Ett favoritminne jag har är en nyårsafton. Kanske var det nyår -00/-01? Jag tror nog att jag var 18 år fyllda iallafall.

Som vanligt på nyårsaftonarna vid den tidpunkten i livet så firade vi alltid in 12-slaget vid Slottet och Gunillaklockan, och som vanligt så var vi ute i sista sekunden och fick springa dit. Haha!

Under kvällen så hade jag smsat lite med mamma, pappa, storasyster, mm som firade nyår hemma i Funbo tillsammans. Mamma skojade om att de skulle komma och möta upp oss på 12-slaget men det trodde jag ALDRIG att de skulle göra. Jag menar, de måste ju ha skjuts in och hem också!

Men då, där på 12-slaget så dyker pappa upp med skumpan i högsta hugg och resten i följe. Malins dåvarande pojkvän var nykter och körde (Mamma och Malin har inga körkort)!

Sen stod vi där alla och skålade. Alla mina närmsta vänner och min familj! Bättre än så kunde inte det året starta och jag minns att jag tänkte att jag var så lycklig och tänkte att ”Just nu vill jag vara precis här, i precis det här ögonblicket med precis de här personerna. Jag är precis där jag vill vara just nu!”

Oftast annars så tänker man ju ofta att ”bara om…” så skulle det vart perfekt. Men inte då. Då var det PERFEKT.

:-)

Men åh, vilket värdelöst tema på inlägg idag.

Jaja, jag gick i 8:an (om man ska räkna kyssar och inte pussar) och jag kommer ihåg att jag tänkte ”Var det inte bättre än så här?” (och därav kanske jag inte ska hänga ut några namn…). Som tur var så kom jag att uppskatta det lite mer sen. ;-)

Antar att det inte är någon som vill veta nå mer.

Annars är det bara att fråga. ;-)

Jag kastar om lite här och tar Dag 15 idag istället för Dag 14 eftersom Dag 14 är att man ska visa vad man hade på sig idag och jag har bara strosat runt i myskläder eftersom jag vart hemma med hängig Tuva.

Så, det blir ”Mina drömmar” istället.

Först tänkte jag att jag skulle ta vad jag drömmer om på nätterna, men det skulle ju bli en bok i bibelns size och sen skulle nog det komma lite folk hit och hämta upp mig för att spärra in mig på psyket. Och det vill man ju inte.

Så, jag kör mina drömmar i form av vad jag drömmer om i framtiden istället. Ok? :-)

Jag har aldrig haft så stora drömmar, utan jag har alltid mest kört på och hitills så har det ju lett mig in på en väldigt bra väg tycker jag. Det jag drömmer och hoppas på att jag ska vara lycklig i mitt hjärta. Och vad som gör mig lycklig är väl mycket upp till min hjärna att fixa. Att jag ska vara lugn, harmonisk och känna att tiden räcker till. Att njuta av de små stunderna och uppskatta det bra livet jag har!

Sen är det väl klart att jag drömmer om mer ”materiella ting” också. Jag drömmer om en klädkammare, om att fixa ”klart” i vårat hus, utbyggnaden, fixa klart på tomten, utlandssemestrar, härliga sommarkvällar, SOMMARDAGAR, vintersemestrar, förnya garderoben, SKOR, gå ut och äta på restaurang, weekends i storstäder, få skratta så att man får träningsvärk i magen, utvecklas mer inom jobbet, komma igång med träningen, vinna några miljoner, att Tuva ska börja sova hela nätterna varje natt osv.

Men inget av det har ju något värde så länge man inte har den där grund lyckan, och den är ju helt upp till mig själv att fixa. Och det är den jag drömmer om. :-)

Sen HOPPAS jag för allt i världen att det aldrig någonsin händer någon något i min stora familj, min lilla familj eller Simons familj. ♥

Är jag ett flum eller vad? ;-)

Haha, oj då, det här blir ju spännande.

I min handväska just nu ligger det:

• En sjal.
• Laddare till iPhonen.
• Plånbok.
• Plastpåse med broddar i.
• Ett svart nagellack.
• Nycklar.
• Ett paket med Dextrosol Mini.
• Ett läppglans.
• En portmonnä med cupcakes på.
• Almanacka.
• Läppglans.
• Två hårnålar.
• Tuggummin.
• Veckorevyn penna.
• Lite skräp och kvitton, men de har jag slängt nu.
• Pizza till lunch. Skit, det skulle jag ju lagt i kylen imorse… Damn it!

Ärsch, nu ska jag ta min ljumna pizza och gå och äta upp den. Det är ju lunch ju!

Åh, min tro. Det här är ju lite roliga saker att diskutera. Jag gillar religon och att höra vad folk TROR PÅ.

Visste ni att mitt specialarbete i 3:an på gymnasiet handlade om hinduistiska gudar?

Haha!

