Borrelia?

Är det inte det ena, så är det de andra, och är det inte det andra så är det de tredje…

För någon vecka sen så kände jag något precis där låret möter rumpan som jag klöste bort, och sen inte tänkte mer på. Jag kikade inte heller, för jag hade gått och lagt mig och orka gå upp för att kika vad man nyss klöst bort.

Nu i helgen så har ett stort rött märke (5-6 cm i diameter) växt fram, och det känns lite svullet och irriterat. Så jag ringde 1177 imorse och fick en tid hos näraktuen där det konstaterades att det nog är från ett fästingbett så nu är det till att äta kåvepenin i 10 dagar och hoppas på att det inte blir värre…

Läkaren sa att fästingar gärna sätter sig i veck (I helvete att jag har ett veck mellan rumpan och låret ;-) ) och när jag sa att jag var gravid så tittade hon konstigt på mig och min mage och frågade vilken vecka. När jag sa ”20” så stirrade hon på magen och sa ”ja, det var ju väldigt diskret!”. Fast det kanske ska nämnas att jag har på mig en storskjorta och en stor cardigan idag…

Jaja, det är ju tur att jag vänjer räkan i magen vid antibiotika och penicilin och grejer. Fick ju en superdos av antibiotika när jag fick stickan i foten som blev inflammerad (då var jag i vecka 9) och nu detta.

Få se vad mer jag hinner med innan det är dags för räkan att pluppa ut. ;-)

Slut på fika och åter till JOBB!

Ledsen, arg och uppgiven

Ibland tappar man tron på mänskligheten. Inte trodde man att folk kunde vara så grymma! Folk här runt omkring oss… Lillebror blev ju misshandlad av två personer (jämnåriga) som funnits i hans närhet större delen av hans liv i lördags. Nog för att de här personerna uppenbarligen har problem själva, men ändå, det är ingen ursäkt till att misshandla någon så pass som de har gjort. Det finns INGEN ursäkt till vad de gjort.

Nu läste jag på mammas blogg att en annan jämnårig lagt upp en omröstning på facebook om vilken sida man ”höll på”. Nu är den dock borta, efter att de ringt till barnets (ok, de är ju 16 år så man kanske inte kan kalla dem barn?) föräldrar.

Trött blir man. :-(

Egentligen vill jag inte skriva om det här för mycket, det är ju under utredning osv… Jag kan ju inte göra mer än att stötta min lillebror. Men ibland kan man ju inte låta bli när man får höra så dumma saker.

 

 

Tragiskt

Inatt blev min lillebror (som är född -95) misshandlad. Av några han känner till och med. Natten har spenderats på akuten och dagen idag har han hängt på sjukhuset och vart på polisförhör. Det finns ju vittnen och som sagt så vet ju dom vilka dom är.

Man tror ju att man ska gå säker när man umgås med folk man känner och inte hänger på stan eller i skumma kvarter. Idioter finns det överallt! Blir så matt på världen, och på vad folk är kapabla till att göra. För ok om det handlade om ett ”vanligt bråk” mellan två jämnlika killar, men att hoppa på och misshandla någon? Sparka på folk som ligger? Ge sig på någon mindre? Att vara fler mot en?

Jag fick ett mms av mamma och det gick inte ens att känna igenom honom.

Jag säger bara det, när Tuva blir äldre ska jag låsa in henne här hemma. För att idiotsäkra ens barns omgivning går ju inte.

ÅH. :-(

Opererad idag igen

Så där ja, då var man opererad igen då. Dock inte av mig själv den här gången utan av en doktor under lokalbedövning och med skalpell. Så ska jag få gå på 10 dagars antibiotikakur också.

KUL! ;-)

Eftersom det blödde rätt mycket (för att vara ett ”litet” sår i foten) och inte ville sluta blöda sa sköterskan ”Nu åker du hem och lägger dig och vilar med foten i högläge”.

