Idag är det jag (och Simons syster, grattis på dig!) som har namnsdag. Det ni! Värsta grejen.

Sara betyder ”furstinna” eller ”prinsessa”.

Passar väl rätt bra va? Hehe.

En nöjd Sara efter tjejvasan (ja, jag och Carro åkte tjejvasan, sen kastade vi oss in i bilen för att åka hem och gå ut på krogen) för 100 år sedan. Egentligen hade väl inte bilden något att göra med inlägget förutom att det är just en Sara på bilden, men vad tusan.

Nu: Jobb. Jag har ju haft mina två semester veckor nu och ska jobba en nu innan jag går på mina tre sista veckor. Då har jag och Simon tillsammans!

Hörs!

Idag har vi vart i Östhammar, på Krutudden närmare bestämt och haft en helt underbar sommardag. Sol, sol, sol, ganska mycket blåst, liiiiiite bad (för mig, mer för de andra) och lek i ”sandlådan” som Tuva kallar stranden. :-)

Att det vart underbart erkänner jag motvilligt då det på någotvis blivit någon sorts kamp mellan Simons kompisar (kanske kompis, vet inte riktigt vart resten av Östhammarsborna står) och mig.

De kommer från Östhammar, och jag från Funbo.

Jag gillar inte Östhammar, de gillar inte Funbo.

Precis som det ska vara så där orter mellan. ;-) Har man spelat fotboll så har man ju växt upp med att inte gilla sina motståndare, och motståndarna är ju liksom orterna runt omkring och det där sitter visst kvar. Hehe.

Jag var duktig och packade ner kameran, men tror ni minneskortet satt i då? Icke. Så jag bjussar på ”ett par” (hehe) bilder från när vi var på Åland i måndags istället.

Det var jag, Tuva, pappa/morfar, morbror/bror Ville och moster/syster Linnéa som var med idag och på hemvägen svängde vi förbi lillebror och kikade på deras utbyggda hus (blev så bra!) och Mickes nya bil (han köper/säljer bilar som jag köper kläder), och på vägen hem därifrån frågade pappa och jag ville med hem och äta och jag svarade ”JAAAAAA!” och väl hemma blev det världens godaste fläskfilé (hur gör man för att få dem så? Våra blir ofta så beigea.) och pommes (eftersom Simon inte gillar pommes så mycket så blir det ju typ aldrig pommes här hemma, jag som ÄLSKAR pommes).

Tack för idag.

Tack för goda maten.

Och Tuvisen tackar för med påsen med dockkläder, oj oj oj, så stolt hon var över sin lilla påse. Hon plockade upp allt när hon kom hem och inspekterade allt väldigt noga. :-)

Nu ska jag lägga mig och sova, blev ju kasst med sömn natten som var igen (men jag känner mig inte så trött märkligt nog, mest glad) då jag somnade någon gång strax efter 01, Tuva började drömma mardrömma strax efter och sen va vaken mellan 02-04.30 (ca) och sömnen fram tills klockan ringde 07.00 var väldigt orolig, hon vred och vände. Klängde på mig och ramlade ner från sängen (tur som sjutton att Simons tjocka duntäcke låg på golvet under).

Natti!

Ikväll har jag badat fotbad medans jag försökt att uppdatera mig vad som hänt i bloggvärlden senaste dryga två veckorna. Fötterna har filats, skrubbats, badats och dessutom tagit bort x antal lager nagellack (orka ta bort innan man målar på nytt liksom ;-) ) och nu skulle man nog inte kunna tro att de här fina fossingarna* verkligen tillhör mig!

Tror att jag kanske blev en ca halv centimeter kortare på köpet. ;-)

Känns bra iallafall. Både att ha lite koll i bloggvärlden och att ha fötter som mer känns som bomullstussar än som rivjärn.

Nu ska jag sluta mina gröna, och stänga av datorn. Den har visst smugit sig in på Simons sida av sängen… ”När katten är borta dansar råttorna på bordet”. Eller nå sånt.

Imorn ska vi åka Lennakatten till Thuns och shoppa. :-D

Natti!

Håll er undan alla spöken i natt tack.

* Fina fossingar för att vara jag. Mina grundförutsättnningar till fina fötter är katastrofala. Men det gör mig nada.

Imorse var det premiär för att ta bussen in till jobbet (tidigare har jag åkt med Simon och lämnat Tuva men hon är ju ledig idag, och 6 veckor frammåt!) och när jag kliver på bussen undrar chauffören om jag är barn eller vuxen. ”Hello, jag är liksom 27!” sa jag inte, utan jag sa ”Vuxen”.

Jag har alltid sagt att jag kommer vara jävligt glad över att se ung ut när jag fyller 30, och det börjar ju närma sig nu. Och visst börjar man bli glad när de tror att man är yngre än vad man är.

Jag börjar bli gammal. Haha!

God morgon förresten, nu är det jobb för fulla muggar! Sista dagen innan SEMESTER!!!

Oron börjar släppa och man är glad för att saker och ting går tillbaka till det normala. Oron för att någon ska försvinna finns ju alltid där, det är ju min största skräck! Och när man får det det telefonsamtalet som berättar hur nära det vart att man förlorat någon ♥ så hänger ju chocken med ett bra tag.

Nu hoppas jag däremot att det blir lungt på den fronten på bra länge! Jag vill inte höra om några fler olyckor.

Mina jäkla småsyskon kommer att få betala min botox och hårfärg eftersom det är de som kommer att ha orsakat mina rynkor och gråa hår.

Hehe.

Hör ni det? Nu håller ni er i skinnet!!!

(Obs, det gäller inte Emma och Julia. Ni har ju koll på er. :-) )

Nu är kaffet slut.

Ciao!