Gäsp.

Natten till inatt var så klart bökigare än bökigast eftersom Tuva sov natten innan och jag skrev det på bloggen… Jag var väl upp en 7 gånger från det jag lagt mig vid 22.30 fram till 05 då Tuva ville upp och kissa. Sen ville Tuva sova i våran säng och där kom hon inte till ro utan ville upp. När Simons klocka ringde vid 05.45 kanske så kunde jag ju bara drömma om (haha) att hon skulle somna om.

Bara att kliva upp.

Tuva skulle ju däremot behövt sova mer, hon var glad fram till 7-snåret sen har det bara vart tok. Tänkte att hon skulle sova nu, så att hon kan få ta igen lite sömn så vi orkar med eftermiddagen och kan vara glada. Men när hon är övertrött och tvärsöver så kan hon ha svårt att somna.

Jaja, klockan är ju lite och vi har hunnit städa undan, ätit frukost, dammsugit, torkat golven, vikt tvätt, rensat ur Tuvas garderob och tvättat lite till.

Hoppas Tuva somnar snart och att hon sover i två timmar så är vi kanske med på banan igen sen.

Förbannat synd att jag inte har ro till att sova på dagen hur trött jag än är. Att jag börjat jobba 07 varenda dag den här veckan och bara fått sova en natt gör ju en ganska så slut.

Men ändå är jag sugen på att gå ut och städa upp i förrådet? Ja, så funkar jag när jag är trött. Då ska det städas och rensas så att det åtminståne känns som att jag har något under kontroll.

Hörs!

Jag måste hitta på något. Efter förra veckan då jag kände mig sjuk och hängig och inte gjorde någonting så är jag uttråkad. Helgen spenderandes också hemma och kurerandes (visst, vi hann med en hel del pulkaåkning (har ju grymmaste backen upp till huset! Wiho!), hugga en julgran, handla julgransaker + julklappar, bakning osv) så nu är jag less.

Jag vill hitta på nå skoj! Himla skit typiskt bara att kontot inte direkt är proppfullt (är ju klar med mina julisar!) så allt för stora utsvävningar kan jag inte hitta på.

Men ändå. Jag måste ut på NÅGONTING. Annars blir jag tokig.

Är någon med mig? Fredagkväll? Vin? Öl? Lördagdag? Stan?

När jag fyllde i mina körkortstillståndspapper i våras så fanns det en ruta där det stod ”Har du någonsin drabbats av plötslig yrsel?”. Eftersom jag har det så kryssade jag naturligtvis i ja-rutan och skrev på förklaringen att jag fick Kristallsjukan i augusti 2009 men att det är bra nu (typ iallafall) (men det inom parantesen skrev jag så klart inte).

Så skickade jag in papprena till Transportstyrelsen och sen väntade jag, och väntade och väntade. I slutet på september ringde jag in, och då berättade hon att de skickat ut ett brev till mig i augusti, men eftersom det uppenbarligen inte kommit fram så skulle de skicka ut ett till. Så jag väntade igen, och väntade och väntade.

Sen ringde jag igen, och då skulle de skicka ut samma brev IGEN. Men då fick jag det efter några dagar. I brevet så stod det att eftersom jag drabbats av tillfällig yrsel så bedömer Transportstyrelsens läkare att de behöver ha ett intyg av behandlande läkare som är mindre än 2 månader gammalt (intyget alltså, inte läkaren).

Jaha, och hur lätt är det att få tag på då? Jag var ju hos Öron-Näsa-Hals på Ackis. I Augusti 2009. Men jag ringde dit iallafall och de kunde se vilken läkare jag hade vart hos och de skrev en lapp till henne om det och lämnade mitt telefon nummer. Sen väntade jag på det. Och väntade, och väntade. Sen ringde jag igen, så de skrev en till lapp till läkaren. Så då väntade jag igen. Och idag ringde hon. Och hon sa samma sak som ALLA jag har sagt det till har sagt:

”Och då kryssade du i den rutan?!?!?!” med ett tonläge som sa ”är du dum i huvudet eller?”.

”Ehhhhh… Ja…” svarade jag. Så klart.

”Ja, men är du bra nu eller?” svarade hon. ”Ok, men jag får väl skriva ihop något då…”

Så nu väntar jag igen.

Det går framåt det här! Men tänk om jag gjort så som alla andra uppenbarligen skulle ha gjort och kryssat i den där förbaskade nej-rutan istället. Då hade jag förmodligen vart i fullgång med att köra vid det här laget.

Korkis-Sara.

Ja, igår hade jag alltså tid hos sjukgymnasten. Tuva som var hemma med feber och hosta (men som plötsligt gick över så där vid lunchtid) så hon fick helt enkelt följa med! Vi köpte med oss Non stop, världens dyraste Hello Kitty tidning (79:-!!!) och ett kinderägg. Och hon var faktiskt ganska duktig och satt på sin stol och kletade in rummet i choklad medans sjukgymnasten undersökte min nacke. Tuva var ju förresten grymt nervös att det var med henne som jag skulle till doktorn med, och sa gång på gång att hon minsann INTE hade ont i magen och att hon är en stor och duktig tjej nu. Tokfia. ♥

Och nu är det ju så att min nacke är i GRYMT dåligt skick. Katastrofalt närmare sagt. Har man så ont att man inte kan sova för att det gör FÖR ont att ha huvudet på kudden då är det ju liksom inte bra och att jag dessutom inte kan röra huvudet ordentligt.

MEN, han trodde iallafall att det ”bara” sitter i musklerna (jajamensan, jag har visst såna, wiho!), så nu ska jag töja, töja, töja och åter töja för att se om jag kan få ut musklerna igen. Sen kanske man kan börja med återuppbyggande träning, men det är mycket långt dit sa han.

Och så måste jag fixa anledningen (hur jag sitter på jobbet, pga av att mitt skrivbord har någon stålställning under så får jag inte in benen hela vägen, vilket gör att jag måste luta mig fram med överkroppen) till varför nacken blivit så dålig på MOMANGEN.

Annars kan jag töja till förbannelse (vilket jag ändå ska göra iofs) utan att det någonsin aldrig kommer att bli bra, och nacksmärtorna snarare kommer att bli kroniska. Jippiyey, jag som tycker att det är så kul att tjata… :-(

Men det är ju spännande iallafall, att såna rörelser som man tagit för givet (att titta åt sidan tex) kan få en att vilja kräkas av smärtan. ;-)

Nope, nu är lunchen slut.

Auf wiedersehen!