”Nej, jag ska tillbaka till jobbet och sen ska jag hämta på dagis” svarade jag, och då kikade sköterskan lite konstigt på mig. När jag sen sa ”Ärsch, nu måste jag skynda mig tillbaka till jobbet så att jag hinner gå innan bedövningen släpper” så kikade sköterskan ännu lite konstigare på mig.

Fot i högläge på jobbet.

Haha! Men vad gör man? Fast jag ringde världens bästa pappa ♥ sen och jag får skjuts av honom idag igen. Och antibiotikan får världens bästa pojkvän hämta ut på vägen hem.
– Posted using BlogPress from my iPhone

Halt och ändrade planer

Idag är jag halt.

Gissa vad jag lyckades med igår kväll?

Jo, jag gick precis där på golvet där jag tidigare på dagen sett (och då fastnat med min socka) att det stack upp en liten bit av trägolvet som en vass syl, och som jag då tänkte att ”Oj, det där måste vi fixa, går man barfota på det där så kan det nog sluta lite illa”. Senare på kvällen så gick jag ju där, då så klart barfota och jag slår in den där förbannade änden i foten och den åker in och fastnar.

En sylvass sticka som är över 5 mm bred och 2,5-3 cm lång. Rakt in i foten. Mys. TUR att Simon var hemma så att han fick pilla ut den (med pincett och nageltång, den satt så hårt att det inte gick att dra den med pincetten).

Jag grinade självklart som en tok, gjorde ju AS ont. Men jag hade ju ingen vidare lust att åka upp till akuten för en sticka heller, vilken prio kan de vara på det? 12765? Och jag ville ju inte lägga mig att sova med den heller med tanke på hur infekterat det kan bli… Så det var bara att bita ihop. Dock kom det bara pytte lite blod, så vi tänkte att det låg rätt ytligt ändå. Att jag låg med foten i högläge i 30 min just då tänkte vi inte på. Sen när jag skulle gå och hämta plåster och grejer så står jag på foten och när jag flyttar den så är det en blodpöl med tjockt blod lika stor som halva foten.

Så att åka till Fyrishov och bada idag var ju bara att ställa in, det blöder fortfarande från såret… Inte lika mycket, inte mycket alls, men det blöder. Lite töntigt att ställa in för en sticka i foten kan tyckas…

Jag hade kvar stickan för jag tänkte ta ett kort på den och lägga upp här, men nu har jag tappat bort den… Ligger väl här i soffan någonstans så snart får jag väl plocka den ur rumpan. ;-)

Så idag är jag alltså halt. Hela främre delen av foten värker som sjutton och jag hoppas verkligen inte att det blir infekterat! Det är iallafall fint omlagt med miniplåster med djungeldjur på och näsduk under som ett litet tryck förband. Haha, det var allt vi hade hemma. Kanske borde fixa någon form av första hjälpen låda här hemma. Kan ju vara rätt bra att ha om man heter Sara Djurström. ;-)

Nu sover dock Tuva, allt har blivit försenat idag eftersom jag försökte få henne sova så länge som möjligt imorse då jag fortfarande trodde att vi kanske skulle kunna åka och bada.

Mot kaffebryggaren!

SKIT PISS NACKE

Mitt liv just nu är toppen.

Förutom en sak.

MIN JÄVLA NACK HELVETE!

Hade så förbannat ont idag så jag kunde inte gå på avslutningen med fotokursen. Kul att jag missat två av fem tillfällen på grund av nacken. Inte kan jag ta mer smärtstillande heller, jag äter ju redan full dos (av diklo… Nånting. Typ samma som Voltaren) smärtstillande och smörjer med voltarensalvan som en tok.

Gah. Morr. Suck.

Jaja, imorgon är det fredag och jag är ledig så då kommer nacken ”krya på sig” fram tills på måndag då det kommer att gå utför tills på torsdag igen. Nacken gillar inte att vara på jobbet uppenbarligen. Pissigt, för JAG gillar ju att vara på jobbet!

