoritplats för tillfället:

På soffan under mysigaste Chilli-filten. Blev krasch på soffan efter dagishämtning, pannkaksstekning, tvätt och fix. Trött var det ja.

Men om jag får välja min favoritplats alla gånger så är det detta:

I SOLEN. Bild nr 1 är på mammas och pappas ”soldäck” vid poolen. MYS. Mittenbilden sitter jag ute på våran uteplats och dricker kaffe. Och på sista bilden ligger jag på VÅRAN gräsmatta, dricker kaffe och läser tidningar. Alla bilder från sommaren 2010.

Jag mår bra när jag får vara i solen. Jag behöver sol NUUUUUUU!!!

Nu ligger jag lite efter här i dagarna. Den här skulle ha lagts upp i fredags… Men jag betar av dem jag missat allt eftersom. Nu är det ju inte många dagar kvar heller…

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Egentligen så gråter jag inte så mycket är jag är ledsen, då får jag bara en tom, jobbig känsla. Som på farmor och farfars begravningar, då ville jag gråta men kunde inte. Jag gråter inte till filmer, oavsett hur ledsen jag egentligen blir.

När jag gråter, då är det för att jag är arg eller upprörd. DÅ har jag minsann lätt för att gråta och det stör något så förbannat. Det tar liksom lite udden av ilskan om man gråter och personen man kanske vill vara arg på förstår ju inte att jag är arg om jag gråter. Därför kan jag inte vara arg heller, eftersom jag helst inte vill gråta inför folk. (Jag kan förresten gråta om jag är helt trött och slut också, men då gråter jag hemma i min ensamhet, sen gråter jag ju självklart om jag gör mig riktigt illa, eller blir riktigt rädd)

Det är ju ett svaghetstecken att gråta, och jag har ju min förbannade stolthet som gör att jag vill visa mig stark i alla situationer.

Men OM jag skulle gråta till något så är det när barn far illa. Gud så känslig jag har blivit för det sen jag fick Tuva. Jag kan knappt läsa om barn som har det dåligt för då får jag fysiskt ont i hjärtat. Framför mig så ser jag ju att det är min lilla Tuvis som blivit utsatt för det hemska! Det händer så hemska saker med barn, och inget barn ska ju behöva fara illa!

♥

Det är ganska lätt att få mig att må bättre. Eller att må BRA.

Visa lite omtanke och var snäll mot mig. Då blir jag glad!

Jag har sagt till Simon tusen gånger att om jag är grinig så säg så här:

”Men älskling, jag förstår att du är trött. Du har vart så duktig, sätt dig i soffan och vila så gör jag en kopp thé. Det är du värd.”

Och inte:

”Livet är hårt, BIT IHOP!”.

Men om man ska se på det stora hela vad som verkligen få mig att må bra, det är att jag är hemma en kväll, på bordet står salt&vinägerchips och en öl (eller ett glas vin) i dvdn är en ny säsong av The Hills eller The City. Hemmet är nystädat och på dagen så har jag haft quality-time med stora familjen. Tuva sover sött i sin säng, och dagen efter så ska jag träffa kompisarna på stan för en shoppingtur + lunch. Så har jag en utlandsresa (weekendresa till någon storstad kanske? Eller en veckas charter) inbokat inom en ganska snar framtid.

Då mår jag bra.

Eller bara så enkelt att man sitter ute i solen på sommaren med en kaffekopp i handen och bara njuter.

Eller när Tuva pussar mig och säger ”Jag älskar dig mamma!”.

Eller när jag får presenter. Behöver absolut inte vara någon värsta grej, det kan räcka med en liten kaka. Ur gulligt var det när Sara (Simons syster) skickade ett litet paket med choklad till mig och en liten bok till Tuva som lite pepp då hon läst att jag var lite slut här på bloggen.

Eller när jag tänker på att vi köpt i hus i Funbo.

Eller när jag fått en semla.

Eller när jag tänker på min Mac Book Pro… Och min iPhone. Och min systemkamera. Och mitt nya objektiv!

Eller när jag tittar på en sovandes Tuvis.

Då mår jag också bra. :-)

Dag 24 ska jag skriva om vad som får mig att gråta. Så det värsta jag vet kan jag inte ta nu.

Men något som gör mig upprörd alltså… Eller ALLT som gör mig upprörd? Jag kanske ska mer ska skriva en lista än att gå in på djupet på en sak. Hm…

Men ja, jag har några saker som gör mig upprörd men inte så ledsen att jag gråter, och det är detta (bland annat):