Men ja, det här är min tro:

Jag tror inte på Gud. Eller jag tror att jag inte tror på Gud. Men jag tror på någon sorts allvetande. Eller kanske som jordens ”själ”. Jag tror på människans själ, på själar över huvudettaget! Vilket gör att jag ju också tror lite på spöken*. Jag tror på att (vill tro på att) man återföds. Känns ju förbannat tråkigt om livet bara skulle ta stopp när man dör.

Jag vill gärna ha lite mer spänning och mystik kring min själ. :-)

Sen tror jag bitvis på ödet. Jag tror att vissa saker är förutbestämda att ske, men att man ändå kan skapa sitt öde själv också. Om man är väldigt beslutsam och driven.

Men ja, det är kul det här med tro och religion. Otroligt fascinerande hur folk kan TRO så mycket att de är beredda att offra sig själva. Fascinerande att folk kan hata och mörda bara för att andra TROR något annat. Crazy.

Jaja, men det jag beskrev ovan är MIN tro.

Vad tror ni?

*Samtidigt som jag också känner att jag skulle vilja veta HUR de kan finnas. De måste ju vara fysisk materia för att kunna finnas. Inget kan väl finnas utan att finnas egentligen? Snurrigt jag vet, men det blir ju lätt så när man pratar om sånt här.

Oh my, jag har mina nära vänner. Jag har mina systrar. Jag har min mamma. Och jag har Simon.

Alla som tillsammans blir mina bästa vänner!

Kärlek till alla er! ♥

Vilka som verkligen är mina nära vänner har ju visat sig de senaste åren, när man var först ut i vänskapskretsen (som bestod av ett helt gäng partypinglor) med att bli ”på smällen” så visade det sig väldigt tydligt vilka som var där för mig trots att jag inte längre kunde hänga med ut i svängen. Och nu börjar ju dom också komma till samma stadie som jag befinner mig i! :-)

Mina systrar som är närmst mig i ålder har ju inget val om att få va några av mina bästa vänner. Samma sak med min mamma. ;-) Och lite samma sak är det väl med Simon också. Hehe.

Nope, nu är det lunch.

Ciao!

Lördagen den 22:a januari så har jag alltså ätit detta:

Havregrynsgröt + macka till frukost.

Semla till fika.

Spaghetti och köttfärsås till middag nr 1.

Sesamfröstektlax med morotspure + syltade kantareller till förrätt till middag nr 2.

Älgtournedos med potatis (typ som raggmunkar), syltade kantareller och världens godaste sås. G. O. T. T.

(Jag och Simon var alltså på restaurang ”Piren” i Ludvika på lördagkvällen) (Alldeles ensamma) (♥) (Lyx)

Och, ja, det här inlägget är ju en dag försenat, men men! Senare kommer det för dag 05. :-)

Hörs!

Min mamma heter Elisabeth men kallas för ”Bettan” och fyller hela 50 år i sommar. Pappa min heter Stefan och han fyller 53 år.

Mamma och pappa träffades på Flurran en sommarkväll under sommaren -81, sen flyttade de ihop på hösten och i december -82 så stod villan i Funbo klar precis innan världens sötaste lilla unge (jag ;-)) kom till världen. I våras så firade de silverbröllop, dvs 25 år som gifta.

Mamma är helt otrolig på att sticka, och det är även hennes favoritsysselsättning. Annars så gillar hon bebisar (därav 10 ungar) och dricka kaffe. Världens bästa mamma som man alltid kan ringa till och få råd. ♥ Har man gått igenom 10 graviditeter och haft 10 spädbarn så är man ju rätt rutinerad på området. ;-)

Några meningar som man ofta får höra från mammas mun: ”TA AV DIG SKORNA PÅ FÖRSTA MATTAN!!!” ”VAD FAN GÖR DU HÄR NU IGEN???” (skämtsamt menat hoppas jag ;-))

Pappa är en sportfåne, och det är jag väldigt glad över att jag fått växa upp med som barn. Man har fått testa alla möjliga sporter och vi har haft turneringar och matcher i alla diverse sporter hemma. Fotboll, tennis, bandy, badminton, pingis, handboll, basket, slalom, längskidor, ja, ”you name it”. Annars är han en superpappa som ställt upp som en tok för en och skjutsat kors och tvärs (det gör han fortfarande viserligen…) genom stan/uppland/ännu längre bort.

Fortfarande så spelar han fotboll och åker miljarders mil på längd/rullskidor, han måste ju vara i form till Vasan!

Några meningar som man ofta får höra från pappas mun: ”Ärsch, det är bara en streckning” (När man brutit något) ”Jag är 52 år och ännu har inte mina barn slagit mig i NÅGOT! När jag var 10 år, då slog jag min pappa i ALLT” ”SITTA INNE NÄR DET ÄR FINT VÄDER!!!”

Det enda jag kan sakna med mina föräldrar är tid, har man 9 syskon så är ju tiden en bristvara. Men istället så har man ju massa syskon att hänga med!

♥