Nope, nu ska jag och min bästa vän värmekudden mysa vidare. ;-)

Ciao!

Inte imorgon heller. Buhu!

Jag tänkte verkligen att jag skulle jobba imorn. Oavsett hur jag mådde. Men så gick jag och hämtade Tuva på dagis och då sa nacken att det nog var bäst att jag stannade hemma imorn med. Buhu, jag vill jobba!

Känns ju extra surt att det är för att jag suttit i drag på jobbet som jag fått min inflammation…

Men fördelen är väl att jag fått ta igen ensamtid hemma och sömn. ;-)

Nu ska vi inte vara såna och på onsdag är det jag som jobbar. PUNKT!

Fucking jävla nacke

Fuck it. Jag som ska till Örebro i helgen.

Hur ska jag palla det med den här nacken? Morr och grr och piss och fan.

Speciellt när jag så fort jag aningens överbelastar nacken får migrän. I vilken migrän som helst heller, nej utan dunder migränen. Och jag som redan äter smärtstillande? Hur gör man då???

Åh, vad jag känner mig stor och stark just nu. INTE.

Optimist som man är så tror jag ju att det bara ska gå över under natten eftersom jag vart hemma och vilat nu två dagar. Och sen blir jag lika besviken varje gång jag vaknar och inser att det inte alls blir så… :-(

Ursch, jag HATAR verkligen att må dåligt.

Och ändå så är det så himla typsikt mig att råka ut för såna här saker. Att jag liksom inte bara vänjer mig och inser att jag är en sån person.

Här händer det grejer minsann. ;-)

5 år!

Idag för 5 år sedan så träffade jag Simon på BJ’s dansgolv. ♥ Om några timmar så är det precis 5 år sedan han frågade mig om jag ville följa hem med honom och dricka thé. Hihi.

Det har jag firat med världens migrän attack nu på kvällen. Kul att jag mår så himla bra. :-(

Men egentligen skulle vi ändå inte fira idag, för idag hade jag ju egentligen fotokurs.

Buhu. Eländig är bara förnamnet.

Tur att jag har mannen i mitt liv här och tar hand om mig. ♥

Hos doktorn reder man ut saker och får svar

Idag bytte jag husläkare till dom här ute i ”grannsamhället”. Och vilken skillnad det är mot inne i stan (nu ska jag ju inte dra alla husläkarmottagningar över en kam bara för att min var kass…), jag fick tid direkt så det var bara att slänga sig på bussen. När jag ringde min mottagning som jag hade tidigare så var det en röst som sa att de skulle ringa upp mig 3 timmar senare, och när de ringde upp, ja då hade de inga tider förrens på måndag. KANSKE. OM jag ringde kl. 08.00. ”Men vart ska jag vända mig då?” Undrade jag. Och nej, det fanns ingen annanstans jag kunde vända mig. Närakuten tog inte emot såna problem och akuten är ju inget alternativ det heller. Jahapp.

Men iallafall, dokton konstaterade att jag har en inflammerad nackros (tydligen har man en sån som sitter högst upp i nacken vid hårfästet), och lite migrän som ligger i och spänningshuvudvärk på det.

Så nu ska jag dubbla dosen Voltaren och blir det inte bättre över helgen så ska jag höra av mig igen. Om jag behöver bli sjukskriven eller så, men jag VILL INTE VARA SJUKSKRIVEN. Jag vill jobba!

Doktorn tyckte även att jag verkade sliten (thank you very much doktorn) och undrade om jag hade det mycket runt omkring mig just nu, om jag fick sova på nätterna osv.

Att ha mycket runt omkring mig är inget problem. Jag skulle gärna ha mer för mig! Bara jag orkade. Sömnen däremot, den är ju ett problem. Doktorn berättade för mig att det tar tid att hämta sig från sömnbrist, det är inget man gör ”bara så där”.

Nu ska jag vika lite tvätt innan voltarenen går ur kroppen. Inte för att de hjälper så mycket mot värken, men ändå.

So long!