• När jag har himla rätt och folk inte förstår det. Jag är inte en sån som behöver ha rätt hela tiden, jag behöver inte få min vilja fram eller göra på mitt vis alltid. Jag kan gärna göra på någon annans vis om det är viktigt för den personen. Men ibland har jag HIMLA RÄTT. Så rätt att jag inte kan förstå hur någon kan vara emot mig? Då kan jag bli lite upprörd för att jag inte får min vilja igenom. Helst direkt.
• När folk blir sura på varandra och säger upp kontakten hur som helst, speciellt inom släkten och motparten inte ens har en aning till varför det helt plötsligt är kaos. Och att man pga av att man är sur på en så säger man upp kontakten med alla? Folk som ännu mindre har en aning om vad för fel de gjort. Det skulle till MYCKET för att jag skulle säga upp kontakten med någon. Speciellt inte inom min släkt! Jag hoppas att jag aldrig behöver gå igenom något sådant med mina systrar eller bröder! ♥ (Arga på varandra har man ju dock all rätt till att vara :-) )
• När folk verkar tro att jag inte jobbar så hårt som jag kan (hemma och på jobbet) och ger mig pikar eller klagomål. Som när Simon klagar på mig hemma, när jag vart hemma och gjort massa han inte ens märker och han nyss kommit hem och slängt sina skitiga strumpor på golvet ( ;-) ), eller när man pysslar och donat och fixat så att man kan komma och jobba trots sömnlösa nätter, sjuka barn osv så får man höra att man minsann aldrig är där… Typ.
• När man förstör helt nya saker.
• Folk som jobbar i serviceyrken och är helt drygt otrevliga. BYT JOBB FÖR I HELVETE.

Ärsch, nu är det dags att sluta den här listan innan jag blir upprörd på riktigt. Hahaha!

Nope, jag ska gå och göra en brasa istället. Wish me luck, våran ved är kass. Skulle huset börja brinna så skulle veden i kaminen fasiken stå kvar. Möjligtvis lite bränt i kanterna men ändå helt intakt. Ännu en sak som visst gör mig upprörd. ;-)

Hörs!

Jag som sitter och tittar på The City säger till Simon: ”Åh, jag vill också ha ett sånt där tjockt långt hår och så där fint lockat…”

Simon svarar då: ”Ja, men, de där tjejerna är ju bara 20 någonting och du är ju snart 30”.

WTF!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag och några försök till plattångade lockar valborg 2010. Verkar ju inte gladare för det. ;-)

Det låter kanske lite väl enkelt, men jag tror inte på att ångra saker. När jag ångrat saker så har jag försökt att lägga ångestkänslorna bakom mig och istället ta tag i att göra det bästa i situationen och stå för det jag gjort.

Jag försöker faktiskt att leva efter mottot att bara göra saker och säga saker som jag kan stå för. Låter det präktigt?

Men det är så förbannat jobbigt att ångra saker och det är så himla onödigt dessutom. Gjort ÄR gjort.

Sen är det väl kanske lite lättare att säga nu, när man var yngre så var det ju betydligt lättare att ångra saker. För visst har jag gjort massa dumma saker som jag verkligen BORDE ångra. Men samtidigt så kan jag ändå inte låta bli att tänka att alla de där sakerna ju faktiskt tagit mig hit där jag är nu.

Men ärsch, en sak ska jag väl komma på som jag faktiskt, faktiskt ångrat. Och efter lite funderingar kom jag på fyra saker:

1. Jag ångrar att jag har låtit folk försvinna ur mitt liv som jag kanske velat ha kvar men som det sen har gått för lång tid och man kommit för långt ifrån för att det ska vara idé att göra något åt saken.
2. Jag ångrar att jag tyckte att det var förbannat jobbigt när Tuva var liten och inte njöt av min underbara (men arga och skrikiga) unge. Hon var ju bara så liten ett ytte pytte litet tag…
3. Jag ångrar att jag inte köpte de där leopardkilklackarna på Scorett i höstas, nu har jag snart spenderat ett halvår åt att leta leopardkilklackar… Ganska ovärt.
4. Jag ångrar att jag håller på och pillar mig i ansiktet så fort jag ser en liten por som ser lite större ut än de andra så jag framkallar mega finnar helt i onödan.

Och ja, det är himla lätt sagt att man inte ska ångra saker, lägga ner energi på saker som redan är gjorda osv. Trots att jag tycker så är det inte alltid lätt att leva upp till det själv… Trots att jag verkligen vill.

Så här har jag sett ut idag då det stått besök hos lill-sis Mia (som nyss flyttat hemifrån, en kaffekokare fick hon av mig och Emma. Vad annars? ;-) ) på schemat:

Jeansskjorta från Gina Tricot – Jeans från Cheap Monday – Skärp från h&m young – Skor från Nilsons – Klocka + armband.

Men annars då? Jo, jag känner mig hemsk. URSCH. Tittar jag mig i spegeln vill jag gråta. Så har jag vart trött och ”bakis” trots att jag inte ens druckit något igår. Jag vill ha en ny garderob, ett nytt ansikte och en ny kropp tack.

Inte i form och inte på humör.

Jag skulle vilja lägga mig i ett varmt badkar (men vi har ju bara dusch…), jag skulle vilja känna mig pigg, fräsch och brunbränd och så tittar jag mig i spegeln och möts av… mig själv. Blek, prickig, fettig, torr. Hur tusan blev det så här?

Ärsch.

Jag har väl pms eller något. Nu ska jag ställa mig i duschen, skrubba och lägga ansiktsmask och sen kanske kika lite på The City. Det gör mig alltid på bra humör. :-)

Det är inte så farligt som det låter… ;-)

Ciao!

Update 22.32: Sådär ja, en dusch, en ansiktsmask, lite fotmassage och 3 avsnitt av The City och livet leker igen. Nej, mitt humör svänger inte det minsta utan är super stabilt och lugnt hela tiden. ;-) Nu ska jag sova, var en jobbig natt natten som var (därav mitt kassa humör kanske, sömnbrist gör mig bitter) men imorn är det sovmorgon! Yey!

Natti!