Drick inte 1 liter citronvatten (spelar nog ingen roll vilken sorts vätska) precis innan du ska sova om du inte vill upp och kuta i onödan.

Att jag aldrig lär mig.

Natti, natti!

…här i bloggen alltså. Desto mindre av den verkliga varan.

Idag har vart en migrän dag, en riktig migrän dag.

Men jag härdade ut jobbdagen och kände mig mycket nöjd med mig själv. Att jag dessutom började på ett stort nytt jobb, satt 98 sidor text och skickade på korrektur med ett migrän huvud gjorde mig inte mindre nöjd. Jag kan bita ihop jag med ibland. ;-)

Sen hämtade jag hem min älskade unge som var på strålande humör (jag har länge tänkt att jag ska skriva ett inlägg om Tuvas nya förskola, men det har inte blivit av… Men det kommer!). Sen blev det mys här hemma med fryspizza i soffan (sånt får man bara göra när man är ensam hemma med en trött migrän mamma. ;-) ). Tuva är inne i en så sjukt mysig och kramig period just nu. Underbara lilla unge! ♥

Efter nästan 2 timmars nattning så somnade Tuvisen själv i sängen. Jag låg med henne och läste hennes två Bamse – för de yngsta tidningar medans hon åt välling, sen fick jag inte vara kvar. Trots att det var mycket spring och rop innan hon kom till ro så var det en till mesta dels glad Tuva som härjade på.

Egentligen borde väl jag krypa ner i sängen med tanke på de fjuttiga timmarna (ej sammanhängande) jag fick i natt, men nej. Jag har så svårt att sova när inte my love sover brevid! (Töntigt, jag vet). Speciellt när jag ska sova själv i ett hus…

Nope, nu får det kanske bli slut på mitt tjat om sömn?

So long!

Jag fortsätter på mitt spår att vara hejdundrandes trött. Men idag är det bättre iallafall. Fick sova mellan 21.30 – 06 ostört (dvs att Tuva sov! Yey!) och sen när pappan i huset gick upp så fick jag sova ytterligare 30 min.

Men jag tror att det var efter tisdagen då jag jobbade 8-21, och sen fick vara vaken med Tuvis mellan 01-05.00 ungefär som satt sitt spår.

Det värsta med att vara trött är ju att jag blir på så himla dåligt humör.

Reta mig inte då. ;-)

Nu ska jag och Tuva läsa böcker, vi är ju lediga på fredagar.

Ciao!

Jag är in lite nu och då och kikar om ”min” jacka finns kvar hos Topshop (har ingen aning om hur fort saker och ting tar slut där) och råkade kika in nyheterna, då såg jag att de har ju hur mycket fina ”Maternity” (som deras gravid-serie heter) plagg som helst!

Fasiken om det inte skulle bli värt att bli gravid så man kunde få klicka hem nedanstående plagg:

Om det blir aktuellt med ett syskon till Tuvisen så ska jag nog tvinga Simon att kanske betala ett litet paket med mammakläder för att jag är så duktig och bär hans andra barn. Eller nåt. ;-)

När jag väntade Tuva så var jag ju lite motsträvig och ville absolut inte bli någon sån där ”super-mom”. Nej, ursch och fy! Och jag tänkte minsann INTE köpa gravid-kläder. Shit, vad töntigt. JAG tänkte ju inte ändra mitt liv bara för att jag blev mamma inte. Nej, jag längtade tills bebisen var ute så att jag kunde ”återgå till mitt vanliga liv”.

Tjohejdu.

Hahaha! Men även om det var en stor förändring, och det faktiskt var grymt jobbigt med omställningen (att det blev lite jobbigare än normalt kan nog bero på min inställning innan. ;-)) så ÄR det den bästa omställningen man kan göra. ♥

När man är mogen och redo för det vill säga. ;-) Om man är det vid 14 eller 37 är ju en individfråga.

Men OM det blir ett syskon till Tuva, då ska jag minsann gå all in på att bli en helig gravid ko i snygga mammakläder från Topshop. Jajamensan!

Nope, nu är det snart dags för personalmöte här, och den där piggheten som jag kände imorse är som bortblåst.

Ciao!

Varför är alla fjärrkontroller felbyggda för?

Varenda gång jag tar upp en av våra fjärrkontroller så trycker jag och trycker och blir irriterad för att det är så SEGT. Tills jag kommer på att jag har den åt fel håll.

Jag missar ju tamigtusan flera sekunder av det programmet jag har bråttom att byta till.

Men kontrollen åt fel håll så går det oftast inte att byta kanal.

Eller så är det inte fjärrkontrollerna som är felbyggda utan den som sitter bakom spakarna. Inte helt omöjligt det heller. ;-)

Nu: Top model 14! Yey.

Ciao!

Det bubblar i min vad. Det känns ungefär som att en liten mini Tuva bebis slagit rot där inne (Tuva var ju en väldigt livlig bebis i magen). Man känner det till och med på utsidan! Knas. Vad kan det vara?

Det gör ju inte särskilt ont, är mest obehagligt.

Stoffisen här på jobbet tror att det är en liten alien, brukar de lägga ägg i folks vader? På de filmer som jag sett så har dom mest koncenrerat sig på mitten av kroppen.

Jaja, kanske behöver vaden detta:

Skål!

Nu när vi kom hem efter en nästan heldag på stan (12-16) så tänkte jag så här:

”Tänk när man var utan barn, då kunde man bara komma hem och slänga sig på soffan och vila en stund utan att någon störde. Man kunde gör PRECIS vad man ville”

Och så kom det några tankar om vad skönt det skulle vara att vara själv ett litet, litet tag. SEN slog det mig att om inte Tuva hade vart här nu så hade jag saknat henne som tusan. Så jag VILL ju att hon ska vara här.

Det är ju lite som när jag var i Barcelona i somras. ÅH så jag längtat efter att komma iväg och bara få vara jag ett tag. Och sova flera nätter i rad! Men sen när jag väl var i Barcelona så var det ju lite svårt att njuta fullt ut (även fast resan var toppen) eftersom man konstant längtade efter sin lilla älskling och var orolig för att något skulle hända när jag var så långt bort.

Så jag har nu konstaterat att jag längtar hemskt mycket ibland efter något som jag inte ens egentligen vill ha.

Dagens i-landsproblem? ;-)