Sara

Nu är jag bilägare!

Posted on by sarasliv

Igår var vi och slog till på en bil, så nu är jag bilägare! En röd Ford focus blev det. Känns bra! Men jag var livrädd när jag körde hem, dels för att det bara var andra gånger (!) jag körde i mörker och dels för att hur typiskt hade det inte vart att lyckas med något så där på första resan med nya bilen…

Pappa var nog lite orolig också, ”Kör försiktigt nu!” ”Tänk på hur du är!” ”Dom har satt upp älgskylt vid oss, var försiktig där!” ”Vet du vilken sida man ska satsa på om det springer ut en älg?” ”Kolla innan du åker så du vet hur vidrutetorkare och så sitter” osv. Haha!

Sån tur att jag har världens bästa pappa ♥ med mig när jag är ute på såna här äventyr. Annars vet man ju aldrig hur det slutat. ;-)

Wild and crazy mama!

Posted on by sarasliv

Tjoho! Kolla in den här mamman, hon har JEANS på sig. Och hon ska åka in till stan för att hämta ut ett paket.

Totalt wild and crazy.

Hon ska dessutom lämna lill-snorre hemma. Det betyder att hon kommer att vara längre ifrån honom än ett par meter, det har hon inte vart sen han blev till där i magen.

Lilla pussgurkan, jag saknar honom redan.

♥

Precis just nu

Posted on by sarasliv

En ligger och tar igen sig och en bajsar. Gissa vilken. ;-)

Lilla gosrumpan. ♥

Kom nyss hem från ett doktorsbesök, har fått ondare men på ett annat vis så det var lika bra att åka in och kolla. Man blir ju lite nervös när det handlar om grejer ”där nere”, men det såg bra ut bortsett från en urinvägsinfektion, så nu blir det att äta antibiotika så borde det bli bättre på 2-3 dagar.

Sen måste jag äta bättre, dricka mer och vila. Synd att jag ska ha så svårt för de två första, och att vi är mittuppe i ett bygge för det tredje… Taket måste ju vara klart innan vintern och Simon räknar med att det ska ta 3 hela jobb helger och jag orkar inte med två kids själv än. :-(

Torsdags-klagan

Posted on by sarasliv

Man kan ju inte direkt påstå att man är i sitt livs form just nu.

Efter att ha:

– hämtat Tuva på dagis och åkt med henne till gympan.

– krånglat av hennes kläder och på med gympakläderna, suttit på ett hårt golv i 45 min i väntat på att hon ska bli klar, fått på en väldans arg Tuva (trött och hungrig = inget glatt barn) kläder för att kunna gå hem i regnet.

– gått hem i ös regn från gympan med ett barn som letade vattenpölar och ska hoppa i varje/gå balansgång på trottoarkanten (tåååååålamod) (men Tuva var ju glad iallafall).

– inte ha hunnit hem i tid med en kissnödig Tuva som råkade kissa på sig ute på trappen i väntan på tjocka mamman som kom efter…

– duschat en liten besvärlig rävunge vid namn Isabelle (enligt Tuva) som INTE vill tvätta håret.

– försökt få på rävungen Isabelle kläder, men gav upp och sträckte mig till att det räckte med trosor.

– Stekt pannkakor och ätit dem efter att ha fått en ledsen rävunge att glömma bort att hon ville ha grädde till pannkakorna också (vi hade visst ingen hemma).

– Städat iordning allt i köket så man kunde lägga sig och mysa med den vilda (men glada kanske ska tilläggas) rävungen Isabelle på soffan.

– Blivit friserad av en rävunge vid namn Isabelle (viktigt det där att det är en rävunge som heter Isabelle).

– Blivit lite sur på pappan i huset som stormar in strax innan läggning av rävungen Isabelle, kastar i sig två pannkakor och sen drar igen efter någon minut. (Ok, giltig anledning att dra kanske då det var vägföreningsmöte…)

Så kände jag inte för att klämma ner min ömma STORA kropp i Tuvas lilla säng och ligga och läsa sagor så hon fick låna min iPhone och kika på MyLittlePony filmer på YouTube. Hon blev glad, och var dessutom jätte duktig när jag sa att det fick räcka (hon somnade på bara ett par minuter efter) så helt fel var det ju inte… Men jag känner mig ju lite som en dålig mamma som låter ungen kika på Youtube tills hon somnar.

