Het plötsligt har jag blivit tokstressad och min hjärna går på högvarv konstant. Jag kan inte koppla av och varva ner trots att jag är trött, och jag kan inte koppla av och sova om nätterna.
Herregud vad jag är klen!
Jag är stressad över:
- Att vi inte ska hinna klart det vi vill med huset (vardagsrum, Tuvas rum, sovrum och hall utanför sovrum)
- Att vi ska stressa för att hinna klart så att det blir hafsigt gjort.
- Att vi inte ska ha några lampor att hänga upp.
- Att vi inte ska få någon barnvakt när vi behöver fixa saker (visst kan man ha Tuva med, men då kan bara en jobba och Tuvisen skriker och gråter efter den som jobbar, för då är det ju bara den som duger att leka med. Så klart…).
- Att mina fina garderob kommer att bli en nödlösning och inge bra.
- Att vi inte hinner flytta ut så mycket till huset innan flyttdagen och den kommer att bli KAOS.
- Att Tuva inte kommer att få någon rullgardin till sitt rum så att hon kommer att vakna av att det börjar bli ljus någongång vid 03-snåret.
- Att sommaren snart är över (ehh… ok? Kan inte riktigt förstå att jag är stressad över det då varken midsommar vart eller semestern börjat).
- Att Simon ska på jobbresa ons-sön när vi är precis nyinflyttade.
- Att Simon också ska iväg helgen då vi verkligen är precis nyinflyttade.
- Att Tuva ska fortsätta sova katastrofalt och vi inte ska få någon sömn heller.
- Att jag inte ska hinna hänga på uteserveringar i solen och dricka öl i sommar.
- Att jag inte ska hinna hänga på stranden i sommar.
- Att jag inte ska hinna hänga ute på mitt älskade Flurran i sommar.
- Att jag ska vara totalt super stressad och arg hela sommaren och inte hinna njuta någonting.
Hjälp.
Ps. Naturligtvis är jag ju super glad för vårat hus, och jag är mycket väl medveten om att det är ”lyx-stress” som jag är utsatt för och även att jag är, som sagt, klenast i hela världen.
