Helg var det här!

Igår var det byggdag (nu är det gipsskivor i hela sovrummet!) som avslutades med trevligt middagsbesök av Carro, Micke och lilla Minna. Lagade en fisksoppa som var riktigt god, och enkel! Den kommer att bli en favorit. :-)

Idag fyller min största älskling hela 29 år! I två långa månader så har jag vart ett år äldre, men nu är han ikapp igen. ;-) Grattis my love! ♥♥♥ Min minsta älskling fyller 4 månader också dagen till ära, och det tjuvstartade vi med gröt smakportioner i fredags… :-)

Idag har vi haft besök av Simons mamma och pappa, Simons syster Sara och hennes Adam och Ellen. Mys! Tårta hade de med sig också. Jag hade tänkt att baka men la ner de tankarna och fokuserade på att ta hand om barn när Simon byggde istället. Eller ja, jag fixade frukost på säng och frukost med stekt bacon och äggröra till födelsedagsbarnet också.

Sen har det ju även byggts idag, Saras Adam är ju snickare och det han säger är våran lag. Hihi! Nu är det gips i hela min klädkammare också… Det går framåt! Så kul nu när man ser att det händer saker.

Och just det, får ju inte glömma att jag drog av en 12 km på skidor i fredags också. Jag planerade att skriva ett spännande inlägg om det så det kanske kommer… Har bilderna på min mobil så jag måste bara ladda över dem på nå vis.

Nu ska jag passa på att kika in lite bloggar medans Isak sover och Tuva tittar på MyLittlePony-filmer på min mobil (YouTube).

Tjing!

 

Jag avlider…

…för jag klarar inte av hur söt han är!

Ikväll har det bjudits på riktig skrattfest här hemma. Oj så han skrattade! Han har skrattat förut så klart, men aldrig så mycket som ikväll. Älskade barn! Att stå och hoppa i mammas knä är ju hur skoj som helst.

Dessutom måste jag ju berätta att han var riktigt snäll igår på restaurangen trots att han var vaken så kunde jag och Simon äta en två-rätters! Visst att man inte kunde sitta i lugn och ro och prata i flera timmar men ändå. Att gå på restaurang, hinna äta förrätt och varmrätt och NJUTA av maten är väl rätt bra när man samtidigt har en vaken bebis med?

Besatt i mintgrönt

Mintgrön är verkligen en ny favoritfärg inför våren, och något jag snöat in på är mintgröna byxor. Dessa provade jag hos Cubus igår:

Väldigt sköna och prisvärda, 199:-! Men tyvärr så blev det inget köp för mig. De hade bara strl 38 kvar och jag hoppades att det var kvar så pass mycket gravidkilon att jag skulle kunna fylla upp dem, men icke. ;-) 36:or skulle nog funka och de skulle sitta lagom tajt. Har ju börjat få spel av allt som sitter för tajt (kan kanske bero på att man behöver vara rätt rörlig när man ska hänga med två kids om dagarna… ;-) ) så jag vägrar trycka i mig i ett par som passar precis…

Nu har jag iaf blivit besatt och sitter och funderar över när jag kan ha vägarna förbi Cubus i Bolandcity för att se om de finns kvar där… Haha!

Nu ska jag fixa lite mer kaffe. Isak sover i babysittern och Tuva är ute och bygger med pappan sin. Sen ska jag berätta om gårdagen. :-)

So long!

Törstig

Alla som någongång ammat vet ju hur törstig man blir. Tänk då att inte kunna dricka vatten! Det gör alldeles för ont i min hals när jag dricker vatten så jag får släcka min törst med thé. Mmm… Det funkar ju bra.

 

Hypokondriker

Sen en tid tillbaka har jag haft en massa små blåmärken på mina ben, det pluppar liksom upp nya hela tiden. Det första man tänker på är ju cancer när det kommer till sånt (googla blåmärken på benen och se resultaten… :-P ) och inte för att jag trott att jag fått det, men ändå. Troligtvis tänkte jag att mina trötta kropp ofta går och slår emot saker helt enkelt och jag har försökt tänka efter om jag slår i mig någonstans. Men nej, jag slår mig inte så ofta faktiskt.

Och blåmärkena fortsätter ju dyka upp!

Tills jag kom på igår att det är ju från allt kånkande på Isak i hans babyskydd… Haha! Jag går ofta och har stöd mot benet med babyskyddet och jag bär ju runt på den nästan 8-kilos klumpen i sitt babyskydd en hel del.

Kändes rätt bra när jag kom på det. Hypokondrisk man kan vara ibland. Haha!

:-)

2 x 3,11 km

Idag har det blivit en prommis på 2 x 3,11 km. Precis 3,11 km är det till mamma och pappa enligt appen ”barnvagnsutmaningen” (använder den bara när jag går nya rundor så jag vet hur långt jag gått, drar så mycket batteri och jag vill ju lyssna på P3 också).

20120119-133002.jpg

Hade vi kunnat ta fågelvägen så hade det vart liiiiite kortare.

Förut kunde jag inte förstå folk som sa att de var ”beroende av sina pw’s” men nu förstår jag. Förut så fick jag ju så mycket prommisar och frisk luft iochmed att jag var tvungen att gå eftersom jag inte hade körkort. Nu kör jag ju dit jag ska, och helt plötsligt har jag blivit beroende av powerwalks/prommisar jag med. Blir grinig och rastlös om jag inte får komma ut (än har jag inte blivit så beroende att jag ger mig ut oavsett väder… ;-) ).