Men, men. Så kan det ju vara ibland.

Nu sitter jag här med en ond mage (dock inte lika onda som igår kväll så det är nog lugnt) och är vrål sugen på godis och läsk. Och vi har inget hemma!

Nope nu får det vara slut på lilla klagovisan eller vad man ska kalla det.

Vi hörs!

Går det att leka i klänning?

Posted on by sarasliv

Jag tycker att det är roligt att läsa kommentarer till olika mamma-bloggar. För oftast tycker jag att det finns två olika. De som klär sina tjejer som små prinsessor (jag är väl en av dem då ;-) ) och får skit för att de inte har på tjejerna ”lekvänliga” kläder. ”Stackars barn som står där och inte kan vara med och leka av rädsla av att smutsa ner sig”. Sen har vi ju de andra ”genus-mammorna”, de som klär sina tjejer som killar och tvärtom (ok, riktigt så illa är det ju inte men om man drar det hårt så…) och då får kommentarer om hur synd det är om barnen som inte vet vilket kön de tillhör och om det verkligen är så farligt att veta det?

(Obs! Jag säger inte här att något utav dem är rätt. Jag är inte så insatt i det här… Jag går efter vad Tuva vill ha och tycker om och styr henne inte. Inte medvetet iallafall.).

Tuva har ju verkligen blivit en riktig klänningstjej och helst skulle hon springa i långklänning vareviga dag (jag kan bara minnas att jag haft en långklänning i mitt liv och det var när jag var på bal i 9:an så det kan inte vara från mig. Jag hade till och med byxor på min student ;-) ) och jag kan inte se att det begränsar henne. Hon far hejvilt ändå och har inte minsta tanke på att ”inte smutsa ner sig”. Inte ens om jag sagt åt henne att ”om du ska ha de vita strumpbyxorna så FÅR DU INTE ta av dig skorna när ni är i lekparken”. Tror ni hon bryr sig? ”Mamma vi får tvätta de här…”

Jag tror att det är vi vuxna som är begränsade i våra huvuden när vi tror att ett klädesplagg ska hindra ett barn i sin lek. Snarare är det väl risken för olyckor som blir lite större? För inte hindrar en långklänning Tuva från att klättra högst upp i klätterställningen. Men just av den anledningen så har vi satt en gräns vid att ha långklänningar på dagis eller vid typ skogsutflykter och dyligt.

 

Att vara tvingad att dela lika på föräldraledigheten

Posted on by sarasliv

Är det något som gör mig matt så är det diskussionen om att man ska införa en lag (?) om att man är tvingad att dela lika på föräldraledigheten. För att få det med ”jämnställt”.

Men vad fan… Allt är ju ojämnställt när det kommer till föräldraliv, kom igen sen när man kan dela på graviditet, förlossning och amning. DÅ tycker jag att man börja diskutera om att dela på föräldraledigheten också.

Men det är väl inte mitt första argument till varför det är ren idioti.

Hade vi vart tvungen att dela lika då hade vi inte kunnat skaffa barn nu. Då hade vi fått vänta till Simon kände att han kommit så långt i sin karriär att han kände sig mogen att vara hemma. Simon har ju pluggat och precis fått sitt jobb när vi blev oplanerat gravida med Tuva. Simon hade provanställning, och jag hade hade jobbat sen jag gick ut gymnasiet så efter att ha jobbat i 7 år kände jag att jag kunde gå på föräldraledigt. Simon däremot kände ju inte att han skulle kunna säga till sin arbetsgivare under provanställningen att han skulle behöva vara föräldraledig i mer än ett halvår.

Samma sak nu, jag har ju valt att gå ner i arbetstid för att Tuva ska kunna gå kortare dagar och bara ha 4 dagars vecka på dagis för att jag VILL det. Det betyder jätte mycket för mig att kunna göra så. Simon som fått ny tjänst som chef har inte den möjligheten, och samma sak till kommande bebisen, skulle vi kunna skaffa ett till syskon så hängde det ju på att jag skulle vara hemma största delen.

Sen så är det ju det här med ekonomin också. Simon tjänar ju betydligt mer än mig. Vi hade inte haft råd med vårat liv om Simon var heltidsledig en lång tid. Och då menar jag med hus osv, såna saker som känns viktiga för våra liv och barnens liv.

Kort sagt, hade vi vart tvugna att dela lika så hade två barn aldrig kunnat komma till världen.

Sen kan man ju fundera på hur man gör om den ena har en hög lön och den andra föräldern är arbetslös? Den ena är egen företagare och den andra har ett fast jobb? Den ena föräldern VILL vara hemma och den andra INTE VILL?

Men där har jag ju ingen erfarenhet, så jag kan inte riktigt uttala mig. Jag kan ju bara se det utifrån vår situation.

Någon som tycker olika?

Varmt, mysigt och billigt!

Posted on by sarasliv

Som ni som läser bloggen säkert märkt så gillar jag billiga saker, eller inte saker som SER billiga ut men billiga och FINA saker. Prisvärda saker kanske man säger? Hållbarhet är inte SÅ viktigt för mig, då jag märkt att går man upp någon prisklass så får man inte mer hållbara saker för det. Då kanske man måste upp rätt mycket i prisklass och då har jag kommit över ”min prisklass”. Blev det snurrigt nu? Haha.

Iallafall, jag ville visa de här fina skorna som kommit in i h&m’s webbshop idag:

För det är jag värd…

Posted on by sarasliv

Slog till på en Ben&Jerrys glass för att muntra upp mig lite. Jag har faktiskt aldrig smakat Ben&Jerrys tidigare (herreguuuuuud, vad är jag för bloggerska egentligen?!), för jag tycker att 49:- för en liten miniburk glass är lite för mycket.

Men nu så. Och jag har faktiskt vart sugen på glass länge, egentligen tycker jag ju bäst om isglass eller sorbet. Är väl gravidhormonerna som spökar, och då måste jag ju passa på att göra som hormonerna vill eftersom det inte är sååååå lång tid kvar. ;-)

Nu måste jag bara gömma den här lilla dyrgripen i frysen, annars är det ungefär 100% chans att den är slut nästa gång jag är sugen. Trot eller ej, men det är faktiskt inte jag som är värsta godisråttan i den här familjen!

(Blir som ett litet test också för Simon och se hur noga han läser min blogg egentligen, trots att jag tvingat ha den som startsida på sin dator… Hehe)

Trööööööök väntan!!!

Posted on by sarasliv

Kan tänka mig att bloggen ser ut som en enda lång klagovisa för tillfället. Det är ju inte så illa som det låter. Trots att det är OTROLIGT segt i mitt liv just nu. Piss-tråkigt att vara sjukskriven, trots att jag ju faktiskt inte kan jobba. Jag tycker ju att det är jobbigt fast jag bara är hemma! Hela lönen har gått åt till körkortet (och den kommande vet jag ju inte hur det blir med då jag vart sjukskriven hela månaden…), men vad skulle jag ändå göra för mina pengar? Jag är ju bara hemma… Och inte bör jag göra annat heller då jag är sjukskriven. Kan ju inte gärna hänga på stan eller så, när jag är för dålig för att jobba. Hade jag sån energi skulle jag ju vara på jobbet.

Så när man går hemma och drar i mjukisar hela dagen så känner man sig sunkigast i världen.

Åh så jag längtar till oktober!!! Då har jag förhoppningsvis klarat uppkörningen, min sjukskrivning har gått ut så då är jag på föräldraledigt (vilket innebär att jag får göra saker) och jag KAN göra saker eftersom lilla räkis är redo för livet utanför magen så det gör inte minsta lilla om hon kommer!

Och när det är oktober så är det inte så långt kvar sen tills det närmar sig december, då är det ju adventsmys, FÖDELSEDAG och jul. Glögg, pepparkakor och lussebullar. Mys.

Sen ser jag fram som attans mot att vi börjar närma oss att bli klara med utbyggnaden så att det ”roliga” börjar. Att inreda sovrum, KLÄDKAMMARE, två barnrum och ett badrum!

Vänta, vänta, vänta…

Nej, nu är jag förbannat less på det här väntandet. Delmål nummer 1 är ju att ha körkortet i min hand. Åhh… Press på det! Klarar jag inte uppkörningen så kommer det bli himla stressigt att hinna få en ny tid innan bebisen kommer. Om det ens kommer att gå!

Gah.

Men jag vet att jag inte borde klaga, jag är väldigt lyckligt lottad och har så mycket att se fram emot. FAST jag är less, just nu.

Hörs.