Hos mamman passade jag på att ta en kopp kaffe och klippa luggen. Isak passade på att kissa genom blöjan och när vi bytt så bajsade han igenom nya bodyn. Tur att jag är sån förutseende mamma att jag tagit med mig två nya bodys. Jag känner visst mina barn. Hehe.

Apropå hår så har jag tonat håret riktigt mörkbrunt också. Ska fota och visa någon dag som jag fixat mig. Vill inte visa min osminkade bleka slitna trötta glåmiga fejja för fler än nödvändigt. ;-)

Nope, nu ska kaffet drickas upp och sen ska vi hämta Tuvis på dagis. Ikväll börjar gympan igen för damen.

So long!

Regnbågsbarn?

Vi köpte en super fin regnbågshoodie till barnens kusin Ellen i julklapp och efter det så kunde jag inte släppa den ur tankarna så jag var tvungen att åka till Ica maxi och slå till på en till Isak också, och i bara farten så kom det med en pyjamas också.

Regnbågsbarnet morgongympar.

Storasystern ”hjälper till” att visa hoodien.

Apropå regnbåge så är det ju lite tråkigt att ”gay-världen” har gjort den till deras symbol. Jag älskar ju regnbågen för jag älskar färgglatt!  Regnbågsbarn står väl för ett barn som har gay-föräldrar? Det är ju inget fel i sig, men jag vill ju inte att mina barn ska skicka ut signaler som inte stämmer.

Jag hatar också att rasister har gjort svenska flaggan till deras, att man inte kan få vara stolt över den utan att klassas som rasist. Fast att vara rasist är ju negativt.

Jaja, snurrigt inlägg. ;-) Det jag ville få fram är väl att jag vill klä mina barn i regnbågskläder utan att någon ska tänka något angående vilken läggning någon i deras närhet har. Trots att Tuva säger att hon är kär i Maja. Haha! ;-) Aja, nästa gång Malin följer med till barnakuten ska jag klä Isak i hoodien, då kanske de inte ens bryr sig om att fråga oss vilken relation vi har till Isak. ;-) (När vi var där för drygt 1,5 vecka sen så var det många konstiga blickar och en frågade ”Jag måste fråga, du är mamman..?” till mig, och sen ”Och du är…??” till Malin. När vi förklarat att hon var moster till Isak så andades han ut och sa ”Ja, man vet ju aldrig nu förtiden!”.

Fler fördelar med att ha två

Jag kommer ihåg Tuvas första vinter, man kände sig så låst inne då. För vad skulle jag göra? Gå ut och sätta henne i en blöt snödriva? Nu när Isak är bebis är det ju lite annorlunda, nu får han minsann komma med ut för att Tuva vill ut. Och inte håller jag henne inne om hon vill ut, frisk luft är bra!

Nu under hösten så har hon inte vart så sugen på att gå ut, de är ju ändå ute med dagis också men nu när snön kommit så behöver man inte tjata på henne för att klä på sig. 3 sekunder tog det idag så stod hon i overall och redo för att gå ut. :-)

Jag tycker ju att det är kul att vara ute så det är ju toppen att jag har någon att leka med i snön. Idag gjorde vi en snögubbe, världens största snöboll och åkte lite pulka. Samtidigt som jag gungade en kinkig Isak i vagnen så att ta kort var ju inte ens att fundera på. Haha.

Hipp hurra för mig och ett litet blodprov

Dagen idag börjades med sång och frukost på sängen med två paket. Så glad! Tack min älskling! ♥

(Eller ja, egentligen började dagen med att ge en liten nerbajsad kille mat… ;-) )

Så snart fikat var intaget så gällde det dock att ta sig upp med hela familjen för att åka in till barnspecialisten där Tuva hade en ny tid för att ta blodprov eftersom hon vägrade sist… Jag fick brotta ner henne i våran säng för att få på henne de där Emla-plåstrena (bedövningsplåster) och det säger väl rätt mycket hur det sen gick till när hon fick ta blodprovet… Men hon gjorde det! Och när hon sen fick se den lilla, lilla pricken (jag höll nussen för hennes huvud så att hon inte skulle se när de tog blodet) efter nålen så var det en otroligt nervös och blek unge som helt plötsligt blev sitt vanliga jag igen. Och så glad! Hon fick köpa en chokladboll i cafeterian på väg till bilen och då sa hon ”Det här är nog den godaste chokladboll jag någonsin ätit!”

När hon kom hem så låg det en Polly-pocket julkalender som moster Malin ordnat från tomten under granen och så varenda liten paus som jag fått från kinkiga lillebror så har jag fått klä på Polly-pocket dockor. För Malin hade ju lovat att hon skulle få öppna alla luckor på en gång! :-)

Crazy prinsessorna Tuva (till höger) och hennes kusin Erica igår på kalaset. :-)

Hipp hurra för världens bästa 29-åring (ja, jag… Hehe. ;-) ) idag!

The b-daycake

Ja, det ser ju ut som något som blivit överkört men god var den!

Systerson/gudson Calle fyller ju 6 år dagen efter mig så vi hade kalas tillsammans idag för familjen. 29 + 6 =35 års kalas. Nästan jämt. ;-) Calle fick också en tårta förresten, en som det stod Calle på. Så klart. :-)